Så skönt

Härlig vecka det varit, med varmt parkväder precis varenda dag. Jag är nästan lika brun som efter södernresan. Har faktiskt stundvis varit rena rama semestern att vara vårdledig nu, dottern är inne i en så nöjd period.

Var hos min mamma och grillade i dag och S kröp omkring på gräsmattan i en riktig djungel av maskrosor. När man är så liten att oklippt gräs blir värsta djungelsnåren är man nog inte alls så stor som ens mamma tror.

Tycker hon har vuxit så fort senaste tiden och lärt sig så mycket nytt. Hon förstår så mycket mer av vad man säger till exempel, och har börjat apa inte bara ljud utan också handlingar: hon kan mata mig med hallon, borsta pappas hår, paja mommos katter (försiktigt) och pekar på allt spännande hon ser och berättar långa oförståeliga historier om dem. Och så sitter hon och gungar av och an och sjunger för sig själv, "Maabuu, maabuu, zi zi zi zi, maabuu". Så ibland tycker jag hon redan är ett barn och inte en bebis längre och blir riktigt förvånad när barnen i parken kallar henne vauva.

Fast när hon ska somna, och sjunger för sig själv, och jag doftar henne i håret och pussar henne på pannan som när hon var riktigt, riktigt liten, då minns jag att hon nog fortfarande är just det. Riktigt, riktigt liten. Så liten att hon försvinner bland maskrosorna i mormors trädgård.

Men ännu om "semestern": det som jag saknar, sådana här varma ljusa kvällar som doftar så gott, är att kunna gå ut på en öl så där bara. Liksom bara bestämma sig, stiga upp ur soffan och gå ut, söka upp lämplig terrass, sätta sig ner och beställa en kall. Aaaah.

Nu blir det att dricka en kylskåpsöl vid öppet fönster i stället. Men nej, det är inte synd om mig.