5 cm

Enligt medeltalsmåtten i min rådgivningsbok är babyns fot 48 mm lång i vecka 27. Från häl till stortå alltså. Det finns fotavtryck i naturlig storlek i boken och jag har stirrat på dem en stund nu. Vecka 30 ska den vara 55 mm, vecka 35 68 mm och vecka 40 hela 80 mm. Wow.

Påsklov

Härligt med några dagar ledigt, ledigt, ledigt! Och jag tänker äta precis så många chokladägg jag vill, hahaa!

Så ska vi så småningom bestämma oss för en vagn, för om vi vill beställa från Tyskland tar det 6-7 veckor för den att komma hit. Har kollat mest på Gessleinmodellen jag nämnde tidigare och den är 200 euro billigare om man beställer den från babyonlineshop.de än om man köper den i någon butik här i Finland – frakten medräknad alltså (40 euro). Skulle kanske samtidigt kunna beställa en bilstol som går ihop med vagnen (dvs går att koppla på hjuldelen), samma butik har både Maxi-Cosi och Britax (fast i Tyskland heter Britax tydligen Römer). De verkar också lite billigare än här hemma.

Annars allt bra här, speciellt som jag i dag sov ända till tio på morgonen! Rekord faktiskt, har börjat vakna så tidigt fast jag alltid annars kunnat sova bort lediga förmiddagar utan problem.

Nu ska jag fixa till en smoothie, för vitaminer och kalcium och... tja, mest för att det är gott faktiskt. ;)

När man talar om trollen

Psyktrollen alltså. Precis när jag skrivit om att det gäller att intala sig själv att man är snygg. I dag är just en sån dag: graviditetsglöd my ass alltså. Håret är lite småsmutsigt, nästan konstant tycker jag, och näsan blänker och kinderna är bleka, ögonen trötta, finnarna lysande röda. Riktigt fantastisktstrålandejävlavacker är jag, jepp jepp.

Kroppsobservationer

1) Jag är nu officiellt en ko. I går när jag njöt av en pyjamasdag i soffan var plötsligt vänstra sidan av min pyjamasskjorta helt blöt! En stor våt fläck som luktade... tja, babyspytta faktiskt. Najs. Tidigare har det bara kommit någon droppe per dag men nu är det nog bara att köpa inlägg.

2) Min napa har flyttat till höger. Totalsajko. Jag inbillar mig inte, har noga studerat den både här uppifrån och i spegeln och bett A kolla också. Och den är minst en, kanske två, centimeter längre högerut än tidigare. Dessutom börjar det synas en mörk linje vertikal ovanför naveln (linea negra väl) och den är mera till vänster än i mitten. Denna asymmetri är ju helt ofarlig, men den stör mig.

3) De förändringar som kommit redan tidigare blir bara tydligare. Magen växer, sendraget i benen har blivit värre (men har det bara på morgonen alltså, när jag sträcker på mig när jag vaknar) och värken i blygdbenet har spritt sig till svanskotan. Och inget kan man göra åt det, annat än hoppas att det inte blir värre. En del är ju tvungna att sjukskriva sig för foglossning... men för mig verkar det nog rätt lugnt än så länge.

Det känns faktiskt konstigt när ens kropp förändras så mycket utan att man själv kan göra något åt saken eller ens alltid förstår vad det är den hittar på. Hittills i mitt liv har jag kunnat kontrollera hur min kropp ser ut, eller åtminstone kunnat förklara förändringarna – bilringar har berott på öl, ryggvärk på träningsbrist osv. Så nu gäller det väl verkligen att fokusera på målet, att komma ihåg att det här ska vara värt mödan liksom. Och att intala sig att man fortfarande är vacker. Det är lite svårt ibland. Jag vet inte, andra kvinnor kanske känner sig otroligt kvinnliga när det rinner mjölk ur deras bröst? Jag kände mig inte särskilt sexig av att lukta babyspyor.

Så jag försöker allt jag kan att intala mig själv att jag är drop dead gorgeous. A hjälper förstås, men jag tror det är viktigt att man gör det själv också, tänker "Jag är hot, jag är hot, jag är hot, och tro inget annat." Eller åtminstone: "Jag kan BLI hot, det tar bara lite längre än förr". ;D

För i lördags när vi skulle på bröllop tog det mig två timmar att göra mig färdig, när jag normalt är klar på en halv. Det är liksom jobbigare att raka benen när man inte räcks lika lätt, och att torka håret när man får så hett och blir flåsig och svettig, för att inte tala om sminket som kräver mycket större ansträngning när ringarna under ögonen är mörkare och finnarna är så mycket fler... blä.

Men samtidigt blir det ju lite en ritual, det där att göra sig färdig. Det funkade den här gången, förvandlingsprocessen gjorde mig riktigt snygg, så då var jag ju nöjd sen. Hon ligger nog mest mellan öronen ändå, den där elefantnunnan.

Ny moderskapsförpackning!

Så har FPA presenterat moderskapsförpackningen modell 2009! Mer info här.

Tycker den ser kiva ut, men vet inte om vi får modell 2009 eller 2008, beror lite på hur fort fjolårets tar slut. Bild på förra har jag redan delat med mig i ett tidigare inlägg. :)

100

Såg just att tickern här till vänstern visar 100 dagar! HJÄLP! Det känns lite så där som när man långsamt klättrar till högsta punkten på en berg-och-dalbana och vet att man snart ska falla i högsta fart, i ett stort och mycket förskräckt glädjetjut.

Kurs

I går var vi på familjeförberedelsekurs då. Jag var riktigt nöjd, det var skönt att träffa andra som börjar ha magen i vädret och höra vad de gått igenom. Mest gemensamt hade vi när vi talade om rådgivningstanterna, alla hade någon galen historia om vad de sagt. Rådgivningstanterna var alltså inte ett officiellt ämne för diskussion men vi gled liksom in på det när vi talade om krämpor. Det är ju ett bra stöd att se att andra också upplevt samma irritation och oro under graviditeten, att man inte är ensam med sina tankar alltså.

Så fick vi kaffe och kex (<- mycket viktigt) och en bok med info om amning, bäckenbottenmuskler, avslappningsövningar, tankar om föräldraskap och praktiska råd om babyskötsel, och de ämnena kursen ska handla om också. Och så delades vi ibland in i mamma- och pappa/stödpersonsgrupper och ibland i blandgrupper och fick diskutera. Så gjorde vi en avslappningsövning som jag nu inte riktigt förstod mig på, var lite som de där ljudbanden man kan lyssna på på flygplansradio – men jag har alltid varit så bra på att slappna av själv så kanske det är därför jag inte ser vitsen med övningar som "tar dig till din hemliga lugna plats". Undrar om man sen när man ligger där på BB och har ont faktiskt klarar av att ta sig till sin hemliga lugna plats, oberoende hur man övat? Får väl se. Bara jag kommer ihåg att andas så... men det lär man väl göra när man svär.

Till slut tittade vi på en amningsvideo, som utan förvarning började med några sekunders klipp från en förlossning, slemmigt värre! Men samtidigt är det nog förlossningen jag är mest intresserad av att få information om. Och den där epiduralen. Jag tror starkt på att den kan bli min bästa vän!

Babyna i amningsvideona var så små, jag märker att jag blir helt till mig när jag ser spädbarn, liksom WOW, så där små är de, och så hjälplösa! Man smälter ju. Måste ju vara ganska häftig upplevelse, hela amningen? Fast jobbigt verkar det nog, åtta till tolv gånger om dygnet sa de! Jag kom på först senare att det ju kanske gäller bara första tiden och inte hela det första halvåret, men hjälp alltså, låter ju som om man inte kommer att hinna med något annat alls. Så det är kanske det mammor menar med att de inte ens hinner duscha? För att inte tala om hur jobbigt det skulle vara om amningen inte sätter igång, med all press som finns på en att amma skulle man ju känna sig som världens sämsta mor va?

Första frågan i vårt diskussionskort var förresten "Hur känns det att bli MAMMA?". Och vet ni, jag har ingen aning! Det är stort och spännande men samtidigt så är det nog jätteoverkligt ännu. Jag känner barnet i magen flera gånger om dagen men det är som om jag glömmer att det ska komma ut också, att det här med graviditet och barn inte är ett tillfälligt tillstånd utan att barnet ska finnas hos oss för evigt, att det är en permanent förändring i vårt liv... Så en del dagar längtar jag så jag spricker och vill att det ska vara juli NU GENAST, och andra dagar är jag bara livrädd och inte alls redo. Tur att det tar 40 veckor.