Flytta flytta flytta!

Märker att en del av er fortfarande läser bloggen via den här adressen vilket är fel, fel, fel! För snart kommer den att försvinna! Så adressen ni ska spara är som sagt ochalltblevannorlunda.blogspot.com. Tack tack! :)

Iväg med er!

Hädanefter uppdateras bloggen under denna adress:

ochalltblevannorlunda.blogspot.com

Bookmarka. Jag lämnar er inte, jag bara flyttar.

Så skönt

Härlig vecka det varit, med varmt parkväder precis varenda dag. Jag är nästan lika brun som efter södernresan. Har faktiskt stundvis varit rena rama semestern att vara vårdledig nu, dottern är inne i en så nöjd period.

Var hos min mamma och grillade i dag och S kröp omkring på gräsmattan i en riktig djungel av maskrosor. När man är så liten att oklippt gräs blir värsta djungelsnåren är man nog inte alls så stor som ens mamma tror.

Tycker hon har vuxit så fort senaste tiden och lärt sig så mycket nytt. Hon förstår så mycket mer av vad man säger till exempel, och har börjat apa inte bara ljud utan också handlingar: hon kan mata mig med hallon, borsta pappas hår, paja mommos katter (försiktigt) och pekar på allt spännande hon ser och berättar långa oförståeliga historier om dem. Och så sitter hon och gungar av och an och sjunger för sig själv, "Maabuu, maabuu, zi zi zi zi, maabuu". Så ibland tycker jag hon redan är ett barn och inte en bebis längre och blir riktigt förvånad när barnen i parken kallar henne vauva.

Fast när hon ska somna, och sjunger för sig själv, och jag doftar henne i håret och pussar henne på pannan som när hon var riktigt, riktigt liten, då minns jag att hon nog fortfarande är just det. Riktigt, riktigt liten. Så liten att hon försvinner bland maskrosorna i mormors trädgård.

Men ännu om "semestern": det som jag saknar, sådana här varma ljusa kvällar som doftar så gott, är att kunna gå ut på en öl så där bara. Liksom bara bestämma sig, stiga upp ur soffan och gå ut, söka upp lämplig terrass, sätta sig ner och beställa en kall. Aaaah.

Nu blir det att dricka en kylskåpsöl vid öppet fönster i stället. Men nej, det är inte synd om mig.

Allt är gott! ALLT!

Smakat på i dag: sand, småsten, stor sten, klöver, maskrosblommor, kvistar i olika storlek, vagnens hjul, sandlådans staket, mammas skor samt en hel del gräs. När slutar det här ätandet? Är hon hungrig eller "är det bara en fas"?

Skönt har vi hur som helst, i solen. Nu äter vi riskakor för att avleda uppmärksamheten från marken.

Framåt, marsch!

Vet ni att min dotter (okej, vår, sorry ibland blir jag lite possessiv av bara farten) HAR BÖRJAT GÅ!

Eller tagit fyra om inte fem steg i rad alldeles själv, utan stöd. Har visat upp detta för vänner och familj och de är alla överens om att det nog räknas som att gå. Fast de är ju nog jäviga. ;)

Duktig, duktig, liten, stor!

Några yllelager för mycket

Note to self: kolla termometern före promenaden. Solsken och torr mark kan tydligen betyda allt från fem grader till närmare tjugo och då är barnets ylletröja antingen livsviktig eller totalt överflödig.

Fast det är ju ett i-landsproblem i allra högsta grad, det där vad-ska-vi-ha-på-oss-idag-funderandet. Fantastiskt med värmebölja!

Gumoron

Här har vi varit vakna sedan fem. För varför skulle man vilja somna om när man kan stiga upp och njuta av en ny dag? Gäsp.

Misstänker att detta är mitt straff för att vi inte följde Rutinen i går. I dag ska vi inte göra något annat än följa Rutinen. Hur vi nu ska orka med det. Gäsp som sagt.

Bloggflytt

En liten varning bara, den här bloggen ska byta namn snart. Inte egentligen för någon annan orsak än att jag tycker det är tokigt att namnet är så gravidbundet.

Hade egentligen inte tänkt blogga efter förlossningen. Men nu känner jag att jag vill fortsätta skriva ännu ett tag. Ingen aning om hur länge faktiskt, men det är fortfarande skönt att skriva av sig.

Läste en artikel i dagens Papper om bloggande mammor och debatten om att lämna ut sina barn på nätet, främst på bild men också i text. (Artikeln finns också på peppar.fi, klick.) Har redan länge funderat på det här och på varför jag egentligen skriver. Handlar ju faktist inte bara om att lämna ut barnet utan också min man samt andra familjemedlemmar och vänner.

Jag har ju valt att inte publicera ansiktsbilder eller lägga ut namn, men det betyder ändå inte att vi är helt anonyma här – jag har gett adressen åt en del vänner och familj, och även sådana som inte fått adressen från mig listar säkert ut vem jag är om de känner mig ens lite. Tror jag. Samtidigt funderar jag, med alla mängder och åter mängder mammabloggar och andra bloggar och Facebookprofiler och fotosidor och miljonertriljoner nätsidor det finns där ute: vem bryr sig i slutändan? Vem tänker hitta just hit och missbruka just den här informationen och varför?

Valet att inte lägga ut namn och bilder har för mig en annan funktion: utan namn och bilder blir bloggen inte offentlig på samma sätt och det betyder att jag kan skriva ärligare texter än vad jag tror jag skulle göra om vem som helst kunde hitta hit eller känna igen oss.

Så, så här är det: jag fortsätter skriva. Främst för att reda ut mina tankar, för att ventilera. För att sätta ord på mina känslor så att jag har bättre koll på läget helt enkelt. Ett plus är ju sedan att jag dokumenterar min första tid som mamma så att jag alltid kan minnas den, på ett annat sätt än jag skulle via bilder och rosenskimrande minnesbilder. Ett annat plus är att jag ibland får kommentarer som både peppar och tipsar och hjälper mig som mamma. Ett tredje plus är att jag alltid njutit av att skriva och gillar att skriva här också, och ett fjärde att besökarstatistiken underligt nog visar att det finns folk som tycker det här är så läsvärt att de kommer tillbaka. Man kan ju fråga sig varför? Varför läser folk mammabloggar, egentligen?

Hur länge bloggen kommer att finnas vet jag inte, men om några månader står vi inför den förändringen att det är min man som blir hemma och jag som går på jobb och då tror jag jag kommer att ha nya sorters mammatankar jag vill skriva om än hemmamammans. Hur länge som helst kommer den här bloggen ändå knappast att finnas: jag har valt att bara skriva om föräldraskapet här och lämna resten av mitt liv utanför, och på grund av det tycker man ju textuppslagen i något skede skulle sina? Eller? Vi får se.

Nå, ursäkta ett långt och rätt yrt inlägg och håll utkik för adressbytet, ni kommer nog inte att missa den, jag lägger ut tydliga länkar sen så ni hittar!

Tänk, i morgon är det morsdag. Min första. Spännande, underligt, fint!

Tolv ord om dagen

Var på babykafé i går och det var en bibliotekarie på besök och berättade om barnböcker och barnets språkutveckling. Visste ni att redan en tvååring kan 200-500 ord och att utvecklingen efter det går ännu fortare, så att en treåring kan 1000 ord, ett förskolebarn lär sig 50 ord per månad och ungdomar som går ut grundskolan ska ha ett ordförråd på 50 000! Det betyder att de i medeltal lärt sig tolv ord per dag. Wow.

Första orden ska komma omkring ettårsdagen. ("En förutsättning för att detta skall ske är att barnen har utvecklat objektpermanens, vilket innebär att de kan skapa minnesrepresentationer av olika saker i omgivningen" läste jag på Folkhälsans webbplats.) Men språkutvecklingen börjar redan före barnet kan säga ett enda pip – ni vet hur små nyfödda formar munnen till ett sött litet o, eller gapar och gör andra grimaser? De härmar pratet fast de inte ännu kan använda rösten.

Så läsa högt ska man från början, och sjunga och leka och allt annat som innebär ord, ord och mera ord. Jag blev riktigt inspirerad, väntar på att dottern ska ha lite mer tålamod för att sitta stilla och lyssna på sagor bara – och inte ha samma behov av att riva sönder papper och äta det. ;D Ja och så ska man faktiskt läsa själv också, och visa att man njuter av det, eftersom alla undersökningar visar att barn som läser mycket oftast haft föräldrar som läst mycket de också. (OBS: Jag vill inte stressa upp någon med det här. Jag har orkat börja läsa först nu, under amningen orkade jag bara bläddra i damtidningar. Känns det som om du har snömos mellan öronen och bara somnar när du läser så behöver du inte läsa just nu, då förmedlar ju din läsning inte heller någon njutning och det är lika bra att du sparar det tills du är piggare.)

Det bästa av allt är ju att det faktiskt är alldeles gratis att läsa. Jag var till biblioteket förra veckan för första gången på många år och lånade både noveller åt mig och pekböcker åt dottern och var helt fascinerad av denna fantastiska samling gratisböcker som det bara var att plocka åt sig! Bara man lämnar tillbaka dem förstås. Och så fanns det lekhörnor med mjukisdjur och små minisoffor med minidynor för minimänniskor, mysigt över förväntningarna faktiskt (detta i Berghälls nyrenoverade bibliotek, bilden är därifrån).

Och ja jag vet att detta inte är någon nyhet, att de här bokoaserna funnits där ute i hundratals år, men jag är inte den enda som glömt bort biblioteken för de kämpar hårt med sjunkande besökarsiffror. Så nu drar jag mitt strå till stacken här: besök ditt närmaste bibliotek redan i dag! I Helsingfors är det Richardsgatans som har flest svenskspråkiga böcker, klickklick.

Munken kan för övrigt säga "mämmämämmä" åt mig och "päppäpäppä" åt sin far samt "ksssch ksssch" åt mormors katter eller vad som helst som är lika spännande som katter. Finns lite att jobba på ännu alltså. ;)

Life is good

"Hej du lyckliga mammalediga människa!" började ett sms jag fick häromdan. Hade jag fått det morgonen efter en skriknatt skulle jag ha svarat något mycket spydigt och ha haft svårt att inte slänga telefonen i väggen.

Men allt går i vågor. Den senaste tiden har varit mycket bra. Som just nu när jag sitter på Hagnäs torg och dricker kaffe i solen. Barnet sover skönt och jag kan faktiskt helt utan ironi säga att jag är just det: ledig och lycklig. Har lite av en insiktsstund här. Tänkte bara dela med mig.

"Sovmorgon"

Jag undrar om allt det där nattvakandet med bebisen är skapat för att man sedan någon dag ska uppskatta att få stiga upp "så sent som" klockan halv åtta? Jag är nämligen alldeles euforisk över denna oavbrutna natt med sovmorgon. Och nu har det redan härjats i de två timmar som krävs för att tösen ska vilja ta förmiddagslur = kaffe och tystnad för mig.

Att släppa taget

Här pustas det ut efter en mycket underhållande valborgshelg! Dotterns föräldrafria fest hos mormor i fredags hade gått mycket bra, "inget skrik alls" om man nu ska tro mormor – så nu ska vi nog våga oss på övernattningar lite oftare.

Så vill jag höja en skål för alla mina barnfria vänner för här kommer ett klart plus med att vara först med att få barn i kompisgänget: det finns hur många lediga (=barnfria) händer som helst som underhåller barnet när man träffas! Så första maj-picknicken gick mycket smidigt och både jag och barnets far fick äta och umgås och skratta utan att konstant ha valborgsmunken på armen. Även på festfortsättningen hemma hos oss gick det bra, dottern var på sitt bästa charmhumör och kröp omkring och klättrade på gästerna. Hon har helt enkelt blivit mindre mammig, och jag funderar om det också handlar om mig? Om att jag blivit bättre på att släppa taget, att låta henne utforska i fred utan att behöva hänga och klänga i min famn hela tiden?

Så tror jag ju hon trivs bättre med både mormor och vänner och alla andra barnvakter ju oftare hon får vara med andra än mig eller far, så det är väl bra att planera in fler barnvaktsstunder? En annan plan är att oftare bjuda hem folk till oss, för det gick bra även efter läggdags eftersom vi har rätt bra ljudisolering till sovrummet.

Veckoslutets slutsats är alltså denna: Fler fester åt småbarnsföräldrar!

Glad valborg!

Nu har vi snörvlat, koksaltdroppat, sovit med dyna under madrassen samt tagit långa, ångande duschar hela veckan och snuvan verkar äntligen lätta lite!

I dag står vi inför nästa spänningsmoment: första natten isär! Dottern ska fira valborg med mormor så vi får gå på fest barnfria i dag. Är lite nervös nog men inte så farligt, tror det kommer gå jättebra. Hade ju dessutom aldrig tänkt första barnvaktsnatten skulle komma först vid närmare tio månader... skyller även detta på flaskfailen. ;)

I morgon blir det sen enorm picknick med både barn och vuxna. Eller "vuxna", muahaha.

Ha en trevlig helg!

Stackars liten

Nu är dottern ordentligt förkyld, näsan bara rinner, rinner och rinner och hon nyser i ett (och sprutar snor över allt och alla) och har varit ganska ledsen hela dagen. Är ju svårt att både äta och sova när man inte kan andas genom näsan.

Var på bröllop i går och det gick ännu bra men mot kvällen blev hon gnällig och vägrade sova så vi fick åka hem – och sedan kom ju förklaringen, näsan hade plötsligt blivit täppt. Sedan gick natten inte särskilt bra.

Vi har ju varit lyckligt lottade hittills, det är första gången hon är sjuk. Men känner mig ändå helt hjälplös när det inte riktigt finns något jag kan göra för att hon ska ha det bättre, annat än ge saltdroppar och försöka suga ut snor (MYCKET lättare sagt än gjort det där med att droppa tre till fem droppar saltlösning i två minimala näsborrar!). Och så blir jag inte klok på vad jag läser om symtom för öroninfektion, verkar vara lite svårt att fastställa för så små? Hoppas det är bättre i morgon.

Hejdå mammakalufs

Har äntligen tagit mig till en hårsalong och njuter av tystnad, damtidningar och kaffe. Nu ska den bort, o-frisyren! Den flera månader långa frissapausen är ännu en skamfläck på min "När jag blir mamma ska jag aldrig..." lista: jag skulle ju fortsätta bry mig om hur jag ser ut också till vardags och inte gå i mjukisbyxorochponnysvans-uniform. HAHAHAHA.

Midnatt, igen

Lektion ett för bebisföräldrar: sov när barnet sover.

Jag lär mig aldrig. Jag lägger mig fyra timmar efter att hon somnat och ligger sedan och bävar för att hon ska vakna fyra timmar efter att jag lagt mig. Så gick det i går när vi av nån orsak var vakna mellan fyra och fem igen. Ingen aning om varför. Ska börja föra sömn- och matdagbok igen - kanske om mig själv också...

En hel natt

I natt sov dottern från klockan 21 till 7.45. Bliss. Fortsättning följer.

Bröst vs flaska

En kort lista på plus och minus med flaska/bröst hittills:

- Morgonamningen var ju ganska skön, man kunde typ fortsätta sova i minst en kvart till medan dottern snuttade. Nu ska man upp och värma flaska.
- Maten finns inte längre med var som helst utan vi behöver mikro eller varmvattenbad samt, givetvis, ren flaska och ersättning och vi har inte riktigt rutin på det ännu

+ jag kan klä mig hur jag vill nu
+ jag kan klä mig hur jag vill nu
+ det finns mikro på de flesta ställen så egentligen är det nog flaskmat lika portabel som bröstmat
+ jag kan klä mig hur jag vill nu
+ nattningen har blivit busenkel och kan skötas även av personer utan amningsbröst, likaså alla andra måltider inklusive söndagsmorgonmålet = LYX

Så är det ju det där med att man slipper dra fram bröstet överallt också (intressant diskussion om detta hos Svenskfinlands mest lästa mammabloggare Peppe, även på Alfamamman), men tja, jag har egentligen aldrig störts av det. Har ammat både på parkbänkar, i bussar och tåg, i restauranger samt i kyrkan (!), vill man inte visa bröstet åt alla går det ju att ha en duk omkring sig. Större problem har ju varit att dottern inte riktigt haft ro att amma när det rör sig folk omkring, och att jag därför ofta fått söka mig till tysta hörn eller mysiga allmänna toaletter. Men även detta problem är löst med Flaskan, vår nya bästa vän, för den duger så gott som var som helst! Varför det tog nio månader för dottern att lista ut hur fin Flaskan är vet jag inte, och inte bryr jag mig för tillfället heller bara den duger. Sen får vi se hur svårt det blir att vänja sig av med den... men den dagen den sorgen.

Fortfarande ont (och too much information)

Amningsstoppet har gått fint för dottern, flaskan är nu hennes bästa vän. Ainunapparna verkar funka bäst (och är ju billigast, så hurra för det!). Det går 500 ml ersättning per dag, plus mat då. Om det här är normalt eller inte har jag ingen aning om. Både Tutteli och Nan duger, verkar faktiskt inte vara någon skillnad.

Har dock varit lite jobbigare än jag trodde för mig, rent fysiskt alltså. Brösten (tissarna/de heliga/da boobaahs), de läcker fortfarande. Jag inbillade mig av någon orsak att man skulle sluta lukta surmjölk efter några dagar men nu har det gått tio och inte kan jag ännu heller ligga på mage! Det gör visserligen inte lika ont som de första dagarna (då jag tog en Burana eller två för att stå ut), men brösten är liksom "knöliga", man känner precis var det fortfarande ligger någon matsked mjölk och skvalpar och om bröstet kommer i kläm så gör det ont och börjar, tja, spruta, rinna eller droppa. Men det blir bättre för varje dag. Och ja, thanks for sharing etc, men är det en mammablogg så är det!

Rutinrådd = rutinsuccé?

Hej och hälsningar från Vasa där vi varit i dagarna fyra. Därav bloggpaus – eller tja, i dagens mobila värld kan man knappast skylla på resor när man inte bloggar så jag väljer att skylla på att jag var fullt upptagen med att äta bulla, köttsoppa, älgbiffar, cupcakes, smultronglass, kvällssmörgåsar, kaffebröd, you name it. Vi var och hälsade på gammelmormor som var mycket glad åt att få krypande besök, samt min kompis E som är pinfärsk (och superhott!) mor med en sex veckor gammal flicka! Och hjäääälp vad bebin var liten. Alltså helt normalstor för sin åldern men jag hade totalt glömt bort hur liten vår S har varit, jag blev helt till mig och rörd av att hålla det lilla knytet i famnen och peta på de små fötterna. Och så var det mycket roligt att tala med en kompis som blivit mamma, och skratta medan vi snabbt avhandlade föräldraskapets trötthet, skräck, nervositet, lycka och förundran.

På grund av sex timmar långa kvällsbilresor (tre timmar sömn, en timme paus, två timmar sömn, ungefär) vändes dotterns sömntider totalt upp och ner och nu vet jag inte riktigt var vi landat. Men två av Vasakvällarna kom hon i säng först kring tio – och då vaknade hon klockan sju. Visst är det skönt med tidig läggning och ett par timmar för sig själv men det är betydligt behagligare att inte behöva väckas klockan fyra. Så nu ska vi experimentera med läggningstider lite och kör läggning klockan 21 den här veckan för att se hur det går. I natt gick det finfint, hon vaknade vid två men somnade om av sig själv och så steg vi upp först kvart i åtta! Känns som ett mirakel men jag vet bättre än att tro på att detta är vår nya rutin innan vi upplevt det i någon vecka i sträck... ;)

Lattebebisar

I dag var vi och kollade in nya Piritta och råkade på våra kompisar Parveln och Puva som stämt träff med ett par andra kompisar som jag fantasifullt nog kan kalla A och M.

Piritta var väldigt barnvagnsvänligt, rymligt och ljust och hade finfina Briobarnstolar! (Till vänster Munken, till höger Parveln.)

Dessutom hade de ett ganska spejsigt skötbord på vessan (även den rymlig och barnvagnsvänlig).

Maten var god fast inte riktigt i rätt prisklass för en vårdledig – kaffet däremot kostade bara 2,50 så det är väl okej. Terrassen är stor och fin så här tänker jag bestämt sitta ofta bara solen kommer tillbaka (var är du, solen?).

Zombiezombiezombiezzzzz...

Ja vet ni, i natt var tösen vaken från 3.30 till 6, pigg som en lärka, trodde det var morgon. Inte kul. Hon verkar inte sakna amningen, eller söker åtminstone inte bröstet, men kan ju nog hända det är de nya rutinerna som bråkar. Eller så är det tänderna, eller så är det att vi provat Rainbowblöjor och de inte håller rumpan torr, eller så är det att det är så förbannat ljust ute halv fem på morgonen nu för tiden och vi behöver mörkläggningsgardiner... uuuäääh.

Och jag orkar ju inte vagga henne i tre timmar på morgonnatten, men inte känns det heller kul att se en dötrött pappa krypa iväg på jobb klockan åtta när han inte har sovit sedan fyra. Så det här med jämlik arbetsfördelning är inte helt lätt - i morse kände jag mig nästan skyldig för att jag slutat amma. Men amningen skulle ju ändå ta slut i något skede, och nattamningen borde egentligen ha tagit slut för flera månader sedan tycker jag, så nu får vi bara bita ihop.

Dagtid har det gått alldeles jättebra, långt över förväntningarna! Flaskan är nu så populär att bruden gör smackljud när hon ser den. Och nattningen tog bara tio minuter i går och hon sov fint till halv fyra så det är ju ändå 7,5 timmar i sträck. Borde bara själv gå o lägga mig klockan åtta då, precis som jag nu borde sova i stället för att slösurfa och blogga. Har ni hört den förr... ;)

PS om russinen

Skämt åsido, jag är ju nog lite orolig för hur min kropp ska se ut när det är slut på amningen? Börjar jag gå upp i vikt, eller ner (har hört om sådana fall också) och kommer jag alls att ha några bröst kvar?

Ser hur som helst fram emot att slänga bort mina sunkiga amningstoppar och bh:ar. Om jag inte nämnt det tidigare: av alla baby- och mammasaker jag köpt har 2-packen med amningstoppar från H&M helt klart varit den bästa investeringen, om man jämför pris och användningstimmar alltså. Har använt dem så gott som dagligen från slutskedet av graviditeten, har varit perfekta att ha under andra kläder så man inte behöver amma med magen bar. Praktiska och bekväma är de också, och de kostade max 19 euro! Det blir ungefär trehundra dagar, eller 6 cent per dag, haha! Inte undra på att de är missfärgade och har tappat elasticiteten nu.

Nästa vecka ska jag köpa något riktigt läckert i underklädsväg, som belöning för både brösten och mig själv som ammat så duktigt!

Lås och bom på tuttarna

Nu är det slut på amningen. Bestämde mig på lördag natt. Eller egentligen var det mitt alter ego Monstermamman som bestämde sig för att hon var så förbannat trött på att det skriks och skriks efter bröstet mitt i natten, men jag har hållit fast vid det och bra verkar det gå!

I går var en lite gnällig dag och i natt var vi vakna från cirka 3.30 till 5, men sömnen har strulat tidigare i veckan också trots nattamning så kan inte säkert säga att det beror på amningsstopp. Kan eventuellt vara tänderna, hon har fått sin tredje och fjärde i rask takt och jag tycker mig se en femte komma fram också.

Något väldigt långt minne verkar bebisar inte ha, i går sökte dottern fortfarande bröstet men i dag verkar hon inte hitta det längre! Och flaskan har fort börjat funka, fantastiskt! Nu gick det 60 ml före morgongröten och 120 ml efter lunch utan problem, vilket är mycket jämfört med de noll milliliter hon tog ur flaska för någon vecka sedan.

Så de intima detaljerna ännu: brösten värker och är sprängfyllda, trots att jag skurit ner i en vecka eller nästan två. Har pumpat lite för att lätta på trycket men läste att man ska pumpa lite och sällan och helst inte alls för att få mjölken att sina. Vart all denna mjölk ska försvinna förstår jag inte? Upptas av kroppen visst men ööh... Nå vi får väl se om ett par dagar. Man borde väl njuta av att ha något som fyller upp bh:n nu för snart ska det väl finnas bara två russin kvar? (Lovar rapportera även om det. ;D )

Tyll, spets och bakelser

Eller tja, wienerbröd var det väl egentligen men jag har hur som helst haft en alldeles perfekt dag! Provade många fina vintageklänningar (som rymdes på mig!!) på Play it again Sam, köpte en härlig spetskreation i ljus och vårig gammelrosa (brudfrämmaklänning för årets bästaste fest!) och tog därefter en kaffe i strålande solsken (och blev kanske lite brun igen?).

Allt detta i lugn och ro, utan barnvagn, då dottern med far åkt till mina svärföräldrar och säkert har en minst lika lyckad dag som jag. Tror jag.

Dyra barnvagnar - och farliga dessutom!

Barnvagnar är dyra. Och som med precis alla andra prylar när det gäller barn så finns det alltid någon försäljare som försöker få dig att köpa den dyrare av de dyraste när han eller hon konstaterar att du ju nog vill ha Det Bästa För Ditt Barn?

Nå. Då blir man ju både förskräckt och förbannad när man hör att alla barnvagnar svenska konsumentverket testat i år har säkerhetsbrister. FY. Vår Brio Go klarade sig helt okej, men hade någon brist i liggdelen med bland annat för långa och felplacerade bärremmar. Vi använder inte liggdelen längre, dottern har vuxit ur den, men vi ska väl kanske ha den till ett barn till i något skede och då får jag komma ihåg det här testet.

(Om vår vagn hade visat sig vara en av dem som amputerat fingrar på små barn hade den åkt ut G E N A S T!)

Att stänga kranarna

Alla tips för hur man slutar amma tas emot med stor tacksamhet! Har nu ammat nästan lika länge som jag var gravid och börjar vilja ha min kropp tillbaka. Tycker jag gjort mitt bästa nu liksom.

Men hur ska man sluta, smidigt? Har försökt skära ner men dottern river i min blus, suger på min axeln och biter mig i kinden så helt smärtfritt verkar det inte gå trots att flaskan ä n t l i g e n börjat duga. Och smärtfritt är det väl inte heller att sluta helt tvärt och stå ut med sprängfyllda Dolly Partons? Då måste man säkert pumpa lite? Men hur länge?

Surfade in på en amningsstödsida för att få svar men blev avskräckt av rubriken om hur man avvänjer fyraåringar från bröstet. FYRAåringar. (Om ni blev nyfikna, eller någon gång behöver av-tissutera en fyraåring, så stod det bland annat att man inte ska fresta barnet genom att visa sig barbröstad i till exempel bastun.)

Har inte sökt hjälp på nätet sedan dess - är rädd att amningskonspirationen i så fall skulle lura mig med "tips" om hur jag slutar och att jag sedan alldeles för sent skulle märka att "tipsen" egentligen bara fått mig att öka på mjölkproduktionen så den räcker till dotterns tonår och lite till.

Stans bästa skötrum!

Hade tagit en bild om det inte var för alla ammande halvnakna mammor men: Kampens köpcenter har äntligen förnyat sitt sunkiga skötrum och nu har det ALLT man behöver! Flera skötbord och kranar, ett par matstolar, en mikro, en skön soffa, en mjuk (och än så länge ren) matta att krypa på samt en hel arsenal leksaker - allt från Ikea, möjligen sponsorerat? Ja och det bästa, och något som ofta glöms bort i skötrumsdesignen: det finns en vessa för mammorna också! Hit tänker jag gå ofta!


EDIT: Glömde i min iver ge koordinaterna, skötrummet är alltså på tredje våningen (där alla babybutiker också är) ungefär mittemot ingången till Clas Ohlson. De bästa hissarna i Kampens köpcentrum är för övrigt också nära Clas Ohlsons ingång! I första våningen hittar man hissarna när man går mot Forumtunneln. Där behöver man aldrig vänta på att tonåringarna har åkt hiss färdigt! ;)

Kelatrassel

Det är ju sällan man blir ledsen för att FPA lagt in för mycket pengar på ens konto, men nu har de gått och gett mig pengar för några av de 12 vardagar som skulle sparas åt pappan i huset så att han kan ta ut sin pappamånad.

Angstade över det här hela påsken och var rädd att vi inte skulle få någon pappamånad alls nu men nu när jag ringde hittade de hans ansökan – som kommit in redan i januari, men som bara inte noterats.

Jag är så naiv att jag alltid litar på att sådant här ska ordna sig utan att man kollar sitt konto stup i kvarten för att se om man fått rätt antal pengar i rätt tid, men tydligen ska man vara alert.

Hur som helst verkar det ordna sig! Det blir pappamånad i juni så jag tar ut semester då!

Och på tal om det: det gick först förra veckan upp för mig att det är fritt fram att ta ut semester medan man är vårdledig också, eftersom enda villkoret för vårdpenning i princip är att man inte har sitt barn på dagis. Jag vet inte om det finns något mera invecklat än FPA:s understödsansökningsprocesser? Man blir ju lätt utan pengar om man inte lusläst alla regler och paragrafer...

Påskrally

Dottern fick en lära-gå-vagn av påskharen (=farmor&farfar). På paketet står det att den "är tålig nog att gå från en lära-gå-vagn till en snabbare-än-blixten-vagn" men jag är rädd att vår dotter tänker skippa det första skedet, för hon tar bara tag i handtaget och rusar iväg med noll uppfattning om att det finns något sådant som självbevarelsedrift. Så det liknar mera ett fritt fall framåt än gående steg när hon trippar iväg, men roligt är det! Och inte särskilt mycket farligare än allt annat hon hittar på nu när det plötsligt ska klättras på (och trillas ner från) precis ALLT. Har tappat räkningen när det gäller bulor på det lilla runda huvudet redan men underligt nog verkar hennes fall inte störa henne lika mycket som de stör mig eller särskilt hennes far – det gäller bara att inte se så förskräckt ut när hon slår sig och det är ju lättare sagt än gjort förstås.

Har varit skönt med påsk"ledigt", lite väl många släktmiddagar men vad gör man, är svårare att tacka nej nu för tiden när alla måste få se lilla pian/prinsessan/gullfian och alla andra tokiga namn de kallar henne... (Vet inte om jag nämnt det här men själva kallar vi henne oftast Munken, och det är ju det mest smickrande namnet av alla. Kärt barn... ;D )

Det bästa med påskhelgen var följande: på lördag kväll sade min man att jag behövde gå ut på öl, så jag gick lydigt ut och hade mycket skoj. På söndag morgon steg han sedan inte bara upp och fixade morgongröten utan gick dessutom ut på vagnpromenad, så jag sov lugnt till elva! Så jag blev och fundera på hur det skönaste med att vara två vuxna hemma är att få turas om med bland annat sovmorgnar. Därför presenterar jag nu en idé för dig som läser och eventuellt känner någon trött ensam mamma eller pappa som skulle behöva en paus: ring på dörren på en söndag morgon och rym iväg med deras barn! Så de får sova, eller äta frukost, eller läsa en bok. Eller bara sitta och lyssna på tystnaden och njuta. Glad påsk!

Melon är det nya svarta

Om detta var en modeblogg, eller rättare sagt min dotters modeblogg, skulle hon i dag och ganska många andra dagar visa hur honungsmelon är den hetaste accessoaren just nu. Den kan med fördel bäras i hår eller öron, hängas kring nacken samt appliceras på kinder, ögonlock och nästipp, allt på en gång alltså för lite extra flärd i vardagen.

Andra fördelar med honungsmelon är att den är sval och skön att tugga på, går i mjuka små bitar som inte fastnar i halsen, har högt underhållnings- och sysselsättningsvärde samt inte lämnar svåra fläckar på andra kreationer värda att modeblogga om som dagens t-skjorta med texten "If you think I'm cute you should see my uncle". Ja och så är den god också, jättegod.

Parkrapport

(I väntan på reserapporten som alltså ännu inte blivit skriven för att jag har så mycket att säga!)

SANDLÅDA – ingen sand, lite lera (muta, ett till mycket fint ord!) men mest stenhård snö. I väntan på vår.

PULKA – jag såg ett leende eller två hos dottern men hon gav mig också många misstänksamma blickar. I väntan på nästa år.

RUTSCHKANA – nej vi provade inte egentligen den, inte på riktigt iaf. Kan ju inte riktigt släppa ner henne för den ensam och jag hade inte rätt byxor för att rutscha i den själv utan att fastna i slasket.

KLÄTTERSTÄLLNIGN – överkurs. Hur vågar folk släppa sina barn nära den?!

GUNGHÄST/-KROKODIL/-PANDA, alltså såndärna djur som gungar ni vet (måste helt klart jobba på mitt mammavokabulär!) – ja, skoj!

GUNGA – mycket populär. Alla som har en bebis som kan sitta ska genast prova en babygunga! Min bebis fullkomligen tjöt av glädje, nämligen.

Annars så är ju bebins rätt till fri rörlighet synnerligen motarbetad av den arma vinterkrigsmundering som heter vattentät overall, men det ska väl gå bättre om några veckor, eftersom snön smälter och dottern utvecklas i rasande takt? Ett annat problem är att även mor borde klä sig i denna mundering. Gummistövlar kan jag gå med på. Gummibyxor however... nej. Men om någon har tips på var man får en snygg regnkappa, alltså en som jag täcks gå och dricka latte i också (hahaha), tipsa mig genast!

Till slut ett tips eller två för inköp av bebisytterplagg:
1) Fråga försäljarna, gärna i några olika butiker. De vet det mesta.
2) Prova. Jag hade lätt tagit en overall i en eller två storlekar för stor och då skulle rörligheten vara ännu mera begränsad. De storlekar jag följt för vanliga bodyn stämde inte med ytterplaggen!
3) Med lager-på-lager principen får man plagg som fungerar under flera olika säsonger = sparar pengar. Nu fleece + skal, snart bara skal alltså.

Ja och så till slut en observation om svensk säkerhet: tittade på Polarn o pyrets fina overaller men förstod inte varför de i småbarnsstorlek inte hade huva, för jag tycker själv en huva kan vara praktiskt vid regn och annat rusk. Försäljaren förklarade då att materialet är vind- och vattentätt därför inte får täcka huvudet. På grund av storkningsrisken. Jaha, sade jag oförstående och vandrade över till Jesper Junior i stället.

Den regnkappa jag söker för mig själv ska för övrigt ha huva den med. Jag lovar att inte sätta den på mig bak och fram och storkna.

Du som läser - bloggar du?

Ni som bloggar, kan ni snälla skriva era bloggadresser här i kommentarfältet? En del tittar jag in hos regelbundet, men jag har glömt att spara några av dem jag hittat till via tidigare kommentarer – och jag är säker på att flera som läser aldrig lämnat sin adress här...? Tack tack tack! :)

En mamis i kjolfållarna

Pust. Med krypandet kom också följa-efter-mamma-manin och vi har gått in i vad jag tror är mamisperioden som väl borde komma där kring just åtta, nio månader? Så fort jag lämnar rummet hörs ett protesterande mämmämmämmämmäää och det gnället blir ganska så tröttsamt i längden... I dag är sista dagen på pappaledigheten också så från och med i morgon ska jag stå ut ensam igen. Undrar också hur det ska gå med min plan att sluta amma – kanske inte är bästa tidpunkten just nu när hon är sån famnfia?

Nå. Ska fira sista "semesterdagen" med parkpremiär! Var ut och shoppade med min mor i går för att mormor tyckte det blivit dags för kurahalare (kura är för övrigt ett bra ord, lera eller slask har inte alls samma klang av barnaglädje!). Och rätt har hon ju, för när dottern väl fick smaka på den kulinariska höjdaren sand där i södern så är det ju fräckt att plocka bort sandkornen ur hennes kostcirkel nu bara för att här är lite kallare, lite blötare, lite gråare och slaskigare? Eh. Så ut ska vi, alla tre.

En detalj som bör nämnas: min dotter på inte ens nio månader är nu ägare till ett par goretexkängor som kostade mera än vad jag lagt ut på skor på länge. Hur det gick till vet jag inte riktigt, förutom att det gick fort. Jag tittade på ett par tygstövlar i samma vattentäta material som overallen men mormor visste berätta att det var gummistövlar vi behövde, så vi provade sådana i ett par butiker men fick inte dem på hennes sparkande ben med bestämt ihopknipta tår och härliga tjocka vader. I K-kenkä fick vi sedan råd av en glad och bestämd försäljare som vet ni liksom utstrålade proffsighet och sade att gummistövlar hindrar bebins rörelseförmåga och att hon inte ska ha sådana på länge ännu, men att vattentäta kängor är precis rätt. Så drog hon fram ett par näpna men bastanta röda kängor i skinnimitation, mätte de små fötterna, gullade och skrattade med bebin och vips var skorna på henne med dubbelknut på rosetten och allt och visst verkade de bra sa mormor när flickan sedan stod och klappade på provbänken och såg mycket lycklig ut – och så var de ju på plussakorttirabatt och det var liksom droppen och katching, fyra sekunder och 59 euro senare var mormor, dotter och försäljare mycket nöjda och jag lite förvirrad men ändå nog, ja, nöjd. Jag betalade ju inte.

Så, i dag ska vi ut och prova den här krigsutrustningen då. Rapporterar sen. Håll tummarna!



PS: Reserapporten ska nog komma också, håll ut. ;)

Hemma

Bara snabbt nu, skriver mera under veckoslutet: vi kom hem i går kväll efter två fantastiska veckor i solen, har verkligen haft det skönt! Dottern har övat hårt på att krypa, plaska samt äta gräs, sand och solkräm, och jag har fått slappa i solen när babyn fått så mycket quality time med sin far. Ska ge full rapport på resa-med-bebis med flygskrik och busspyor (det ser ni fram emot vad ;) ) och allt vad det innebär snart men nu ska jag slappa bara liiiiite till, det är ju ändå fredag.

Nu far vi!

Sitter i taxin till flygfältet. Dottern är oroväckande nöjd med att ha fått stiga upp fyra på morgonen, hoppas det inte blir en vana... :D Ska bli SÅ SKÖNT med sol, hörs igen om ett par veckor!

Skutt, skutt över mattan!

Tadaa, nu kryper hon! Eller skuttar. Hon fick syn på en Erisan-tub och krypskuttade sig fram över hela vardagsrumsmattan för att få tag på den, haha! Läkaren sade i går att jag skulle locka henne med leksaker (tss, som om jag inte försökt!) men han hade helt fel, man ska locka med fjärrkontroller, telefoner, tidningar och allt möjligt annat som råkar bli och ligga och som man inte vill att hon får tag i. Som Erisantuber då till exempel.

Hon har ställt sig upp i krypställning i några veckor nu och varit mäkta irriterad över att hon inte kommer vidare (utan bara backar in under soffan) så nu när det äntligen gick framåt så hurrade vi och hejade som om hon just klarat av ett maratonlopp eller två! Och skrattade förstås, för det såg bara för lustigt ut. Hon stod i krypställning, flyttade händerna framåt och skuttade sedan efter med hela nedre kroppen, dvs båda knäna och hela rumpan samtidigt. Och sen på nytt, händerna framåt och ett skutt, händerna framåt och ett skutt. Verkar lite tungt. Men visst räknas det?? Jag tycker allt som går framåt räknas!

Och PS: Visst blir det mycket skryt här ibland (Nu kan min dotter kacka på pottan, nu kan min dotter krypa, nu kan min dotter själv köra motorcykel) men det känns ju stort vet ni, det är ju verkligen en milstolpe att lära sig att röra sig dit man egentligen vill i stället för att konstant ha backväxeln i. Så jag skryter och pöser bäst jag vill för jag är så ivrig och glad, ha!

8 månader

Var på läkarkontroll i dag, och sedan är det ingen rådgivning förrän vid ettårsdagen! Viktkurvan har saktat av lite men det lär vara normalt när barnet börjar röra på sig mera. Längdkurvan är lite ovanför medeltalet, huvudet normalstort, motoriken prima, allt okej. Läkarens rapport om dottern:

"Gott skick. Kan dra sig upp i pinnsängen. Har satt sig upp nån gg. Känns spänstig. Hörsel +/+. Om hon inte kryper vid 10 mån -> hälsovårdare."

Eller så tror jag att det står iaf, handstilen är inte helt lättydlig. Men hur som helst, dottern har alltså nu två månader på sig att börja krypa... hon övar hårt, står på alla fyra och "skuttar" så hon ibland står på bara tårna och händerna. Det ser roligt ut och jag skrattar högt. I går skuttade hon lite för ivrigt och drog en kullerbytta i misstag, och såg minst sagt chockad ut! Då ville jag också skratta men fick inte för måste trösta i stället, hon blev så förskräckt stackarn.

Tycker för övrigt läkaren borde skriva rapport om mammorna också. Kan skriva en om mig själv: "Gott skick. Orkar trots allt ta sig ur sängen om morgnarna. Har till och med varit ute på krog någon gång (utan barn). Känns spänstig om armarna och mindre spänstig om magen. Hörsel ok trots skrikexponering." Öhöhöhöhö.

Rådgivningstanten frågade också om jag fortfarande ammar och jag sade att ja än så länge men att jag snart tänker sluta. Och hon rekommenderade att jag fortsätter tills dottern är ett för så säger WHO men... nja, det tänker jag nog inte, känner mig som en sugga. Men mer om mina sluta amma-tankar senare, nu ska jag äta (mera) choklad!

Resetips?

Om någon har tips på något som är livsviktigt eller annars bara praktiskt och vettigt att ha med sig på solresa med bebis, speak now or forever hold your peace! (I morgon hinner jag ännu till butiken.)

En bajshistoria

Faktiskt så riktigt pöser jag av stolthet just nu för dottern har precis kackat i sin potta! Så där FYI och nuff said, kanske. Hur som helst, en spännande lördag kväll! ;D

Hotter than hell

Fick sampel på någon ny benvaxningsprodukt med en damtidning. Provade, funkade, men räckte bara till ett halvt ben. Så har nu i ett par veckors tid haft ena smalbenet vaxat medan det andra är mycket hårigt. Har varken blivit av att köpa vax eller raka resten. Tycker det här säger det mesta om mina strävanden efter hotness för tillfället. Hoppas ingen på babysimmet märker. Ska åtgärda före strandsemestern. Kanske.

Spansk barnmat

Har förberett mig för resan (avfärd nästa vecka!) genom att skriva lista på vad en baby behöver med sig, köpt solhatt och barnsolkräm samt parasoll till vagnen, och googlat spansk barnmat. Via olika familje- och reseforum, en titt på Bona/Nestlés spanska sida samt tips från en spansk mamma har jag kommit fram till att vi nog inte packar med matburkar (förutom för flygresan förstås) som en del gör utan att de spanska matburkarna ska duga fint. De innehåller i motsats till finsk/nordisk barnmat salt och lär ha lite slätare konsistens, och efterrätterna har av någon orsak mosade kex i sig (haha!) men slinker maten ner i spanska barns magar ska den väl göra det för vårt barn också.

En snabb lista via google translate (för jag kan inte spanska):

albaricoque = aprikos
avena = havre
arroz = ris
cebolla = lök
cereales = spannmål
ciruela = plommon
cordero = lamm
galleta = kex
guisantes = ärter
jamon = skinka
judias verdes = gröna bönor
manzana = äpple
pavo = kalkon
platano = banan
ternera = kalvkött
zanahoria = morot

lenguado, lubina, rope, merluza = fisksorter (de har mycket fler burkar med fisk än vad vi har här i Finland!)

cena = middag
desayuno = morgonmål
con trocitos = med bitar dvs tuggmotstånd
hierro y vitaminas = järn och vitaminer
menestra = gryta (menestra de cordero = lammgryta)
merienda = "mellanmål"
papillas = gröt
postres = efterrätter (postres lácteos = mjölkdesserter)
tarritos = burkar
zumo = saft

Så jag tror väl att lite "Avena con ciruelas" och "Zanahorias y arroz con pollo" ska gå lika bra som havregröt med plommon samt morötter och ris med höna här hemma. Pulvergröten lär ska vara sådan som måste blandas med mjölk eller modersmjölksersättning och inte med vatten, men samma Nan-tetran finns att få, fast de heter Nidina. Ja, och så lär Pampers ibland heta Dodot, av någon orsak. Samma blöjor dock. Tacka vet jag de multinationella bolagens världserövring... kröhöm. ;)

Förresten, ni som läser

Det vill inte bli av för mig att kommentera era kommentarer! Så här kommer svar till några kommentarer som kommit in under de senaste veckorna:

Anna sa...
Får man önska inlägg här i din fina blogg? :D I så fall skulle jag vilja beställa ett inlägg om babysim! Alltså vad gör man och hur funkar det? Nyfiken :)
Visst får man önska! Och visst ska jag skriva om babysim! Snart!

Michaela sa...
Hej! Har gått igenom lite gamla inlägg och tror mig nu känna igen er...
Ja visst är det vi, roligt att du också bloggar!

Neppe sa...
Låter härligt med semester! Saknar sommaren så otroligt mycket nu, och är precis som du trött på den eviga vintern. Ett inlägg om hur semestern med liten dotter gått skulle uppskattas väldigt mycket!
Ska givetvis ge en lång rapport om hur allt gick sedan, för är ju lite smånervös för flygresan, solen, sandätandet och så vidare.

johanna sa...
tv o dator är väl skadligt främst om du har typ en 2-åring o sitta flera timmar framför den o inte förklarar vad som händer o barnet blir ensamt med alla rädslor och tankar och felföreställningar. Och det händer ju inte med er som föräldrar :)
Haha, var inte så säker. Har hört att tv:n kan vara en mycket bra barnvakt och jag ser faktiskt fram emot att hon trivs framför den lite längre stunder... ;)

Nette sa...
Ja du, jag vet hur det känns - min tantadara på 1 år och 3 mån har inte sovit en hel natt ännu och vaknar fortfarande flera ggr per natt. Ibland vill jag också bara gå min väg men så lugnar man tack och lov ner sig o nästa morgon är man trött men har glömt hur det var :)
Oj oj oj, ett år och tre månader avbrutna nätter! Skönt att det känns bättre på morgonen, sänder dig krafter.


Och så ett kollektivt svar till er alla: det är väldigt roligt när ni kommenterar! Det är skoj att ni visar att ni läser, skönt när ni berättar att ni känner likadant ibland samt nyttigt när ni kommer med tips om vad som funkat för er! Så fortsätt gärna lämna livstecken, jag ska försöka bli lite bättre på att svara på dem bara...

Hejdlöst

Ska lägga upp en balk med blogglänkar bara jag kommer så långt någon dag (= bara dottern sover tillräckligt lång dagssömn ;) ) men under tiden får ni nöja er med att surfa in på åtminstone Livet på Söder. En pappa på Söder som bloggar om sin femåriga Vidarpojke och gravida sambo samt om sin fascination för surdeg, ekologiska cykelhjälmar, familywipes (haha, ekologiskt toapapper alltså) och quinoautbudet på dagis.

Läs till exempel inlägget om förskola (="nollan" i Sverige) samt berättelsen om Vidarpojkens födelse och planerna inför nästa förlossning:

"Men den här gången blir det annorlunda! Inga droger här inte, det har vi verkligen kommit överens om. Nu har vi ju dyktekniken, som vi övar på nästan varje dag. Jag utsätter henne för smärta, och hon dyker ner … ner … ner i det onda. Vi rider med smärtan som om vi ridit på en våg i oceanen, och då kan vi uthärda den på ett helt naturligt sätt. Det är skithäftigt!"

Hahaha! Mycket sjukt, och väldigt underhållande. (Och nej, det är inte på riktigt, hur han än påstår.)

Monstermamman tämjs med snusningar

De två senaste nätterna har gått okej, bara ett par ordentliga uppvakningar per natt så det känns betydligt bättre nu. För tillfället sover hon dessutom dagssömn och har sovit snart två timmar, inomhus alltså, vilket typ aldrig händer. Och jag ger upp med att försöka hitta förklaringar till varför det ibland fungerar och ibland inte alls! För jag hittar inga.

Fredag natt vaknade hon första gången vid midnatt och sedan klockan ett, klockan två, klockan tre och klockan fyra och efter det sov hon bredvid mig och jag slocknade så har ingen aning om hur hon sov. Lördag natt var hon klarvaken från ungefär midnatt till fyra på morgonen. Då gällde det liksom att vara glad över att jag åtminstone kunde turas om med dotterns far för hör här: när man inte får sova tappar man förståndet. Den absolut värsta känslan jag vet är när jag blir så trött på skriket att jag börjar tycka att barnet är ett litet monster. När gungandet i gungstolen växer från rytmiskt till ryckigt till maniskt, ja på gränsen till aggressivt, och när jag helst bara skulle lämna rummet eller hela hemmet och låta henne skrika för sig själv helt ensam bara jag inte behöver lyssna, då sköljer det där dåliga samvetet och skräcken för mina egna tankar strax över mig så ögonen tåras och andningen krampar.

Sedan snusar jag dottern i håret (det har faktiskt vuxit så man har några hårstrån att borra ner näsan i nu! ;) ) och känner med hela kroppen hur fin hon är och hur jag inte bryr mig om något annat än att hon ska ha det bra och känna sig trygg och inte behöva gråta mera. Hon värmer min famn och min famn värmer henne och mitt gungande lugnar sig. I något skede blir det ju faktiskt tyst, inte ens nattugglor kan vara vakna för evigt, och hennes små snusningar blir tyngre andetag i drömmarnas värld.

På morgonen är hon så glad när hon vaknar, ler med hela ansiktet och de runda rosiga kinderna, och viftar glatt god morgon med sina näpna små armar. Då undrar jag hur i all världen jag kunde vara så arg och desperat under natten. Jag minns helt enkelt inte. För hon är så fin.

Så jag undrar ibland. Hur ensamstående klarar sig, eller hur föräldrar med barn med flera månader av sömnproblem eller kolik klarar sig. För jag blir ju galen av bara några nätter?!

Men som sagt, sovandet i det här huset har varit bättre nu. Och i dag har vi mest bara skrattat. Jag skrattar åt dottern för det mesta hon hittar på och hon skrattar åt mig för minsta lilla lustighet. Vi talar verkligen billiga nöjen: i dag höll jag upp handtaget till hennes pipmugg och lekte kikare med det och åt det skrattade hon så hon nästan kiknade. Så far hon omkring med min gamla walker (en amerikansk stol med hjul) och har börjat hitta fram till byrålådor och köksskåp, vilket ju förstås är mycket spännande och ger ännu fler billiga nöjen. I dag hittade hon en röd plastskål och ett grönt kastrullock som underhöll henne i en halv timme. Sopborsten är också mycket populär.

Om två veckor och två dagar åker vi till Kanarieöarna och senast där tänkte jag att hon kan lära sig krypa, när det finns mycket nytt att titta på som till exempel gräsmattor som inte är begravda under två-tre meter snö...! GUUUUD VAD SKÖNT DET SKA BLI!! Med sommarsol alltså. Krypandet kommer om det kommer.

Heroin chic

Stoppa damtidningspressarna, jag har hittat världens bantningstrick! Att amningen äter kalorier är väl redan känt (500 per dag, läste jag,vad det nu sen betyder?) men vill man få fart på kiloraset ska man dra på sig en riktigt effektiv tarmtömmarmagsjuka samtidigt som ungen har det största tissbehovet sedan dagarna på BB! Kombinera sedan detta med ett par nätter utan sömn (ni får låna min dotter om ni är rädda att inte hålls vakna, hon är inte magsjuk men nog skriksjuk) och resultatet är en catwalkfärdig helhet som sitter precis rätt i den 90-talsvåg som modevärlden återupplever just nu: heroin chic! JAAA! Jag är snyggast i stan! Äntligen! Som vi har väntat.

Tyst

Orsaken till att det är mycket tyst här för tillfället är att min kära Mac strular! Och jag borde ta mig till Gräsviken och fixa den men det blir ju inte av.

Egentligen är det helt skönt med lite datorpaus. Surfar gör jag ju ändå (vad gjorde man med telefoner innan de gick att surfa med?!) men lika mycket skärmstirrande blir det nog inte. Gör säkert gott åt dottern också. Hon hade nämligen redan börjat peta på macen med skrämmande precision, precis som om hon redan länge fått se hur man ska göra med den... ja vad gjorde hemmamammor innan det fanns internet?!

Så undrar jag om det nu egentligen är så illa med lite tv och datorer för barn, bara de inte får uppleva något skrämmande med dem och de ändå för det mesta är sysselsatta med skärmlösa aktiviteter? Har nämligen äntligen hittat någon nytta med den där Suomi-tv kanalen: det kommer ett barnprogram om en pandabjörn på lekis varje morgon klockan 9.15 som dottern skrattar och viftar åt just så länge att jag hinner dricka en kopp kaffe och raserbläddra igenom tidningen. Den barnvakten tänker jag nog bara uppskatta och inte förfasa mig över!

Lever

Ursäkta, blev visst ganska lång paus här. Det beror på att jag inte hinner sätta mig ner vid datorn eftersom det mesta av min tid går åt till att klä av och klä på både mig och dottern vinterkläder. Jag har mössor, tröjor, vantar, sockor och yllekalsonger upp i halsen nu och ÄR RIKTIGT FÖRBANNAT TRÖTT PÅ DEN HÄR SIBIRIENVINTERN!!!

Just nu är det ju inte särskilt kallt, bara minus fem, men snömängden gör att det är ganska svårt att gå på promenader annat än längs välplogade trottoarer. Och även då får man kämpa för att komma fram och dessutom gå med näsan mot skyn för att spana in de där livsfarliga istapparna som hänger överallt! FY!

Tröstar mig med att vintern säkert är lite roligare nästa år när dottern kanske redan uppskattar snö och pulkaåkning. Men den största trösten, eller överlevnadsstrategin egentligen, är att vi åker på södernresa om 30 dagar. Bamsecharter på Kanariesverige (som en kompis barn kallade stället) och femton dagar sol, ååååååh så skönt det ska bli!! Kan redan känna den varma havsvinden smeka mina bara ben. Tänker göra precis ingenting och bara gå naken hela semestern, ha!

Dumma tand

Lägesrapport: Det är en till tand på väg och det medför en hel del bekymmer – i går ville tösen varken äta eller sova under dagen utan tog en tupplur först klockan tre på eftermiddagen så vi hade en ganska jobbig dag. Sen gick kvällen bra medan natten var en enda cirkus som lugnade sig först när jag gav henne en panadol, då sov hon från cirka halv sex till tio på morgonen. I dag har hon varit nöjd, ätit okej, sovit när jag gick ute med vagnen med henne, så allt skulle vara bra om det bara var tjugo grader varmt och inte tjugo grader kallt, och om jag lärde mig gå på vagnpromenad i sömnen, eeehehehe.

Samtidigt känns det helt idiotiskt att klaga för dottern har varit världens sötaste under sina vakna stunder i dag, jätteglad och härlig. Men det är väl därför jag orkat.

Hoppas, hoppas, hoppas att det här bara är tillfälligt och alltså beror på tänderna – och att det inte är så här med varje tand hon får, men det lär väl nog ska gå bättre sen...??? Så påstod min mamma iaf och jag väljer att tro på henne för jag orkar inget annat. Pust.

En tand!

Har fått sova lite oroligt det här veckoslutet, men jag hoppas förklaringen ligger i följande: i dag tittar en liten tand fram i dotterns mun!:D I nedre käken, framme på hennes högra sida. Månne inte den vänstra kommer snart då också? Urgulligt är det ju! Men hoppas sovandet blir lugnare bara det här är över (fast sen kommer det väl fler tänder som stör?).

Ett annat stort steg under veckoslutet var att mamman (=jag) hittade ett par jeans som a) satt bra och b) var på rea, det är sannerligen ett mirakel! Nu skulle det bara få bli vår så man fick kombinera dem med t-shirts och sommarblusar i stället för långkalsonger och tre lager tröjor som inte blir mindre svettiga och stickiga när man klär på dottern hennes tre lager... pust.

Bus

Dottern har hittat julgranslådan (som inte ännu heller hittat upp på vinden, underligt, vet lådan inte var vindsnyckeln är eller?) och nu sitter hon och river sönder en glittergirland och detta är helt klart det mest spännande hon gjort på hela veckan, tycker hon. Förutom i går när hon fick klämma på en skalad mandarin förstås, det var typ det mest spännande hon upplevt ever!

Billiga nöjen.

Rasande takt

I går när dottern satt på golvet och lekte med sitt babygym (det har blivit intressant igen nu när hon har nytt perspektiv på det, från sittande ställning alltså) så tog hon plötsligt tag i det och ställde sig upp och stå! Att whaaaat, vart tog min famnbaby vägen? Och måste vi börja babyproofa lägenheten nu? Hur gör man det? *googlar, googlar, googlar*

Jag skulle sova helt frivilligt

Om någon sade åt mig att jag fick ta en tupplur mitt på dagen skulle jag somna bums. Jag skulle inte kräva 72 verser av valfri vaggvisa och ett varv runt Tölöviken.

I dag hoppade dottern över förmiddagsluren för hon ville av någon orsak inte somna, utan bara skrika. Så vi skippade den, och tvättade kläder i stället. Sen åt hon lunch hur snällt som helst, och var glad och nöjd när jag klädde på henne ytterkläderna, klagade två sekunder när jag lade henne i vagnen och slocknade sedan. Nu har hon sovit i nästan två timmar – men en och en halv av dem var ute, på promenad.

Jag blir bara inte klok på vad det är som gör att hon sover bra och vad det är som ibland stör insomnandet? Försöker ju göra likadant varje dag. Nu har hon två nätter i rad sovit väldigt bra nattsömn, 10-11 timmar i sträck, men jag förstår inte varför. Skulle ju gärna veta så vi kan få det att funka så varje natt. Hmmhmm. Om hon ändå kunde prata redan.

Häpfff schhkhhh täprrrfft

Ni som tittat på Lost vet hur det låter i djungeln när "dom andra" (the others) uppenbarar sig och buskarna liksom börjar viska? Så låter min dotter just nu. Antar att hon övar konsonanter.

Ensam hemma!

Här ligger jag och pöser, helt ensam hemma med all plats i världen på soffan! Bebisen med pappa åkte och hälsade på farföräldrarna och det enda ljudet jag hör är Gordon Ramsays kockande (tyvärr bara på tv).

Tre konstateranden i dag:

1) hemmahårfärg räcker bättre när man har tappat hälften av sitt hår (haha, jag visste väl att det fanns något positivt!)

2) statistiken är emot mig och jag ska sluta leka tuff. Jag har, åt flera vänner, påstått att väldigt få får några biverkningar av svinvaccinet och att bebisar sällan eller nästan aldrig bajsar i bassängen på babysim. Tji fick jag, feber på fredag natt och bajs i bassängen på lördag! Dock inte av vår bebis, och som tur bara fem minuter före vi annars skulle ha slutat så ingen fara. Roligt var det ändå! Plaskandet alltså, inte bajset.

3) det är inte bara en gång utan många som jag vaknar ur min datormedvetslöshet av att dottern vaknar ur sin dagssömn. Det vill säga jag hör henne skrika, stånka eller jollra (beroende på humör) och märker att jag sitter framför skärmen med stirrig blick och stel, krokig rygg och troligen har suttit så hela hennes dagssömn. Det finns väl bättre sätt att tillbringa ledig tid än att jobba fram en zombiehållning och fyrkantiga ögon. Som till dricka en stor kopp te och läsa damtidningar. Så hejdå.

Stick, stick, stick

Nu är vi alla tre vaccinerade mot svininfluensan, fort gick det när vi ändå var till rådgivningen för halvårskontroll.

69cm och 8,3kg var tösen om vi nu ska stirra på siffrorna, viktigare var väl att hälsovårdaren konstaterade att hon verkar nöjd och glad. Och lugn också, hahaha, det tycker ju inte vi men hon är av någon orsak alltid ganska tyst under rådgivningsbesöken.

Inga biverkningar från vaccinet ännu så här tre timmar efteråt, och hoppas det förblir så för i morgon ska vi ha babysimspremiär!

Tolv minuters marknadsföringsinsats

I dag har jag jobbat lite på att registrera mig på bloggsajter för det är ju roligt när folk hittar in hit. Har märkt att många hittar hit via Blogilista och nu registrerade jag mig på Bloglovin också, det är också ett lätt sätt att följa med flera bloggar. Så hörde jag precis om nystartade finlandssvenska bloggtjänsten ratata.fi men vet inte riktigt ännu vad den går ut på, lär väl få se snart!

Fast inte hinner jag ju alls skriva lika mycket som jag skulle vilja, för det mesta yrar mina tankar omkring i huvudet och precis när jag formulerat någon klok mammafilosofi så blir jag avbruten av en knodd som kräver pusskalas eller annan form av högklassig underhållning. Nå, ni är ett hundratal som tittar in per vecka och det finner jag väldigt underligt men mycket belönande, så tack för det!

Mos i håret, mos mellan tårna

Aaah, den sköna känslan av grönsakspuré mellan tårna... Det är ett enda klottande det här med fast mat (inte för att helamning är så rent och prydligt heller, det var ju ett enda sprutande) men jag har blivit en mästare på att torka en liten mun och ett par små händer snabbt som blixten, innan de hinner smeta potatismos eller plommonsås i både öron, ögon, näsa och hår. Hon smetar gärna in bordet också, och strittar en hel del på golvet, och märker jag inte det så trampar jag förr eller senare i det – har inte bestämt mig för om det är skönare att trampa barfota eller med strumpor på?

Har igen fått skratta gott åt en tanke jag hade före jag fick barn: "Vad äckligt att folk har sina barn klädda i nerfläckade tröjor, de ser ju så skitiga ut, är det faktiskt så jobbigt att byta till rena kläder om man råkar klotta?" MUAAAHAHAHAHA. Jag orkar inte byta fem gånger om dagen och framför allt inte tvätta fem bodyn per dag.

Så här äter hon just nu:
8-tiden morgonmål = stor portion bröstmjölk
11-12 tiden lunch = grönsakspuré/mos, ibland med någon sorts kött i
15-tiden mellanmål = frukt, antingen råskrapad eller på burk
17-18 middag = grönsaker, eventuellt med kött (om hon inte fått det till lunch)
20 kvällsgröt = havregryn med frukt, ofta plommon

... och så ganska många amningsstunder mellan varven och på kvällen, för att hon ska somna och för att hon ska få i sig vätska för pipmuggen duger bara ibland och tuttflaskan ser hon fortfarande som tuggleksak. ;)

Favoritmaten är morot, morot och morot. Allt annat går ner bara det också finns morot i såsen. Eller plommon och banan. Banan ger hård mage men det fixar man lätt med ett par matskedar plommon, och när vi nu en gång är inne på det så ni som tycker att senapskackan är obehaglig, vänta bara! Riktig mat = riktig bajs.

Har kockat en del själv åt henne och frusit in i små portioner så det är lätt att mikra (minigrippåsar funkar perfekt!) men fyller på med burkmat också. Blir bara så galen på berget med glasburkar som plötsligt växer i vårt kök... och dyrt blir det nog också med burkar i längden. Hittade en sida med recept och kostnadskalkyler här, ganska Martha men mycket bra!

Sex månader

Så har det gått sex månader och vårt lilla skrutt är en skrattande, tjutande guldklimp som växer så det knakar både i klädernas sömmar och i mitt bultande hjärta. Kläder får man köpa nya konstant och hjärtan är som tur av den sorten att de kan fyllas med hur mycket kärlek och glädje som helst och bara vara redo för mera.

Dottern har passerat många milstolpar på ett halvt år. Hon sitter fint i sin matstol och snart även själv på golvet, gillar att plaska i badkaret, äter morotsmos och plommonsås med god aptit och mycket annat också, bankar leksaker i bordet, bläddrar i sina böcker (och smakar på dem, förstås), tar av sig sina strumpor själv, rullar galant från rygg till mage (men meddelar sedan högljutt att man ska rulla henne tillbaka!), skrattar högt åt både mamma och pappa (och när hon själv får hicka), är kittlig under fötterna och om de tjocka härliga låren, sover ibland 12-timmars nätter och ibland verkligen inte, jollrar så det låter som om hon sjunger för sig själv när hon vaknar på morgonen, dricker ur pipmugg om hon så behagar (men helst inte), spänner sig och viftar med både armar och ben om hon ser en katt eller hund eller mjukisapan Alfred, tycker om Imse vimse spindel och andra låtar med rörelser, river mig i pannluggen, tuggar på mina fingrar, kramar mig om halsen och ger mig världens härligaste blötaste pussar.

Och jag då? Ett halvt år som mor och jag minns knappt vad jag levde för tidigare. Jag har vant mig och det känns enormt men samtidigt så självklart. Och jag har lärt mig massor jag med. Blivit bättre på att hålla tider, på att organisera mig, på att inte stressa för småsaker eller gråta för spilld mjölk, på att glädjas åt det lilla för att små saker ibland är så stora.

Klart jag är gråtfärdigt stressad och riktigt muskelvärkande trött med jämna mellanrum. Klart jag ibland saknar att kunna gå ut och ta några kalla öl, så där bara. Klart att jag skulle vilja ha tillbaka sovmorgonen om söndagen. Men vet ni vad? Aldrig, aldrig, aldrig skulle jag byta mitt liv mot någon annans just nu, inte mot de största av rikedomar eller vildaste av drömmar.

Leve kärleken.

Olidligt spännande

Ibland när man är hemmamamma står man inför väldigt svåra beslut. Som just nu, när lunch och dagsnattning är avklarat och jag har (typ) minst 45 minuter ledig tid, ska jag då:

a) duscha
eller
b) betala räkningar
eller
c) go crazy och hinna med både och??

Muaaahahahaha, vilken olidligt spännande dag. Men vad gör det, bra är den nog ändå.




(EDIT: Bara så jag inte verkar galen så är ju alltså båda de här sysslorna sådant som kan göras också när dottern är vaken. Men det går smidigare när hon sover, jepp.)

Flickbebisar har spädare armar?!

Okej det KAN ju hända att jag bara råkat få med mig ett måndagsexemplar av denna rosa body från Name it men tyvärr tror jag inte det är fallet. Den rosa bodyns ärm är nämligen spändare på både vänster och höger sida, vilket troligen beror på att den är fållad på ett annorlunda sätt. Resten av bodyn är, tack och lov, likadan som den blå. Visst, statistiskt sett växer en del pojkbebisar snabbare än flickbebisar men då köper man ju en större storleks body. Kläder i samma storlek och med samma funktion ska väl för fan innebära samma rörelsefrihet oberoende av vilket kön de är "menade" för.

Plockade åt mig de här två plus en vit på julrea i Kampen och tänkte inte ens på att kolla om "flickfärgerna" var annorlunda, det var tag-tre-betala-för-två som gällde och jag tog tre färger som skulle passa med julklappskläderna hon redan fått. Rosa brukar jag sällan välja, men den här var en starkare nyans som jag tyckte var lite rolig. Då blir man ju besviken när man sedan märker att ärmarna inte går att kavla upp och är svårare att få på barnet än de på den blåa.

Är första gången jag själv upplever fenomenet, men inte första gången jag hör om det. Har läst artiklar om det tidigare, och minns ett fall då en tidning granskat jeans och kommit fram till att flickjeansen (=de med broderade blommor och sånt) oftare är smalare än pojkarnas även för riktigt små barn. Vi talar två till fem års åldern alltså. Klädtillverkarna försvarade sig med smörja som att "det är det föräldrarna vill ha". Hur många föräldrar väljer månne medvetet spändare byxor åt sina flickor än åt sina pojkar? I vårt så kallade jämställda Norden? I barnklädaffärer, med kläder för BARN som ska kunna leka och stoja och röra sig fritt för att utvecklas fritt? Jag är så arg att jag överväger att bege mig ut i klädaffärerna med måttbandet i högsta hugg. MORR.

Om andra har råkat ut för detta, meddela gärna och berätta vilken butik eller vilket märke det gällde!