Min mamma ringde just och läste upp alla babysakserbjudanden i Stockmanns Galna dagar-broschyr. Det är roligt när folk är inspirerade. :D
lördag 28 mars 2009
fredag 27 mars 2009
Pregnancybrain
Har sökt mitt nässpray i flera dagar. Tittat bakom soffan och under sängen, lyft på dynor, svängt på gardiner, ingenstans var det. Så i går köpte jag ett nytt. Och i dag hittade jag det gamla. I städskåpet. Precis där hör det ju hemma, med strykjärn och dammsugspåsar...!?
Yr har jag väl alltid varit, men tycker nog jag yrat mer än normalt den senaste tiden. Glömmer saker (och gömmer dem, tydligen), tappar ord mitt i meningar, stiger upp för att göra något bara för att i nästa sekund inte ha en aning om vad det var osv. Pregnancy brain kallar amerikanerna det (mera här och här). Handlar väl mest om att man har för mycket att tänka på, tror jag.
Men i kväll behöver jag bara komma ihåg att gå på restaurang och ha roligt! Ska fira att jag äntligen har sista dagen studieledigt över, på måndag börjar jag jobba igen. Och det innebär faktiskt mindre att tänka på än studier – eller åtminstone får jag koncentrera mig på en sak per dag på jobbet. Skönt.
Upplagd av Det knakar i magen kl. 17:53 0 kommentarer
torsdag 26 mars 2009
Borrljud
Låg just i tandläkarstolen och fick ett hål lappat. Pajade magen och tröstade så inte babyn skulle bli rädd för borrljudet, och försökte överföra vackra tankar om att det hela snart skulle vara över.
Nå, sanningen är ju att det var jag som var livrädd och barnet som tröstade mig, med sina små sparkar. Så fick jag något annat att tänka på där i min svettiga tandläkarskräck. Men så är det väl nog med barn och föräldrar ibland, att det är barnen som är trösten och inte alltid mamma eller pappa?
Upplagd av Det knakar i magen kl. 18:10 2 kommentarer
onsdag 25 mars 2009
Party
Barnet vaknar när jag ska sova. Om det nu sover alls?! I går kväll började festen där inne när jag lade mig ner för att läsa – för att varva ner och så småningom somna, tänkte jag. Men att jag ligger stilla tar babyn mest som ett tecken att kalaset kan börja, så sen var det vild fest i flera timmar där inne. Riktigt hårda sparkar och kullerbyttor!
Och jag låg vaken och pajade och stirrade på den guppande magen. Roligt är det ju att känna rörelser så här starkt, jag tror till och med jag i går kunde känna var babyns huvud låg (och det skulle ju inte vara konstigt, läste att huvudomkretsen är över 20 cm redan!). Men tänk om barnet är en likadan vilding när det kommer ut också? Och vi aldrig får sova?
Fast en människa som ärver hälften av mina gener måste nog bli bra på det där med avslappning och sömn, för jag är riktigt guru på det. Utom när det ordnas technoparty i min mage alltså.
Upplagd av Det knakar i magen kl. 11:07 3 kommentarer
fredag 20 mars 2009
Ynkligt om krämpor
Ja man ska väl få klaga också. Här är listan för i dag.
1) Förkylning. Snörvlar och har huvudvärk och är 37 grader varm så lär väl bara bli värre till veckoslutet, fantastiskt! Men så har A legat hela veckan i säng och varit riktigt ordentligt sjuk så det är väl ingen överraskning. Hade bara tänkt att jag själv skulle slippa det. Suck.
2) Ont i blygdbenet. Eller däromkring liksom. När jag går, stiger upp ur sängen, eller tar på mig skor dvs står på ett ben så strålar värken ut från blygdbenet till ljumskarna och innerlåren. Very nice. Helt normalt och inte så farligt för tillfället, men om det blir värre så blir livet nog lite svårt tror jag.
3) Sendrag! Väcker mig mitt i natten. Också trevligt. Och varför får man det? Försökte googla lite och verkar ha att göra med blodcirkulationen överlag och att fötter och ben sväller. Tycker nu inte de har varit svullna men vad vet jag, kanske jag borde använda mina stödstrumpor. Förstod inte idén med dem förrän jag på väg hem från London inte hade dem på mig – och sedan hade svårt att få på mig stövlarna när vi landade. Det har aldrig hänt förr, kände mig ganska mommo. ;D
Men nog ska jag väl klara mig. A kilade just iväg till apotek samt matbutik och skulle försöka minnas paracetamol, köttbullar och glass. Jag tror att glass är bästa medicinen. Åtminstone blir man lite gladare. Glass och kärlek är säkert svaret på allt.
Upplagd av Det knakar i magen kl. 16:55 0 kommentarer
tisdag 17 mars 2009
Tillbaka
Resan gick jättebra, London är härligt! Orkade mycket bättre än jag hade tänkt dessutom, särskilt efter att jag köpt ett stödbälte – det håller liksom magen på plats så det inte är lika jobbigt att gå omkring på stan hela dagen. Rekommenderar!
Så har babyn börjat sparka riktigt ordentligt, så att hela magen rör på sig! Händer inte varje dag men ibland. Så nu har jag en ny kvällshobby: att ligga och glo på min mage i väntan på actionshowen. ;D
Och så köpte vi de första babykläderna... urgulliga. När jag packade upp dem ur väskan i går stirrade vi båda på dem en god stund och tänkte på att det faktiskt ska finnas en liten människa i dem snart. En liten, liten en. Wow.
Upplagd av Det knakar i magen kl. 21:38 1 kommentarer
tisdag 10 mars 2009
Tokotom tokotom tokotom
Var på rådgivning i dag och hörde hjärtljuden mycket tydligare än vi gjort tidigare, roligt! Och allt såg bra ut, blodtrycket fick godkänt och så fick jag tips på nässpray – låg vaken i natt igen för att näsan är så täppt på småtimmarna att jag måste andas genom munnen och tungan blir som sandpapper, morr. Men ska se, kanske det löser sig med koksalt, ska testa det först. Dagtid har jag inga näsproblem, bara jag får snyta mig på morgonen (vill ni ha fler detaljer om detta?! ;D ). Ja, och så fick vi FPA-blanketter att fylla i för ledigheterna så nu börjar det bli konkret liksom!
Så glömde vi förstås att fråga om det är något särskilt vi borde tänka på när vi åker på resa, men gäller väl bara att ha bondförnuftet med sig. London är ju inte tropikerna precis. Men ska köpa stödstrumpor nog, kan ju vara skönt både för flygresan och när man ska gå omkring på stan mycket. Ska bli SÅ SKÖNT med minisemester, har stressat på tok för mycket senaste veckorna så längtar verkligen efter att få åka iväg!
Och så längtar jag riktigt sjukt till juli, vet ni. Såg en massa små söta barn i går, alla snälla och glada dessutom, och tycker det är alldeles för många månader kvar tills vi får vårt eget att krama om... :)
Upplagd av Det knakar i magen kl. 11:39 1 kommentarer
