Semester, liksom!

Guuud vad det är skönt att vara ledig! Iofs är det fortfarande veckoslut så lika ledig är jag nu som jag skulle vara om jag ännu jobbade, men ändå: tanken att man inte behöver stiga upp någon viss tid i morgon... :D

På fredag hade jag avskedsöl med kollegerna en stund (och drack en riktigt riktig öl, oj oj vad den var god!) och både i går och i dag har jag bara tagit det lugnt i solen (nåjo, främst skuggan, det är ju så hett!), i går på studentkalas och i dag i en park i gott sällskap. Får bara se till att dricka, dricka, dricka för i morse var mina fingrar helt svullna – säkert efter solen i går? Så i dag har jag bälgat i mig. Och så har jag haft hatt och en stor vit skjorta jag fick låna av moster, sval och skön!

Tänker nu ta den här mammaledigheten före förlossningen som en semester före nästa "jobb" dvs barnskötsel börjar. Ska ta mig an den där högen med pocketböcker jag inte hunnit läsa och sen kanske förbereda lite smått här hemma, men inte göra något ansträngande alls!

Och så ska jag äta MASSOR med glass.

Ett enda litet minus med parkliggandet i dag: jag kan ju inte ligga på mage längre! Höh. Funderar om jag skulle ta mig till en sandstrand, gräva en grop och lägga magen i den så ryggen skulle få lite sol? ;D

GRRRR, FPA

Dumma FPA yrar med mig och tror att jag ska studera våren 2010 och bara ha minimibeloppet i föräldrapenning. Trots att jag annulerat mitt studiestöd. Trodde jag ju. Suck. Nå, fyllde i blanketter på nätet på nytt så hoppas det löser sig – de har ju tid på sig iaf, för allt var rätt för de första månaderna så jag klarar mig.

Annat negativt i dag:
1) Min frissa var tvungen att avboka vår tid, jag som skulle vara så snygg sista dagen på jobb och under veckoslutets partyn. Äsch.
2) Remppagubbar. Elementen i hela huset ska bytas och det tar tydligen evigheter, våra golv har varit intäckta i papp i tre veckor fast de varit här typ tre dagar totalt. Grrrr. En gång klampade de dessutom in medan jag var i duschen. Håhhå.
3) Mina fötter orkar ingenting. De är röda och vill bara vara på bordet, inte användas alls alltså.

Men så till det positiva: trots FPA-yrseln så är det ju roligt att eftersom beslutet nu kom (en hel månad efter att de fått min ansökan!) så kommer babylådan också snart, tjohoo! :D

Annat positivt i dag:
1) Rådgivningen, allt okej.
2) Jeanstights!! Världens bästa uppfinning! Från Gina Tricot (tack Johanna för tipset).
3) Bäryoghurt. Nom. Kan äta hur mycket yoghurt som helst för tillfället.

Så egentligen är allt ganska bra.

Vilka är ni som läser?

Blev så glad när jag läste Saijas kommentar här på bloggen, känns ju jätteroligt att mina yra funderingar faktiskt ger någon något!

Har lite undrat vilka ni är som läser allt det här? Via Statcounter ser jag ju att ni är cirka 100 i veckan, de flesta från Finland, några från Sverige, en ivrig läsare i Budapest (and I know who you are! ;) ) och ibland hittar någon in från Tyskland, England och nu senast Korea (den var nog bara en robot tror jag).

Så vet jag tack vare kommentarer IRL så att säga att en del kompisar samt min mamma läser flitigt och att andra hittar in hit från Blogilista eller genom att googla Mamalicious eller Gesslein eller till exempel någon gravidkrämpa jag skrivit om. Och jag vet att en del ip-adresser kollar bloggen varje dag, andra en gång i veckan och en del bara tittat in en gång och sedan aldrig mer.

Men, jag undrar om ni kanske kunde lämna en liten anonym kommentar om vilka ni är (dvs känner mig eller inte?) och varför och hur ofta ni läser? Ni behöver inte skriva några romaner alltså, men tycker det skulle vara roligt med något litet livstecken från er. Det går bra att skriva på finska också ju. :) Tack tack! :D

Andas, andas

Håhhå. I går när vi skulle lägga oss och jag ställde in väckarklockan sade A så där snällt och glatt att "skönt att du har bara tre dagar kvar på jobbet va?" – och min reaktion var att börja storböla! Totalknäppt. (A:s reaktion på det var mycket stabil, han kramade och lyssnade och var mycket förstående så det blev snart bra igen. Han är min klippa.)

Nå. Tyckte redan jag hade kommit över rädslan att sluta jobba (och jo, jag var mycket trött i går och är ju ett hormonmonster dessutom så det är ju en delorsak till lipandet) men tydligen inte. Känns mycket konstigt att sluta, och veta att man i flera månader kommer att vara utan jobbutmaningar och utan vuxendiskussioner – ja, jag kommer ju att träffa vuxna fortfarande men det är annan sak att träffa vänner än att varje morgon gå på jobb och försöka vara (eller åtminstone låtsas vara) klok och kreativ.

Folk försöker trösta med att den lediga tiden före förlossningen är så skön, och att barnet sedan är en större utmaning än något jobb i världen. Men vad hjälper det när den största rädslan egentligen bara är själva förändringen? För det kan ju ingen påstå att det inte blir, en stor förändring alltså.

Samtidigt börjar det faktiskt kännas som att jag inte skulle orka jobba längre. Bara att röra sig blir mera ansträngande för varje timme av dagen som går och när eftermiddagen kommer så vankar jag fram, med den där bakåtlutade ställningen jag trodde jag skulle slippa men som bara kommer automatiskt när det värker i bäckenet och benen. Urk.

Så visst blir det skönt att ha ledigt några veckor. Men jag tänker inte låtsas att jag bara jublar av glädje över att sluta jobba: det verkar vara alldeles för tabu att säga att man tycker det är jobbigt att bli ledig och den tabun tänker jag inte späda på. För hallååå, det att man gillar sitt jobb betyder ju verkligen inte att man älskar och ser fram emot att få sitt kommande barn något mindre!

Och så, till sist, i serien idiotiska kommentarer: har hur många gånger som helst fått höra orden "Åååh vad härligt att du får vara leeeedig heeeela sommaren." IDIOTER. Att vara mammaledig/pappaledig är inte att vara LEDIG. Det är att sköta det viktigaste jobbet som finns, att ta hand om sitt/sina barn. Så det så.

Berghällbarnen blir bara fler!

Ska bara dela med mig lite goda nyheter från veckoslutets HS: barnfamiljerna i stan blir fler och ökningen är störst i Berghäll, Vallgård och Alphyddan, helt mina hoods alltså! Så tji, alla ni som tycker vi måste bli Vuxna, skaffa Volvo och flytta till Radhus i Esbo. ;)

Tycker faktiskt det syns i stadsbilden också, att saker och ting håller på att ändras. För sex år sedan när jag flyttade till Berghäll var stadsdelen fortfarande stämplad som spurgunas paradis men sakta men säkert har hippiepapporna och indiebrudarna tagit över. Berghäll har tex högre procent studerande än många andra delar av Helsingfors och det är väl bara naturligt att de börjar yngla av sig. Särskilt pop bland stora barnfamiljer blir ju stadsdelen knappast eftersom bostäderna är så små – de flesta är ettor och tvåor. Men det finns många fina lekparker, det är nära till matbutiken var man än bor, kollektivtrafikutbudet är ganska enastående... Och så händer det saker i stadsbilden hela tiden, eller åtminstone ser det rätt annorlunda ut än för sex år sedan: fasader har rustats upp, vintagebutikerna och konstgallerierna har blivit fler och den ena efter den andra räkälän har ersatts av nåt lite trendigare bar eller restaurang. Gentrification kallas det visst där ute i världen.

Lite synd tyckte jag det var när Kallion Kulma plötsligt fick A-rättigheter och kan sälja skumpa, det hör liksom inte till – men samtidigt är det roligt att bo i en stadsdel i förvandling.

Idiotiska kommentarer del 2

Var på bröllop i går, det var fantastiskt roligt! Världens sötaste brudpar, massa goda vänner och bra musik och dans till två på natten - en riktigt lyckad kväll.

Men så fick jag förstås stå ut med en del idiotkommentarer igen, som vanligt när man är på nån stor tillställning med en massa halvbekanta och helt obekanta som inte hittar på något annat att tala om med mig än min mage. Förstår ju att det svårt att inte tala om den när den är där framför näsan på oss men tycker ändå folk kunde försöka komma ihåg att gravida kvinnor faktiskt är mycket mer än bara gravida...

Nå, måste bara dela med mig det bästa exemplet på total idioti hittills, levererades av ett berusat medelålders par som jag aldrig träffat i mitt liv. De kom bara helt oprovocerat fram till mig på dansgolvet:

Hon: När har du riktigt beräknat, i morgon eller? Hahaha.
Jag: Nej, i juli, har faktiskt sju veckor kvar ännu.
Hon: Jaha, oj då.

*tystnad*

Hon: Men då har du säkert två där inne, hahaha.
Jag: Nej.
Han: Nä hon har nog tre där!! HÖHÖHÖHÖHÖ!
Jag (tyst): DÖ, DÖ, DÖÖÖÖÖ.

Fatta att dessa människor dessutom tycker de är ROLIGA! Galet. Från och med nu tänker jag sluta le artigt när folk kommer med sånahär grodor. Istället tänker jag informera dem om att dylika kommentarer och prutthurtiga skämt troligen är det sista de allra flesta gravida vill höra.

Dessutom är jag inte alls så stor. När jag speglar mig tycker jag bara jag har en fin mage. Men när man känner sig så stånkig och klumpig vill man ju inte höra att man dessutom ser ut som en luftballong.

En annan grej: GUD vad jag är trött på mina gravidfinnar. Såg en bild på mig från november där mina kinder var lena som sammet! Nu är de prickiga som salami. Blä.

Men vet ni vad en för mig helt obekant tjej på bröllopet i går sa? "You look bloody gorgeous, so pregnant and proud and beautiful." HA! Ska tänka på det i stället.

Zzzzzzz...

Var på gravidyoga i dag (det är så skönt, om jag sagt det ren så säger jag det igen: det borde alla gravida gå på!) och vi slutar alltid med en 20 minuters avslappningsövning. Jag somnade, som vanligt. Hann bara höra "Lägg er i en bekväm ställning, ta ett djupt andetag, lyssna på hur luften strömmar in... Nåja, vi ses nästa vecka då, tack för i dag!"

Så tydligen somnade jag på en nanosekund och sen försvann 20 minuter så där bara. ;D

Det som jag undrar nu är om jag alls är bra på att slappna av? Eller om jag bara är lugn (eller dötrött?) för det mesta och därför inte behöver slappna av och tömma huvudet? Hur beter jag mig i så fall då när jag vill slappna av i en stressituation, kommer jag att klara det? För jag tror ju inte jag somnar under förlossningssmärtorna. Hmm. Kanske jag skulle be någon stressa mig tokig så jag kan öva avslappning sen, ha!