The return of the dreaded tissiraivari

Suck, äntligen tyst i huset när babyn är mätt och nöjd och sover igen. Hon fick en helt kreisi tissiraivare just och bara skrek och skrek när jag försökte mata, fast jag provade på alla amningsställningar jag kom på och fast jag såg att hon var jättehungrig. När hon vaknar på morgonen (i dag klockan åtta) brukar hon vara vaken i ganska exakt 1,5 timme och sedan äta och somna om, så förmiddagarna brukar vara rätt lugna. Men inte i dag.

Nå, jag tog en paus och pappan fick bära omkring på henne medan jag fixade morgonmål, och sen provade vi på nytt. Och då åt hon som om hon aldrig fått mat förr och sen slocknade hon av utmattning. Ibland vet hon helt enkelt inte sitt eget bästa. ;) Hoppas ändå vi inte står inför en ny tissiraivareperiod, det var så jobbigt senast.

Nu ska vi sticka ut lite. En fördel med att ha barn är ju att man kommer igång på morgonen i stället för att bli och dega. En nackdel är att jag nog hellre skulle bli och dega. Men blir vi hemma vaknar hon om en halvtimme, så lika bra att gå ut.