Tänkbara orsaker till panikattack, big time:
1) Det står en barnvagn i vår tambur. Jag trodde inte vi skulle få hem den på flera veckor men vi fick den genast på söndag.
2) Jag har bara sju dagar kvar på jobbet. Vad händer sen, hur ska de klara sig utan mig och hur ska jag klara mig utan jobb?
3) En arbetskompis som just kom tillbaka från pappaledigheten berättade om hur hans fru ammar två timmar per gång och de aldrig får sova för att babyn skriker när hon inte kan bajsa. Och när hon äntligen bajsar så rinner det allt igenom blöjan så de får byta både kläder och lakan.
Men vet ni vad? Jag är helt zen. Jag har drabbats av någon underlig övertygelse om att VI KOMMER ATT KLARA DET! Allt. Ändå, trots allt, just därför och tillsammans. Eller nåt.
Nu blir det soffmys. A poppar popcorn. Hur bra som helst.
tisdag 19 maj 2009
Totally zen
Upplagd av Det knakar i magen kl. 21:13
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
3 kommentarer:
Om ni inte förstod är det alltså babyn som inte kan bajsa, inte mamman.
Men det förstod ni nog.
Eller, förstod vi...? :D
Var nyss på besök hos en vän som har en 2 månader gammal dotter som skriker flera timmar om dagen för att hon - babyn - inte kan kakka så storyn låter bekant. Min vän klarar sig ändå, fast hon är trött. Du kommer att klara det, fast du kommer att vara trött. Jag ska klara det trots att jag kommer att vara trött. Om inte, skaffar vi hjälp. Vilken skön insikt.
Vagnen... ääähh, getting there. Funderar på att beställa från Tyskland för att spara en hundring men undrar om det är värt det?
-puva
Vi hade ju nog tänkt beställa från tyskland, från babyonlineshop.de! Vagnen hade blivit 200 euro billigare även när man räknade med frakten (40 euro) så lönar sig ju nog absolut tycker jag.
Och jo, trötta kommer vi väl att vara, men bara vi kommer ihåg att medge det&be om hjälp i stället för att envisas med att vara bara duktiga så tror jag det går bra! :)
Skicka en kommentar