Jag undrar om allt det där nattvakandet med bebisen är skapat för att man sedan någon dag ska uppskatta att få stiga upp "så sent som" klockan halv åtta? Jag är nämligen alldeles euforisk över denna oavbrutna natt med sovmorgon. Och nu har det redan härjats i de två timmar som krävs för att tösen ska vilja ta förmiddagslur = kaffe och tystnad för mig.
måndag 3 maj 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
1 kommentarer:
halv åtta e nog okristligt tidigt. fast å andra sidan sku det nog vara kul att nångång få vakna o veta att nån behöver en - samma husis, hesari, kaffe, gröt ensamhet e ju hur skönt som helst men ganska lessamt i längden. så allt har väl sina sidor antar jag.
Skicka en kommentar