Rutinrådd = rutinsuccé?

Hej och hälsningar från Vasa där vi varit i dagarna fyra. Därav bloggpaus – eller tja, i dagens mobila värld kan man knappast skylla på resor när man inte bloggar så jag väljer att skylla på att jag var fullt upptagen med att äta bulla, köttsoppa, älgbiffar, cupcakes, smultronglass, kvällssmörgåsar, kaffebröd, you name it. Vi var och hälsade på gammelmormor som var mycket glad åt att få krypande besök, samt min kompis E som är pinfärsk (och superhott!) mor med en sex veckor gammal flicka! Och hjäääälp vad bebin var liten. Alltså helt normalstor för sin åldern men jag hade totalt glömt bort hur liten vår S har varit, jag blev helt till mig och rörd av att hålla det lilla knytet i famnen och peta på de små fötterna. Och så var det mycket roligt att tala med en kompis som blivit mamma, och skratta medan vi snabbt avhandlade föräldraskapets trötthet, skräck, nervositet, lycka och förundran.

På grund av sex timmar långa kvällsbilresor (tre timmar sömn, en timme paus, två timmar sömn, ungefär) vändes dotterns sömntider totalt upp och ner och nu vet jag inte riktigt var vi landat. Men två av Vasakvällarna kom hon i säng först kring tio – och då vaknade hon klockan sju. Visst är det skönt med tidig läggning och ett par timmar för sig själv men det är betydligt behagligare att inte behöva väckas klockan fyra. Så nu ska vi experimentera med läggningstider lite och kör läggning klockan 21 den här veckan för att se hur det går. I natt gick det finfint, hon vaknade vid två men somnade om av sig själv och så steg vi upp först kvart i åtta! Känns som ett mirakel men jag vet bättre än att tro på att detta är vår nya rutin innan vi upplevt det i någon vecka i sträck... ;)