Varför skulle man sova när man kan ha ont i stället?

Låg vaken halva natten med smärta och värkar – eller lyckades somna ibland men vaknade ungefär en gång i timmen. Det började under dagen som en svag "mensvärk" i korsryggen men det var inte så farligt, förrän sen vid ungefär midnatt när ryggvärken plötsligt blev så stark att det var omöjligt att hitta bekväm ligg- eller sittställning, ingenting hjälpte!

Efter ett par timmars kämpande kom jag sen på att vi har en varmvattenflaska så kokade vatten och byggde en mur av dynor omkring mig så jag skulle få flaskan att hållas stående vid korsryggen, och det hjälpte så jag äntligen kunde sova någorlunda. Tills jag klockan fyra vaknade av att det knep till i magen och hela livmodern drog ihop sig – AJ! Var det här nu en sammandragningsvärk undrar jag? Det upprepades ett par gånger men försvann sen. Liksom började mitt på, eller på ena sidan kanske, och spred sig sedan ända till lår och revben. Precis som mensvärk bara att när man har mens så är livmodern i samma storlek som en liten apelsin och nu är den i vattenmelonsklassen. En stooor vattenmelon alltså. Det gjorde alltså så ont att jag skrek till.

Nå, nu har jag inte ont alls och ska till Kvinnis om en timme, så sitter och äter så barnet ska vakna och röra på sig sen när vi är där. Blir ibland helt tokig när det är stilla där inne, fast jag har känt sparkar under natten och tidigare på morgonen och det brukar vara tyst och stilla ungefär 11-tiden så vill min oroliga sida nu påstå att något nog är fel. Men det är det nog inte, ska lägga mig på soffan och invänta blodsockerhöjning så blir det nog action där igen.