Att släppa taget

Här pustas det ut efter en mycket underhållande valborgshelg! Dotterns föräldrafria fest hos mormor i fredags hade gått mycket bra, "inget skrik alls" om man nu ska tro mormor – så nu ska vi nog våga oss på övernattningar lite oftare.

Så vill jag höja en skål för alla mina barnfria vänner för här kommer ett klart plus med att vara först med att få barn i kompisgänget: det finns hur många lediga (=barnfria) händer som helst som underhåller barnet när man träffas! Så första maj-picknicken gick mycket smidigt och både jag och barnets far fick äta och umgås och skratta utan att konstant ha valborgsmunken på armen. Även på festfortsättningen hemma hos oss gick det bra, dottern var på sitt bästa charmhumör och kröp omkring och klättrade på gästerna. Hon har helt enkelt blivit mindre mammig, och jag funderar om det också handlar om mig? Om att jag blivit bättre på att släppa taget, att låta henne utforska i fred utan att behöva hänga och klänga i min famn hela tiden?

Så tror jag ju hon trivs bättre med både mormor och vänner och alla andra barnvakter ju oftare hon får vara med andra än mig eller far, så det är väl bra att planera in fler barnvaktsstunder? En annan plan är att oftare bjuda hem folk till oss, för det gick bra även efter läggdags eftersom vi har rätt bra ljudisolering till sovrummet.

Veckoslutets slutsats är alltså denna: Fler fester åt småbarnsföräldrar!