Vi får en boxare!

Vi har en riktig vilding i min mage!

Blev så glada på ultraljudet i morse när vi fick se barnet fara runt. Det boxades, sparkade, gjorde volter och härjade på så barnmorskan hade svårt att göra alla mätningar! Det var så fint att se att det rör på sig så där mycket, så vet jag också att jag inte inbillar mig när jag känner rörelser där inne.

Jag vet inte hur mycket bilderna säger om man inte sett rörelserna också, men själv tycker jag (förstås) att man ser rätt mycket och att det är de vackraste bilderna någonsin. ;) Så jag har hängt upp dem på vårt kylskåp så vi kan beundra dem varje dag. Barnet är alltså en ögonsten redan innan det fötts, haha!

På den övre bilden ser man ryggraden tydligt, som ett litet pärlband, och på den nedre syns huvud med profil och en liten näsa! Så fick vi se de två hjärnhalvorna och veta att skallen hade rätt mått. Lårbenslängden visade att vecka 19 fortfarande stämmer. Hjärtat pumpade så fint och barnmorskan visade att magsäcken var full med fostervatten som barnet snart skulle kissa ut – så njurar, tarmar och urinblåsa lär också ska fungera.

Och sorten då, som jag redan var så fixerad på? Ja, det är lite oklart. Lutar mera åt ett håll nog, men vi tänker låta det vara osagt. För som barnmorskan sa, slutliga svaret får vi ju först när vi har barnet i famnen.

Min reaktion när hon meddelade vad det kanske är var ungefär "Jaha". Det var liksom viktigare att se ryggraden böja sig, att se de små händerna vifta framför ansiktet, och att få skratta åt hur den lilla krabaten inte alls ville samarbeta och ligga stilla för att bli mätt. Så min nervositet före ultrat handlade väl främst om en oro att allt inte skulle se bra ut. Men vi hittade alltså allt man skulle! Och det är så häftigt att det liksom redan är en liten människa där inne, barnet har alla delar på plats och nu gäller det bara att växa!

Det här är stort. Bara 13 cm från huvud till rumpa, men ändå det största jag någonsin upplevt. Enormt, ofattbart och underbart!