Så. Trött.

Vi har ett barn som sover massor – fyra timmar i sträck och så vaknar hon och äter, och så sover hon igen. Under dagen är hon vaken ett par timmar och vill umgås tills hon slocknar och så sover hon igen, har kanske en till vakenstund på kvällen. På natten kan hon till och med sova fem timmar, har hänt att hon sovit sju! Mycket lite skrik och gnäll i det här huset alltså, lite magont ibland efter matning men det går om.

Men guuuud vad jag är trött, ändå! Grejen är ju den att man själv ändå aldrig får åtta timmars sömn i sträck och jag brukar normalt gilla tio... och jag undrar, helt seriöst, om det där att amningshormonerna hjälper en att orka BARA ÄR EN MYT!? Dessutom gör ju hormonerna att jag är extra känslig för precis allt som gäller henne, yttrar hon ett endaste lilla pip i sömnen så vaknar jag. I går morse steg jag upp och lade mig i vardagsrummet i stället, för att inte höra henne och få lite sömn, och kände mig som en dålig mor en stund – men är man konstant trött så kan man ju inte vara en bra mor heller. Som i dag, när hon vaknade och var hungrig precis när jag slocknat av ren utmattning, då började jag bara gråta för att jag var så trött. Hur man skulle klara det här utan en pappa eller någon annan som delar ansvaret förstår jag inte. För att inte tala om hur död man skulle vara om barnet fick kolik...

Är nog lite mitt eget fel också att jag är så slut, för man borde ju sova när hon sover. Men när man fått henne i säng vill man ju gärna göra nåt vuxet en stund, ens läsa en bok eller se en film, inte gå och lägga sig klockan nio. Men det är kanske det man borde börja göra. Och så borde jag sova dagssömn när hon sover. För när hon är vaken är det en enda ammande, blöjbytande och rapande för att hålla bruden nöjd, och där emellan vill man ju orka vara pigg och glad och leka och sjunga och paja, liksom vara den bästa mamman för den bästa babyn. Och sen, fast hon sover och man själv också borde sova, så vill man bara pussa och snusa och inte stänga ögonen alls för att hon är så härlig. Oj oj oj. Att man kan bli så trött av kärlek.