Det knakade i magen

Flytta flytta flytta!

2010-06-15T23:30:00.003+03:00

Märker att en del av er fortfarande läser bloggen via den här adressen vilket är fel, fel, fel! För snart kommer den att försvinna! Så adressen ni ska spara är som sagt ochalltblevannorlunda.blogspot.com. Tack tack! :)

Iväg med er!

2010-05-23T01:05:00.002+03:00

Hädanefter uppdateras bloggen under denna adress:

ochalltblevannorlunda.blogspot.com

Bookmarka. Jag lämnar er inte, jag bara flyttar.

Så skönt

2010-05-21T22:58:00.002+03:00

Härlig vecka det varit, med varmt parkväder precis varenda dag. Jag är nästan lika brun som efter södernresan. Har faktiskt stundvis varit rena rama semestern att vara vårdledig nu, dottern är inne i en så nöjd period.

Var hos min mamma och grillade i dag och S kröp omkring på gräsmattan i en riktig djungel av maskrosor. När man är så liten att oklippt gräs blir värsta djungelsnåren är man nog inte alls så stor som ens mamma tror.

Tycker hon har vuxit så fort senaste tiden och lärt sig så mycket nytt. Hon förstår så mycket mer av vad man säger till exempel, och har börjat apa inte bara ljud utan också handlingar: hon kan mata mig med hallon, borsta pappas hår, paja mommos katter (försiktigt) och pekar på allt spännande hon ser och berättar långa oförståeliga historier om dem. Och så sitter hon och gungar av och an och sjunger för sig själv, "Maabuu, maabuu, zi zi zi zi, maabuu". Så ibland tycker jag hon redan är ett barn och inte en bebis längre och blir riktigt förvånad när barnen i parken kallar henne vauva.

Fast när hon ska somna, och sjunger för sig själv, och jag doftar henne i håret och pussar henne på pannan som när hon var riktigt, riktigt liten, då minns jag att hon nog fortfarande är just det. Riktigt, riktigt liten. Så liten att hon försvinner bland maskrosorna i mormors trädgård.

Men ännu om "semestern": det som jag saknar, sådana här varma ljusa kvällar som doftar så gott, är att kunna gå ut på en öl så där bara. Liksom bara bestämma sig, stiga upp ur soffan och gå ut, söka upp lämplig terrass, sätta sig ner och beställa en kall. Aaaah.

Nu blir det att dricka en kylskåpsöl vid öppet fönster i stället. Men nej, det är inte synd om mig.

Allt är gott! ALLT!

2010-05-17T14:09:00.000+03:00

Smakat på i dag: sand, småsten, stor sten, klöver, maskrosblommor, kvistar i olika storlek, vagnens hjul, sandlådans staket, mammas skor samt en hel del gräs. När slutar det här ätandet? Är hon hungrig eller "är det bara en fas"?

Skönt har vi hur som helst, i solen. Nu äter vi riskakor för att avleda uppmärksamheten från marken.

Framåt, marsch!

2010-05-14T19:46:00.002+03:00

Vet ni att min dotter (okej, vår, sorry ibland blir jag lite possessiv av bara farten) HAR BÖRJAT GÅ!

Eller tagit fyra om inte fem steg i rad alldeles själv, utan stöd. Har visat upp detta för vänner och familj och de är alla överens om att det nog räknas som att gå. Fast de är ju nog jäviga. ;)

Duktig, duktig, liten, stor!

Några yllelager för mycket

2010-05-12T13:33:00.000+03:00

Note to self: kolla termometern före promenaden. Solsken och torr mark kan tydligen betyda allt från fem grader till närmare tjugo och då är barnets ylletröja antingen livsviktig eller totalt överflödig.

Fast det är ju ett i-landsproblem i allra högsta grad, det där vad-ska-vi-ha-på-oss-idag-funderandet. Fantastiskt med värmebölja!

Gumoron

2010-05-11T07:22:00.000+03:00

Här har vi varit vakna sedan fem. För varför skulle man vilja somna om när man kan stiga upp och njuta av en ny dag? Gäsp.

Misstänker att detta är mitt straff för att vi inte följde Rutinen i går. I dag ska vi inte göra något annat än följa Rutinen. Hur vi nu ska orka med det. Gäsp som sagt.

Bloggflytt

2010-05-08T21:30:00.004+03:00

En liten varning bara, den här bloggen ska byta namn snart. Inte egentligen för någon annan orsak än att jag tycker det är tokigt att namnet är så gravidbundet.

Hade egentligen inte tänkt blogga efter förlossningen. Men nu känner jag att jag vill fortsätta skriva ännu ett tag. Ingen aning om hur länge faktiskt, men det är fortfarande skönt att skriva av sig.

Läste en artikel i dagens Papper om bloggande mammor och debatten om att lämna ut sina barn på nätet, främst på bild men också i text. (Artikeln finns också på peppar.fi, klick.) Har redan länge funderat på det här och på varför jag egentligen skriver. Handlar ju faktist inte bara om att lämna ut barnet utan också min man samt andra familjemedlemmar och vänner.

Jag har ju valt att inte publicera ansiktsbilder eller lägga ut namn, men det betyder ändå inte att vi är helt anonyma här – jag har gett adressen åt en del vänner och familj, och även sådana som inte fått adressen från mig listar säkert ut vem jag är om de känner mig ens lite. Tror jag. Samtidigt funderar jag, med alla mängder och åter mängder mammabloggar och andra bloggar och Facebookprofiler och fotosidor och miljonertriljoner nätsidor det finns där ute: vem bryr sig i slutändan? Vem tänker hitta just hit och missbruka just den här informationen och varför?

Valet att inte lägga ut namn och bilder har för mig en annan funktion: utan namn och bilder blir bloggen inte offentlig på samma sätt och det betyder att jag kan skriva ärligare texter än vad jag tror jag skulle göra om vem som helst kunde hitta hit eller känna igen oss.

Så, så här är det: jag fortsätter skriva. Främst för att reda ut mina tankar, för att ventilera. För att sätta ord på mina känslor så att jag har bättre koll på läget helt enkelt. Ett plus är ju sedan att jag dokumenterar min första tid som mamma så att jag alltid kan minnas den, på ett annat sätt än jag skulle via bilder och rosenskimrande minnesbilder. Ett annat plus är att jag ibland får kommentarer som både peppar och tipsar och hjälper mig som mamma. Ett tredje plus är att jag alltid njutit av att skriva och gillar att skriva här också, och ett fjärde att besökarstatistiken underligt nog visar att det finns folk som tycker det här är så läsvärt att de kommer tillbaka. Man kan ju fråga sig varför? Varför läser folk mammabloggar, egentligen?

Hur länge bloggen kommer att finnas vet jag inte, men om några månader står vi inför den förändringen att det är min man som blir hemma och jag som går på jobb och då tror jag jag kommer att ha nya sorters mammatankar jag vill skriva om än hemmamammans. Hur länge som helst kommer den här bloggen ändå knappast att finnas: jag har valt att bara skriva om föräldraskapet här och lämna resten av mitt liv utanför, och på grund av det tycker man ju textuppslagen i något skede skulle sina? Eller? Vi får se.

Nå, ursäkta ett långt och rätt yrt inlägg och håll utkik för adressbytet, ni kommer nog inte att missa den, jag lägger ut tydliga länkar sen så ni hittar!

Tänk, i morgon är det morsdag. Min första. Spännande, underligt, fint!

Tolv ord om dagen

2010-05-06T09:24:00.008+03:00

Var på babykafé i går och det var en bibliotekarie på besök och berättade om barnböcker och barnets språkutveckling. Visste ni att redan en tvååring kan 200-500 ord och att utvecklingen efter det går ännu fortare, så att en treåring kan 1000 ord, ett förskolebarn lär sig 50 ord per månad och ungdomar som går ut grundskolan ska ha ett ordförråd på 50 000! Det betyder att de i medeltal lärt sig tolv ord per dag. Wow.

Första orden ska komma omkring ettårsdagen. ("En förutsättning för att detta skall ske är att barnen har utvecklat objektpermanens, vilket innebär att de kan skapa minnesrepresentationer av olika saker i omgivningen" läste jag på Folkhälsans webbplats.) Men språkutvecklingen börjar redan före barnet kan säga ett enda pip – ni vet hur små nyfödda formar munnen till ett sött litet o, eller gapar och gör andra grimaser? De härmar pratet fast de inte ännu kan använda rösten.

Så läsa högt ska man från början, och sjunga och leka och allt annat som innebär ord, ord och mera ord. Jag blev riktigt inspirerad, väntar på att dottern ska ha lite mer tålamod för att sitta stilla och lyssna på sagor bara – och inte ha samma behov av att riva sönder papper och äta det. ;D Ja och så ska man faktiskt läsa själv också, och visa att man njuter av det, eftersom alla undersökningar visar att barn som läser mycket oftast haft föräldrar som läst mycket de också. (OBS: Jag vill inte stressa upp någon med det här. Jag har orkat börja läsa först nu, under amningen orkade jag bara bläddra i damtidningar. Känns det som om du har snömos mellan öronen och bara somnar när du läser så behöver du inte läsa just nu, då förmedlar ju din läsning inte heller någon njutning och det är lika bra att du sparar det tills du är piggare.)

Det bästa av allt är ju att det faktiskt är alldeles gratis att läsa. Jag var till biblioteket förra veckan för första gången på många år och lånade både noveller åt mig och pekböcker åt dottern och var helt fascinerad av denna fantastiska samling gratisböcker som det bara var att plocka åt sig! Bara man lämnar tillbaka dem förstås. Och så fanns det lekhörnor med mjukisdjur och små minisoffor med minidynor för minimänniskor, mysigt över förväntningarna faktiskt (detta i Berghälls nyrenoverade bibliotek, bilden är därifrån).

Och ja jag vet att detta inte är någon nyhet, att de här bokoaserna funnits där ute i hundratals år, men jag är inte den enda som glömt bort biblioteken för de kämpar hårt med sjunkande besökarsiffror. Så nu drar jag mitt strå till stacken här: besök ditt närmaste bibliotek redan i dag! I Helsingfors är det Richardsgatans som har flest svenskspråkiga böcker, klickklick.

Munken kan för övrigt säga "mämmämämmä" åt mig och "päppäpäppä" åt sin far samt "ksssch ksssch" åt mormors katter eller vad som helst som är lika spännande som katter. Finns lite att jobba på ännu alltså. ;)

Life is good

2010-05-05T09:50:00.000+03:00

"Hej du lyckliga mammalediga människa!" började ett sms jag fick häromdan. Hade jag fått det morgonen efter en skriknatt skulle jag ha svarat något mycket spydigt och ha haft svårt att inte slänga telefonen i väggen.

Men allt går i vågor. Den senaste tiden har varit mycket bra. Som just nu när jag sitter på Hagnäs torg och dricker kaffe i solen. Barnet sover skönt och jag kan faktiskt helt utan ironi säga att jag är just det: ledig och lycklig. Har lite av en insiktsstund här. Tänkte bara dela med mig.

"Sovmorgon"

2010-05-03T09:44:00.001+03:00

Jag undrar om allt det där nattvakandet med bebisen är skapat för att man sedan någon dag ska uppskatta att få stiga upp "så sent som" klockan halv åtta? Jag är nämligen alldeles euforisk över denna oavbrutna natt med sovmorgon. Och nu har det redan härjats i de två timmar som krävs för att tösen ska vilja ta förmiddagslur = kaffe och tystnad för mig.

Att släppa taget

2010-05-02T21:06:00.002+03:00

Här pustas det ut efter en mycket underhållande valborgshelg! Dotterns föräldrafria fest hos mormor i fredags hade gått mycket bra, "inget skrik alls" om man nu ska tro mormor – så nu ska vi nog våga oss på övernattningar lite oftare.

Så vill jag höja en skål för alla mina barnfria vänner för här kommer ett klart plus med att vara först med att få barn i kompisgänget: det finns hur många lediga (=barnfria) händer som helst som underhåller barnet när man träffas! Så första maj-picknicken gick mycket smidigt och både jag och barnets far fick äta och umgås och skratta utan att konstant ha valborgsmunken på armen. Även på festfortsättningen hemma hos oss gick det bra, dottern var på sitt bästa charmhumör och kröp omkring och klättrade på gästerna. Hon har helt enkelt blivit mindre mammig, och jag funderar om det också handlar om mig? Om att jag blivit bättre på att släppa taget, att låta henne utforska i fred utan att behöva hänga och klänga i min famn hela tiden?

Så tror jag ju hon trivs bättre med både mormor och vänner och alla andra barnvakter ju oftare hon får vara med andra än mig eller far, så det är väl bra att planera in fler barnvaktsstunder? En annan plan är att oftare bjuda hem folk till oss, för det gick bra även efter läggdags eftersom vi har rätt bra ljudisolering till sovrummet.

Veckoslutets slutsats är alltså denna: Fler fester åt småbarnsföräldrar!

Glad valborg!

2010-04-30T09:33:00.001+03:00

Nu har vi snörvlat, koksaltdroppat, sovit med dyna under madrassen samt tagit långa, ångande duschar hela veckan och snuvan verkar äntligen lätta lite!

I dag står vi inför nästa spänningsmoment: första natten isär! Dottern ska fira valborg med mormor så vi får gå på fest barnfria i dag. Är lite nervös nog men inte så farligt, tror det kommer gå jättebra. Hade ju dessutom aldrig tänkt första barnvaktsnatten skulle komma först vid närmare tio månader... skyller även detta på flaskfailen. ;)

I morgon blir det sen enorm picknick med både barn och vuxna. Eller "vuxna", muahaha.

Ha en trevlig helg!

Stackars liten

2010-04-25T21:48:00.002+03:00

Nu är dottern ordentligt förkyld, näsan bara rinner, rinner och rinner och hon nyser i ett (och sprutar snor över allt och alla) och har varit ganska ledsen hela dagen. Är ju svårt att både äta och sova när man inte kan andas genom näsan.

Var på bröllop i går och det gick ännu bra men mot kvällen blev hon gnällig och vägrade sova så vi fick åka hem – och sedan kom ju förklaringen, näsan hade plötsligt blivit täppt. Sedan gick natten inte särskilt bra.

Vi har ju varit lyckligt lottade hittills, det är första gången hon är sjuk. Men känner mig ändå helt hjälplös när det inte riktigt finns något jag kan göra för att hon ska ha det bättre, annat än ge saltdroppar och försöka suga ut snor (MYCKET lättare sagt än gjort det där med att droppa tre till fem droppar saltlösning i två minimala näsborrar!). Och så blir jag inte klok på vad jag läser om symtom för öroninfektion, verkar vara lite svårt att fastställa för så små? Hoppas det är bättre i morgon.

Hejdå mammakalufs

2010-04-23T13:22:00.001+03:00

Har äntligen tagit mig till en hårsalong och njuter av tystnad, damtidningar och kaffe. Nu ska den bort, o-frisyren! Den flera månader långa frissapausen är ännu en skamfläck på min "När jag blir mamma ska jag aldrig..." lista: jag skulle ju fortsätta bry mig om hur jag ser ut också till vardags och inte gå i mjukisbyxorochponnysvans-uniform. HAHAHAHA.

Midnatt, igen

2010-04-22T23:30:00.000+03:00

Lektion ett för bebisföräldrar: sov när barnet sover.

Jag lär mig aldrig. Jag lägger mig fyra timmar efter att hon somnat och ligger sedan och bävar för att hon ska vakna fyra timmar efter att jag lagt mig. Så gick det i går när vi av nån orsak var vakna mellan fyra och fem igen. Ingen aning om varför. Ska börja föra sömn- och matdagbok igen - kanske om mig själv också...

En hel natt

2010-04-21T18:04:00.001+03:00

I natt sov dottern från klockan 21 till 7.45. Bliss. Fortsättning följer.

Bröst vs flaska

2010-04-20T11:55:00.003+03:00

En kort lista på plus och minus med flaska/bröst hittills:

- Morgonamningen var ju ganska skön, man kunde typ fortsätta sova i minst en kvart till medan dottern snuttade. Nu ska man upp och värma flaska.
- Maten finns inte längre med var som helst utan vi behöver mikro eller varmvattenbad samt, givetvis, ren flaska och ersättning och vi har inte riktigt rutin på det ännu

+ jag kan klä mig hur jag vill nu
+ jag kan klä mig hur jag vill nu
+ det finns mikro på de flesta ställen så egentligen är det nog flaskmat lika portabel som bröstmat
+ jag kan klä mig hur jag vill nu
+ nattningen har blivit busenkel och kan skötas även av personer utan amningsbröst, likaså alla andra måltider inklusive söndagsmorgonmålet = LYX

Så är det ju det där med att man slipper dra fram bröstet överallt också (intressant diskussion om detta hos Svenskfinlands mest lästa mammabloggare Peppe, även på Alfamamman), men tja, jag har egentligen aldrig störts av det. Har ammat både på parkbänkar, i bussar och tåg, i restauranger samt i kyrkan (!), vill man inte visa bröstet åt alla går det ju att ha en duk omkring sig. Större problem har ju varit att dottern inte riktigt haft ro att amma när det rör sig folk omkring, och att jag därför ofta fått söka mig till tysta hörn eller mysiga allmänna toaletter. Men även detta problem är löst med Flaskan, vår nya bästa vän, för den duger så gott som var som helst! Varför det tog nio månader för dottern att lista ut hur fin Flaskan är vet jag inte, och inte bryr jag mig för tillfället heller bara den duger. Sen får vi se hur svårt det blir att vänja sig av med den... men den dagen den sorgen.

Fortfarande ont (och too much information)

2010-04-20T11:20:00.005+03:00

Amningsstoppet har gått fint för dottern, flaskan är nu hennes bästa vän. Ainunapparna verkar funka bäst (och är ju billigast, så hurra för det!). Det går 500 ml ersättning per dag, plus mat då. Om det här är normalt eller inte har jag ingen aning om. Både Tutteli och Nan duger, verkar faktiskt inte vara någon skillnad.

Har dock varit lite jobbigare än jag trodde för mig, rent fysiskt alltså. Brösten (tissarna/de heliga/da boobaahs), de läcker fortfarande. Jag inbillade mig av någon orsak att man skulle sluta lukta surmjölk efter några dagar men nu har det gått tio och inte kan jag ännu heller ligga på mage! Det gör visserligen inte lika ont som de första dagarna (då jag tog en Burana eller två för att stå ut), men brösten är liksom "knöliga", man känner precis var det fortfarande ligger någon matsked mjölk och skvalpar och om bröstet kommer i kläm så gör det ont och börjar, tja, spruta, rinna eller droppa. Men det blir bättre för varje dag. Och ja, thanks for sharing etc, men är det en mammablogg så är det!

Rutinrådd = rutinsuccé?

2010-04-20T11:06:00.002+03:00

Hej och hälsningar från Vasa där vi varit i dagarna fyra. Därav bloggpaus – eller tja, i dagens mobila värld kan man knappast skylla på resor när man inte bloggar så jag väljer att skylla på att jag var fullt upptagen med att äta bulla, köttsoppa, älgbiffar, cupcakes, smultronglass, kvällssmörgåsar, kaffebröd, you name it. Vi var och hälsade på gammelmormor som var mycket glad åt att få krypande besök, samt min kompis E som är pinfärsk (och superhott!) mor med en sex veckor gammal flicka! Och hjäääälp vad bebin var liten. Alltså helt normalstor för sin åldern men jag hade totalt glömt bort hur liten vår S har varit, jag blev helt till mig och rörd av att hålla det lilla knytet i famnen och peta på de små fötterna. Och så var det mycket roligt att tala med en kompis som blivit mamma, och skratta medan vi snabbt avhandlade föräldraskapets trötthet, skräck, nervositet, lycka och förundran.

På grund av sex timmar långa kvällsbilresor (tre timmar sömn, en timme paus, två timmar sömn, ungefär) vändes dotterns sömntider totalt upp och ner och nu vet jag inte riktigt var vi landat. Men två av Vasakvällarna kom hon i säng först kring tio – och då vaknade hon klockan sju. Visst är det skönt med tidig läggning och ett par timmar för sig själv men det är betydligt behagligare att inte behöva väckas klockan fyra. Så nu ska vi experimentera med läggningstider lite och kör läggning klockan 21 den här veckan för att se hur det går. I natt gick det finfint, hon vaknade vid två men somnade om av sig själv och så steg vi upp först kvart i åtta! Känns som ett mirakel men jag vet bättre än att tro på att detta är vår nya rutin innan vi upplevt det i någon vecka i sträck... ;)

Lattebebisar

2010-04-15T15:49:00.004+03:00

I dag var vi och kollade in nya Piritta och råkade på våra kompisar Parveln och Puva som stämt träff med ett par andra kompisar som jag fantasifullt nog kan kalla A och M.

Piritta var väldigt barnvagnsvänligt, rymligt och ljust och hade finfina Briobarnstolar! (Till vänster Munken, till höger Parveln.)

Dessutom hade de ett ganska spejsigt skötbord på vessan (även den rymlig och barnvagnsvänlig).

Maten var god fast inte riktigt i rätt prisklass för en vårdledig – kaffet däremot kostade bara 2,50 så det är väl okej. Terrassen är stor och fin så här tänker jag bestämt sitta ofta bara solen kommer tillbaka (var är du, solen?).

Zombiezombiezombiezzzzz...

2010-04-13T10:20:00.003+03:00

Ja vet ni, i natt var tösen vaken från 3.30 till 6, pigg som en lärka, trodde det var morgon. Inte kul. Hon verkar inte sakna amningen, eller söker åtminstone inte bröstet, men kan ju nog hända det är de nya rutinerna som bråkar. Eller så är det tänderna, eller så är det att vi provat Rainbowblöjor och de inte håller rumpan torr, eller så är det att det är så förbannat ljust ute halv fem på morgonen nu för tiden och vi behöver mörkläggningsgardiner... uuuäääh.

Och jag orkar ju inte vagga henne i tre timmar på morgonnatten, men inte känns det heller kul att se en dötrött pappa krypa iväg på jobb klockan åtta när han inte har sovit sedan fyra. Så det här med jämlik arbetsfördelning är inte helt lätt - i morse kände jag mig nästan skyldig för att jag slutat amma. Men amningen skulle ju ändå ta slut i något skede, och nattamningen borde egentligen ha tagit slut för flera månader sedan tycker jag, så nu får vi bara bita ihop.

Dagtid har det gått alldeles jättebra, långt över förväntningarna! Flaskan är nu så populär att bruden gör smackljud när hon ser den. Och nattningen tog bara tio minuter i går och hon sov fint till halv fyra så det är ju ändå 7,5 timmar i sträck. Borde bara själv gå o lägga mig klockan åtta då, precis som jag nu borde sova i stället för att slösurfa och blogga. Har ni hört den förr... ;)

PS om russinen

2010-04-12T13:30:00.002+03:00

Skämt åsido, jag är ju nog lite orolig för hur min kropp ska se ut när det är slut på amningen? Börjar jag gå upp i vikt, eller ner (har hört om sådana fall också) och kommer jag alls att ha några bröst kvar?

Ser hur som helst fram emot att slänga bort mina sunkiga amningstoppar och bh:ar. Om jag inte nämnt det tidigare: av alla baby- och mammasaker jag köpt har 2-packen med amningstoppar från H&M helt klart varit den bästa investeringen, om man jämför pris och användningstimmar alltså. Har använt dem så gott som dagligen från slutskedet av graviditeten, har varit perfekta att ha under andra kläder så man inte behöver amma med magen bar. Praktiska och bekväma är de också, och de kostade max 19 euro! Det blir ungefär trehundra dagar, eller 6 cent per dag, haha! Inte undra på att de är missfärgade och har tappat elasticiteten nu.

Nästa vecka ska jag köpa något riktigt läckert i underklädsväg, som belöning för både brösten och mig själv som ammat så duktigt!

Lås och bom på tuttarna

2010-04-12T12:55:00.003+03:00

Nu är det slut på amningen. Bestämde mig på lördag natt. Eller egentligen var det mitt alter ego Monstermamman som bestämde sig för att hon var så förbannat trött på att det skriks och skriks efter bröstet mitt i natten, men jag har hållit fast vid det och bra verkar det gå!

I går var en lite gnällig dag och i natt var vi vakna från cirka 3.30 till 5, men sömnen har strulat tidigare i veckan också trots nattamning så kan inte säkert säga att det beror på amningsstopp. Kan eventuellt vara tänderna, hon har fått sin tredje och fjärde i rask takt och jag tycker mig se en femte komma fram också.

Något väldigt långt minne verkar bebisar inte ha, i går sökte dottern fortfarande bröstet men i dag verkar hon inte hitta det längre! Och flaskan har fort börjat funka, fantastiskt! Nu gick det 60 ml före morgongröten och 120 ml efter lunch utan problem, vilket är mycket jämfört med de noll milliliter hon tog ur flaska för någon vecka sedan.

Så de intima detaljerna ännu: brösten värker och är sprängfyllda, trots att jag skurit ner i en vecka eller nästan två. Har pumpat lite för att lätta på trycket men läste att man ska pumpa lite och sällan och helst inte alls för att få mjölken att sina. Vart all denna mjölk ska försvinna förstår jag inte? Upptas av kroppen visst men ööh... Nå vi får väl se om ett par dagar. Man borde väl njuta av att ha något som fyller upp bh:n nu för snart ska det väl finnas bara två russin kvar? (Lovar rapportera även om det. ;D )

Tyll, spets och bakelser

2010-04-10T16:15:00.000+03:00

Eller tja, wienerbröd var det väl egentligen men jag har hur som helst haft en alldeles perfekt dag! Provade många fina vintageklänningar (som rymdes på mig!!) på Play it again Sam, köpte en härlig spetskreation i ljus och vårig gammelrosa (brudfrämmaklänning för årets bästaste fest!) och tog därefter en kaffe i strålande solsken (och blev kanske lite brun igen?).

Allt detta i lugn och ro, utan barnvagn, då dottern med far åkt till mina svärföräldrar och säkert har en minst lika lyckad dag som jag. Tror jag.

Dyra barnvagnar - och farliga dessutom!

2010-04-08T22:18:00.002+03:00

Barnvagnar är dyra. Och som med precis alla andra prylar när det gäller barn så finns det alltid någon försäljare som försöker få dig att köpa den dyrare av de dyraste när han eller hon konstaterar att du ju nog vill ha Det Bästa För Ditt Barn?

Nå. Då blir man ju både förskräckt och förbannad när man hör att alla barnvagnar svenska konsumentverket testat i år har säkerhetsbrister. FY. Vår Brio Go klarade sig helt okej, men hade någon brist i liggdelen med bland annat för långa och felplacerade bärremmar. Vi använder inte liggdelen längre, dottern har vuxit ur den, men vi ska väl kanske ha den till ett barn till i något skede och då får jag komma ihåg det här testet.

(Om vår vagn hade visat sig vara en av dem som amputerat fingrar på små barn hade den åkt ut G E N A S T!)

Att stänga kranarna

2010-04-07T20:40:00.001+03:00

Alla tips för hur man slutar amma tas emot med stor tacksamhet! Har nu ammat nästan lika länge som jag var gravid och börjar vilja ha min kropp tillbaka. Tycker jag gjort mitt bästa nu liksom.

Men hur ska man sluta, smidigt? Har försökt skära ner men dottern river i min blus, suger på min axeln och biter mig i kinden så helt smärtfritt verkar det inte gå trots att flaskan ä n t l i g e n börjat duga. Och smärtfritt är det väl inte heller att sluta helt tvärt och stå ut med sprängfyllda Dolly Partons? Då måste man säkert pumpa lite? Men hur länge?

Surfade in på en amningsstödsida för att få svar men blev avskräckt av rubriken om hur man avvänjer fyraåringar från bröstet. FYRAåringar. (Om ni blev nyfikna, eller någon gång behöver av-tissutera en fyraåring, så stod det bland annat att man inte ska fresta barnet genom att visa sig barbröstad i till exempel bastun.)

Har inte sökt hjälp på nätet sedan dess - är rädd att amningskonspirationen i så fall skulle lura mig med "tips" om hur jag slutar och att jag sedan alldeles för sent skulle märka att "tipsen" egentligen bara fått mig att öka på mjölkproduktionen så den räcker till dotterns tonår och lite till.

Stans bästa skötrum!

2010-04-07T14:33:00.001+03:00

Hade tagit en bild om det inte var för alla ammande halvnakna mammor men: Kampens köpcenter har äntligen förnyat sitt sunkiga skötrum och nu har det ALLT man behöver! Flera skötbord och kranar, ett par matstolar, en mikro, en skön soffa, en mjuk (och än så länge ren) matta att krypa på samt en hel arsenal leksaker - allt från Ikea, möjligen sponsorerat? Ja och det bästa, och något som ofta glöms bort i skötrumsdesignen: det finns en vessa för mammorna också! Hit tänker jag gå ofta!

EDIT: Glömde i min iver ge koordinaterna, skötrummet är alltså på tredje våningen (där alla babybutiker också är) ungefär mittemot ingången till Clas Ohlson. De bästa hissarna i Kampens köpcentrum är för övrigt också nära Clas Ohlsons ingång! I första våningen hittar man hissarna när man går mot Forumtunneln. Där behöver man aldrig vänta på att tonåringarna har åkt hiss färdigt! ;)

Kelatrassel

2010-04-06T10:47:00.003+03:00

Det är ju sällan man blir ledsen för att FPA lagt in för mycket pengar på ens konto, men nu har de gått och gett mig pengar för några av de 12 vardagar som skulle sparas åt pappan i huset så att han kan ta ut sin pappamånad.

Angstade över det här hela påsken och var rädd att vi inte skulle få någon pappamånad alls nu men nu när jag ringde hittade de hans ansökan – som kommit in redan i januari, men som bara inte noterats.

Jag är så naiv att jag alltid litar på att sådant här ska ordna sig utan att man kollar sitt konto stup i kvarten för att se om man fått rätt antal pengar i rätt tid, men tydligen ska man vara alert.

Hur som helst verkar det ordna sig! Det blir pappamånad i juni så jag tar ut semester då!

Och på tal om det: det gick först förra veckan upp för mig att det är fritt fram att ta ut semester medan man är vårdledig också, eftersom enda villkoret för vårdpenning i princip är att man inte har sitt barn på dagis. Jag vet inte om det finns något mera invecklat än FPA:s understödsansökningsprocesser? Man blir ju lätt utan pengar om man inte lusläst alla regler och paragrafer...

Påskrally

2010-04-05T11:15:00.005+03:00

Dottern fick en lära-gå-vagn av påskharen (=farmor&farfar). På paketet står det att den "är tålig nog att gå från en lära-gå-vagn till en snabbare-än-blixten-vagn" men jag är rädd att vår dotter tänker skippa det första skedet, för hon tar bara tag i handtaget och rusar iväg med noll uppfattning om att det finns något sådant som självbevarelsedrift. Så det liknar mera ett fritt fall framåt än gående steg när hon trippar iväg, men roligt är det! Och inte särskilt mycket farligare än allt annat hon hittar på nu när det plötsligt ska klättras på (och trillas ner från) precis ALLT. Har tappat räkningen när det gäller bulor på det lilla runda huvudet redan men underligt nog verkar hennes fall inte störa henne lika mycket som de stör mig eller särskilt hennes far – det gäller bara att inte se så förskräckt ut när hon slår sig och det är ju lättare sagt än gjort förstås.

Har varit skönt med påsk"ledigt", lite väl många släktmiddagar men vad gör man, är svårare att tacka nej nu för tiden när alla måste få se lilla pian/prinsessan/gullfian och alla andra tokiga namn de kallar henne... (Vet inte om jag nämnt det här men själva kallar vi henne oftast Munken, och det är ju det mest smickrande namnet av alla. Kärt barn... ;D )

Det bästa med påskhelgen var följande: på lördag kväll sade min man att jag behövde gå ut på öl, så jag gick lydigt ut och hade mycket skoj. På söndag morgon steg han sedan inte bara upp och fixade morgongröten utan gick dessutom ut på vagnpromenad, så jag sov lugnt till elva! Så jag blev och fundera på hur det skönaste med att vara två vuxna hemma är att få turas om med bland annat sovmorgnar. Därför presenterar jag nu en idé för dig som läser och eventuellt känner någon trött ensam mamma eller pappa som skulle behöva en paus: ring på dörren på en söndag morgon och rym iväg med deras barn! Så de får sova, eller äta frukost, eller läsa en bok. Eller bara sitta och lyssna på tystnaden och njuta. Glad påsk!

Melon är det nya svarta

2010-04-02T09:25:00.001+03:00

Om detta var en modeblogg, eller rättare sagt min dotters modeblogg, skulle hon i dag och ganska många andra dagar visa hur honungsmelon är den hetaste accessoaren just nu. Den kan med fördel bäras i hår eller öron, hängas kring nacken samt appliceras på kinder, ögonlock och nästipp, allt på en gång alltså för lite extra flärd i vardagen.

Andra fördelar med honungsmelon är att den är sval och skön att tugga på, går i mjuka små bitar som inte fastnar i halsen, har högt underhållnings- och sysselsättningsvärde samt inte lämnar svåra fläckar på andra kreationer värda att modeblogga om som dagens t-skjorta med texten "If you think I'm cute you should see my uncle". Ja och så är den god också, jättegod.

Parkrapport

2010-03-31T20:58:00.006+03:00

(I väntan på reserapporten som alltså ännu inte blivit skriven för att jag har så mycket att säga!)

SANDLÅDA – ingen sand, lite lera (muta, ett till mycket fint ord!) men mest stenhård snö. I väntan på vår.

PULKA – jag såg ett leende eller två hos dottern men hon gav mig också många misstänksamma blickar. I väntan på nästa år.

RUTSCHKANA – nej vi provade inte egentligen den, inte på riktigt iaf. Kan ju inte riktigt släppa ner henne för den ensam och jag hade inte rätt byxor för att rutscha i den själv utan att fastna i slasket.

KLÄTTERSTÄLLNIGN – överkurs. Hur vågar folk släppa sina barn nära den?!

GUNGHÄST/-KROKODIL/-PANDA, alltså såndärna djur som gungar ni vet (måste helt klart jobba på mitt mammavokabulär!) – ja, skoj!

GUNGA – mycket populär. Alla som har en bebis som kan sitta ska genast prova en babygunga! Min bebis fullkomligen tjöt av glädje, nämligen.

Annars så är ju bebins rätt till fri rörlighet synnerligen motarbetad av den arma vinterkrigsmundering som heter vattentät overall, men det ska väl gå bättre om några veckor, eftersom snön smälter och dottern utvecklas i rasande takt? Ett annat problem är att även mor borde klä sig i denna mundering. Gummistövlar kan jag gå med på. Gummibyxor however... nej. Men om någon har tips på var man får en snygg regnkappa, alltså en som jag täcks gå och dricka latte i också (hahaha), tipsa mig genast!

Till slut ett tips eller två för inköp av bebisytterplagg:
1) Fråga försäljarna, gärna i några olika butiker. De vet det mesta.
2) Prova. Jag hade lätt tagit en overall i en eller två storlekar för stor och då skulle rörligheten vara ännu mera begränsad. De storlekar jag följt för vanliga bodyn stämde inte med ytterplaggen!
3) Med lager-på-lager principen får man plagg som fungerar under flera olika säsonger = sparar pengar. Nu fleece + skal, snart bara skal alltså.

Ja och så till slut en observation om svensk säkerhet: tittade på Polarn o pyrets fina overaller men förstod inte varför de i småbarnsstorlek inte hade huva, för jag tycker själv en huva kan vara praktiskt vid regn och annat rusk. Försäljaren förklarade då att materialet är vind- och vattentätt därför inte får täcka huvudet. På grund av storkningsrisken. Jaha, sade jag oförstående och vandrade över till Jesper Junior i stället.

Den regnkappa jag söker för mig själv ska för övrigt ha huva den med. Jag lovar att inte sätta den på mig bak och fram och storkna.

Du som läser - bloggar du?

2010-03-31T20:45:00.003+03:00

Ni som bloggar, kan ni snälla skriva era bloggadresser här i kommentarfältet? En del tittar jag in hos regelbundet, men jag har glömt att spara några av dem jag hittat till via tidigare kommentarer – och jag är säker på att flera som läser aldrig lämnat sin adress här...? Tack tack tack! :)

En mamis i kjolfållarna

2010-03-30T12:57:00.005+03:00

Pust. Med krypandet kom också följa-efter-mamma-manin och vi har gått in i vad jag tror är mamisperioden som väl borde komma där kring just åtta, nio månader? Så fort jag lämnar rummet hörs ett protesterande mämmämmämmämmäää och det gnället blir ganska så tröttsamt i längden... I dag är sista dagen på pappaledigheten också så från och med i morgon ska jag stå ut ensam igen. Undrar också hur det ska gå med min plan att sluta amma – kanske inte är bästa tidpunkten just nu när hon är sån famnfia?

Nå. Ska fira sista "semesterdagen" med parkpremiär! Var ut och shoppade med min mor i går för att mormor tyckte det blivit dags för kurahalare (kura är för övrigt ett bra ord, lera eller slask har inte alls samma klang av barnaglädje!). Och rätt har hon ju, för när dottern väl fick smaka på den kulinariska höjdaren sand där i södern så är det ju fräckt att plocka bort sandkornen ur hennes kostcirkel nu bara för att här är lite kallare, lite blötare, lite gråare och slaskigare? Eh. Så ut ska vi, alla tre.

En detalj som bör nämnas: min dotter på inte ens nio månader är nu ägare till ett par goretexkängor som kostade mera än vad jag lagt ut på skor på länge. Hur det gick till vet jag inte riktigt, förutom att det gick fort. Jag tittade på ett par tygstövlar i samma vattentäta material som overallen men mormor visste berätta att det var gummistövlar vi behövde, så vi provade sådana i ett par butiker men fick inte dem på hennes sparkande ben med bestämt ihopknipta tår och härliga tjocka vader. I K-kenkä fick vi sedan råd av en glad och bestämd försäljare som vet ni liksom utstrålade proffsighet och sade att gummistövlar hindrar bebins rörelseförmåga och att hon inte ska ha sådana på länge ännu, men att vattentäta kängor är precis rätt. Så drog hon fram ett par näpna men bastanta röda kängor i skinnimitation, mätte de små fötterna, gullade och skrattade med bebin och vips var skorna på henne med dubbelknut på rosetten och allt och visst verkade de bra sa mormor när flickan sedan stod och klappade på provbänken och såg mycket lycklig ut – och så var de ju på plussakorttirabatt och det var liksom droppen och katching, fyra sekunder och 59 euro senare var mormor, dotter och försäljare mycket nöjda och jag lite förvirrad men ändå nog, ja, nöjd. Jag betalade ju inte.

Så, i dag ska vi ut och prova den här krigsutrustningen då. Rapporterar sen. Håll tummarna!

PS: Reserapporten ska nog komma också, håll ut. ;)

Hemma

2010-03-26T20:52:00.002+02:00

Bara snabbt nu, skriver mera under veckoslutet: vi kom hem i går kväll efter två fantastiska veckor i solen, har verkligen haft det skönt! Dottern har övat hårt på att krypa, plaska samt äta gräs, sand och solkräm, och jag har fått slappa i solen när babyn fått så mycket quality time med sin far. Ska ge full rapport på resa-med-bebis med flygskrik och busspyor (det ser ni fram emot vad ;) ) och allt vad det innebär snart men nu ska jag slappa bara liiiiite till, det är ju ändå fredag.

Nu far vi!

2010-03-11T04:35:00.000+02:00

Sitter i taxin till flygfältet. Dottern är oroväckande nöjd med att ha fått stiga upp fyra på morgonen, hoppas det inte blir en vana... :D Ska bli SÅ SKÖNT med sol, hörs igen om ett par veckor!

Skutt, skutt över mattan!

2010-03-09T20:02:00.004+02:00

Tadaa, nu kryper hon! Eller skuttar. Hon fick syn på en Erisan-tub och krypskuttade sig fram över hela vardagsrumsmattan för att få tag på den, haha! Läkaren sade i går att jag skulle locka henne med leksaker (tss, som om jag inte försökt!) men han hade helt fel, man ska locka med fjärrkontroller, telefoner, tidningar och allt möjligt annat som råkar bli och ligga och som man inte vill att hon får tag i. Som Erisantuber då till exempel.

Hon har ställt sig upp i krypställning i några veckor nu och varit mäkta irriterad över att hon inte kommer vidare (utan bara backar in under soffan) så nu när det äntligen gick framåt så hurrade vi och hejade som om hon just klarat av ett maratonlopp eller två! Och skrattade förstås, för det såg bara för lustigt ut. Hon stod i krypställning, flyttade händerna framåt och skuttade sedan efter med hela nedre kroppen, dvs båda knäna och hela rumpan samtidigt. Och sen på nytt, händerna framåt och ett skutt, händerna framåt och ett skutt. Verkar lite tungt. Men visst räknas det?? Jag tycker allt som går framåt räknas!

Och PS: Visst blir det mycket skryt här ibland (Nu kan min dotter kacka på pottan, nu kan min dotter krypa, nu kan min dotter själv köra motorcykel) men det känns ju stort vet ni, det är ju verkligen en milstolpe att lära sig att röra sig dit man egentligen vill i stället för att konstant ha backväxeln i. Så jag skryter och pöser bäst jag vill för jag är så ivrig och glad, ha!

8 månader

2010-03-08T16:10:00.004+02:00

Var på läkarkontroll i dag, och sedan är det ingen rådgivning förrän vid ettårsdagen! Viktkurvan har saktat av lite men det lär vara normalt när barnet börjar röra på sig mera. Längdkurvan är lite ovanför medeltalet, huvudet normalstort, motoriken prima, allt okej. Läkarens rapport om dottern:

"Gott skick. Kan dra sig upp i pinnsängen. Har satt sig upp nån gg. Känns spänstig. Hörsel +/+. Om hon inte kryper vid 10 mån -> hälsovårdare."

Eller så tror jag att det står iaf, handstilen är inte helt lättydlig. Men hur som helst, dottern har alltså nu två månader på sig att börja krypa... hon övar hårt, står på alla fyra och "skuttar" så hon ibland står på bara tårna och händerna. Det ser roligt ut och jag skrattar högt. I går skuttade hon lite för ivrigt och drog en kullerbytta i misstag, och såg minst sagt chockad ut! Då ville jag också skratta men fick inte för måste trösta i stället, hon blev så förskräckt stackarn.

Tycker för övrigt läkaren borde skriva rapport om mammorna också. Kan skriva en om mig själv: "Gott skick. Orkar trots allt ta sig ur sängen om morgnarna. Har till och med varit ute på krog någon gång (utan barn). Känns spänstig om armarna och mindre spänstig om magen. Hörsel ok trots skrikexponering." Öhöhöhöhö.

Rådgivningstanten frågade också om jag fortfarande ammar och jag sade att ja än så länge men att jag snart tänker sluta. Och hon rekommenderade att jag fortsätter tills dottern är ett för så säger WHO men... nja, det tänker jag nog inte, känner mig som en sugga. Men mer om mina sluta amma-tankar senare, nu ska jag äta (mera) choklad!

Resetips?

2010-03-08T11:56:00.001+02:00

Om någon har tips på något som är livsviktigt eller annars bara praktiskt och vettigt att ha med sig på solresa med bebis, speak now or forever hold your peace! (I morgon hinner jag ännu till butiken.)

En bajshistoria

2010-03-06T19:01:00.005+02:00

Faktiskt så riktigt pöser jag av stolthet just nu för dottern har precis kackat i sin potta! Så där FYI och nuff said, kanske. Hur som helst, en spännande lördag kväll! ;D

Hotter than hell

2010-03-05T23:18:00.001+02:00

Fick sampel på någon ny benvaxningsprodukt med en damtidning. Provade, funkade, men räckte bara till ett halvt ben. Så har nu i ett par veckors tid haft ena smalbenet vaxat medan det andra är mycket hårigt. Har varken blivit av att köpa vax eller raka resten. Tycker det här säger det mesta om mina strävanden efter hotness för tillfället. Hoppas ingen på babysimmet märker. Ska åtgärda före strandsemestern. Kanske.

Spansk barnmat

2010-03-02T13:04:00.006+02:00

Har förberett mig för resan (avfärd nästa vecka!) genom att skriva lista på vad en baby behöver med sig, köpt solhatt och barnsolkräm samt parasoll till vagnen, och googlat spansk barnmat. Via olika familje- och reseforum, en titt på Bona/Nestlés spanska sida samt tips från en spansk mamma har jag kommit fram till att vi nog inte packar med matburkar (förutom för flygresan förstås) som en del gör utan att de spanska matburkarna ska duga fint. De innehåller i motsats till finsk/nordisk barnmat salt och lär ha lite slätare konsistens, och efterrätterna har av någon orsak mosade kex i sig (haha!) men slinker maten ner i spanska barns magar ska den väl göra det för vårt barn också.

En snabb lista via google translate (för jag kan inte spanska):

albaricoque = aprikos
avena = havre
arroz = ris
cebolla = lök
cereales = spannmål
ciruela = plommon
cordero = lamm
galleta = kex
guisantes = ärter
jamon = skinka
judias verdes = gröna bönor
manzana = äpple
pavo = kalkon
platano = banan
ternera = kalvkött
zanahoria = morot

lenguado, lubina, rope, merluza = fisksorter (de har mycket fler burkar med fisk än vad vi har här i Finland!)

cena = middag
desayuno = morgonmål
con trocitos = med bitar dvs tuggmotstånd
hierro y vitaminas = järn och vitaminer
menestra = gryta (menestra de cordero = lammgryta)
merienda = "mellanmål"
papillas = gröt
postres = efterrätter (postres lácteos = mjölkdesserter)
tarritos = burkar
zumo = saft

Så jag tror väl att lite "Avena con ciruelas" och "Zanahorias y arroz con pollo" ska gå lika bra som havregröt med plommon samt morötter och ris med höna här hemma. Pulvergröten lär ska vara sådan som måste blandas med mjölk eller modersmjölksersättning och inte med vatten, men samma Nan-tetran finns att få, fast de heter Nidina. Ja, och så lär Pampers ibland heta Dodot, av någon orsak. Samma blöjor dock. Tacka vet jag de multinationella bolagens världserövring... kröhöm. ;)

Förresten, ni som läser

2010-02-26T10:58:00.002+02:00

Det vill inte bli av för mig att kommentera era kommentarer! Så här kommer svar till några kommentarer som kommit in under de senaste veckorna:

Anna sa...
Får man önska inlägg här i din fina blogg? :D I så fall skulle jag vilja beställa ett inlägg om babysim! Alltså vad gör man och hur funkar det? Nyfiken :)
Visst får man önska! Och visst ska jag skriva om babysim! Snart!

Michaela sa...
Hej! Har gått igenom lite gamla inlägg och tror mig nu känna igen er...
Ja visst är det vi, roligt att du också bloggar!

Neppe sa...
Låter härligt med semester! Saknar sommaren så otroligt mycket nu, och är precis som du trött på den eviga vintern. Ett inlägg om hur semestern med liten dotter gått skulle uppskattas väldigt mycket!
Ska givetvis ge en lång rapport om hur allt gick sedan, för är ju lite smånervös för flygresan, solen, sandätandet och så vidare.

johanna sa...
tv o dator är väl skadligt främst om du har typ en 2-åring o sitta flera timmar framför den o inte förklarar vad som händer o barnet blir ensamt med alla rädslor och tankar och felföreställningar. Och det händer ju inte med er som föräldrar :)
Haha, var inte så säker. Har hört att tv:n kan vara en mycket bra barnvakt och jag ser faktiskt fram emot att hon trivs framför den lite längre stunder... ;)

Nette sa...
Ja du, jag vet hur det känns - min tantadara på 1 år och 3 mån har inte sovit en hel natt ännu och vaknar fortfarande flera ggr per natt. Ibland vill jag också bara gå min väg men så lugnar man tack och lov ner sig o nästa morgon är man trött men har glömt hur det var :)
Oj oj oj, ett år och tre månader avbrutna nätter! Skönt att det känns bättre på morgonen, sänder dig krafter.

Och så ett kollektivt svar till er alla: det är väldigt roligt när ni kommenterar! Det är skoj att ni visar att ni läser, skönt när ni berättar att ni känner likadant ibland samt nyttigt när ni kommer med tips om vad som funkat för er! Så fortsätt gärna lämna livstecken, jag ska försöka bli lite bättre på att svara på dem bara...

Hejdlöst

2010-02-26T10:45:00.004+02:00

Ska lägga upp en balk med blogglänkar bara jag kommer så långt någon dag (= bara dottern sover tillräckligt lång dagssömn ;) ) men under tiden får ni nöja er med att surfa in på åtminstone Livet på Söder. En pappa på Söder som bloggar om sin femåriga Vidarpojke och gravida sambo samt om sin fascination för surdeg, ekologiska cykelhjälmar, familywipes (haha, ekologiskt toapapper alltså) och quinoautbudet på dagis.

Läs till exempel inlägget om förskola (="nollan" i Sverige) samt berättelsen om Vidarpojkens födelse och planerna inför nästa förlossning:

"Men den här gången blir det annorlunda! Inga droger här inte, det har vi verkligen kommit överens om. Nu har vi ju dyktekniken, som vi övar på nästan varje dag. Jag utsätter henne för smärta, och hon dyker ner … ner … ner i det onda. Vi rider med smärtan som om vi ridit på en våg i oceanen, och då kan vi uthärda den på ett helt naturligt sätt. Det är skithäftigt!"

Hahaha! Mycket sjukt, och väldigt underhållande. (Och nej, det är inte på riktigt, hur han än påstår.)

Monstermamman tämjs med snusningar

2010-02-23T13:54:00.005+02:00

De två senaste nätterna har gått okej, bara ett par ordentliga uppvakningar per natt så det känns betydligt bättre nu. För tillfället sover hon dessutom dagssömn och har sovit snart två timmar, inomhus alltså, vilket typ aldrig händer. Och jag ger upp med att försöka hitta förklaringar till varför det ibland fungerar och ibland inte alls! För jag hittar inga.

Fredag natt vaknade hon första gången vid midnatt och sedan klockan ett, klockan två, klockan tre och klockan fyra och efter det sov hon bredvid mig och jag slocknade så har ingen aning om hur hon sov. Lördag natt var hon klarvaken från ungefär midnatt till fyra på morgonen. Då gällde det liksom att vara glad över att jag åtminstone kunde turas om med dotterns far för hör här: när man inte får sova tappar man förståndet. Den absolut värsta känslan jag vet är när jag blir så trött på skriket att jag börjar tycka att barnet är ett litet monster. När gungandet i gungstolen växer från rytmiskt till ryckigt till maniskt, ja på gränsen till aggressivt, och när jag helst bara skulle lämna rummet eller hela hemmet och låta henne skrika för sig själv helt ensam bara jag inte behöver lyssna, då sköljer det där dåliga samvetet och skräcken för mina egna tankar strax över mig så ögonen tåras och andningen krampar.

Sedan snusar jag dottern i håret (det har faktiskt vuxit så man har några hårstrån att borra ner näsan i nu! ;) ) och känner med hela kroppen hur fin hon är och hur jag inte bryr mig om något annat än att hon ska ha det bra och känna sig trygg och inte behöva gråta mera. Hon värmer min famn och min famn värmer henne och mitt gungande lugnar sig. I något skede blir det ju faktiskt tyst, inte ens nattugglor kan vara vakna för evigt, och hennes små snusningar blir tyngre andetag i drömmarnas värld.

På morgonen är hon så glad när hon vaknar, ler med hela ansiktet och de runda rosiga kinderna, och viftar glatt god morgon med sina näpna små armar. Då undrar jag hur i all världen jag kunde vara så arg och desperat under natten. Jag minns helt enkelt inte. För hon är så fin.

Så jag undrar ibland. Hur ensamstående klarar sig, eller hur föräldrar med barn med flera månader av sömnproblem eller kolik klarar sig. För jag blir ju galen av bara några nätter?!

Men som sagt, sovandet i det här huset har varit bättre nu. Och i dag har vi mest bara skrattat. Jag skrattar åt dottern för det mesta hon hittar på och hon skrattar åt mig för minsta lilla lustighet. Vi talar verkligen billiga nöjen: i dag höll jag upp handtaget till hennes pipmugg och lekte kikare med det och åt det skrattade hon så hon nästan kiknade. Så far hon omkring med min gamla walker (en amerikansk stol med hjul) och har börjat hitta fram till byrålådor och köksskåp, vilket ju förstås är mycket spännande och ger ännu fler billiga nöjen. I dag hittade hon en röd plastskål och ett grönt kastrullock som underhöll henne i en halv timme. Sopborsten är också mycket populär.

Om två veckor och två dagar åker vi till Kanarieöarna och senast där tänkte jag att hon kan lära sig krypa, när det finns mycket nytt att titta på som till exempel gräsmattor som inte är begravda under två-tre meter snö...! GUUUUD VAD SKÖNT DET SKA BLI!! Med sommarsol alltså. Krypandet kommer om det kommer.

Heroin chic

2010-02-21T14:12:00.000+02:00

Stoppa damtidningspressarna, jag har hittat världens bantningstrick! Att amningen äter kalorier är väl redan känt (500 per dag, läste jag,vad det nu sen betyder?) men vill man få fart på kiloraset ska man dra på sig en riktigt effektiv tarmtömmarmagsjuka samtidigt som ungen har det största tissbehovet sedan dagarna på BB! Kombinera sedan detta med ett par nätter utan sömn (ni får låna min dotter om ni är rädda att inte hålls vakna, hon är inte magsjuk men nog skriksjuk) och resultatet är en catwalkfärdig helhet som sitter precis rätt i den 90-talsvåg som modevärlden återupplever just nu: heroin chic! JAAA! Jag är snyggast i stan! Äntligen! Som vi har väntat.

Tyst

2010-02-15T15:47:00.001+02:00

Orsaken till att det är mycket tyst här för tillfället är att min kära Mac strular! Och jag borde ta mig till Gräsviken och fixa den men det blir ju inte av.

Egentligen är det helt skönt med lite datorpaus. Surfar gör jag ju ändå (vad gjorde man med telefoner innan de gick att surfa med?!) men lika mycket skärmstirrande blir det nog inte. Gör säkert gott åt dottern också. Hon hade nämligen redan börjat peta på macen med skrämmande precision, precis som om hon redan länge fått se hur man ska göra med den... ja vad gjorde hemmamammor innan det fanns internet?!

Så undrar jag om det nu egentligen är så illa med lite tv och datorer för barn, bara de inte får uppleva något skrämmande med dem och de ändå för det mesta är sysselsatta med skärmlösa aktiviteter? Har nämligen äntligen hittat någon nytta med den där Suomi-tv kanalen: det kommer ett barnprogram om en pandabjörn på lekis varje morgon klockan 9.15 som dottern skrattar och viftar åt just så länge att jag hinner dricka en kopp kaffe och raserbläddra igenom tidningen. Den barnvakten tänker jag nog bara uppskatta och inte förfasa mig över!

Lever

2010-02-09T12:53:00.002+02:00

Ursäkta, blev visst ganska lång paus här. Det beror på att jag inte hinner sätta mig ner vid datorn eftersom det mesta av min tid går åt till att klä av och klä på både mig och dottern vinterkläder. Jag har mössor, tröjor, vantar, sockor och yllekalsonger upp i halsen nu och ÄR RIKTIGT FÖRBANNAT TRÖTT PÅ DEN HÄR SIBIRIENVINTERN!!!

Just nu är det ju inte särskilt kallt, bara minus fem, men snömängden gör att det är ganska svårt att gå på promenader annat än längs välplogade trottoarer. Och även då får man kämpa för att komma fram och dessutom gå med näsan mot skyn för att spana in de där livsfarliga istapparna som hänger överallt! FY!

Tröstar mig med att vintern säkert är lite roligare nästa år när dottern kanske redan uppskattar snö och pulkaåkning. Men den största trösten, eller överlevnadsstrategin egentligen, är att vi åker på södernresa om 30 dagar. Bamsecharter på Kanariesverige (som en kompis barn kallade stället) och femton dagar sol, ååååååh så skönt det ska bli!! Kan redan känna den varma havsvinden smeka mina bara ben. Tänker göra precis ingenting och bara gå naken hela semestern, ha!

Dumma tand

2010-01-27T18:47:00.003+02:00

Lägesrapport: Det är en till tand på väg och det medför en hel del bekymmer – i går ville tösen varken äta eller sova under dagen utan tog en tupplur först klockan tre på eftermiddagen så vi hade en ganska jobbig dag. Sen gick kvällen bra medan natten var en enda cirkus som lugnade sig först när jag gav henne en panadol, då sov hon från cirka halv sex till tio på morgonen. I dag har hon varit nöjd, ätit okej, sovit när jag gick ute med vagnen med henne, så allt skulle vara bra om det bara var tjugo grader varmt och inte tjugo grader kallt, och om jag lärde mig gå på vagnpromenad i sömnen, eeehehehe.

Samtidigt känns det helt idiotiskt att klaga för dottern har varit världens sötaste under sina vakna stunder i dag, jätteglad och härlig. Men det är väl därför jag orkat.

Hoppas, hoppas, hoppas att det här bara är tillfälligt och alltså beror på tänderna – och att det inte är så här med varje tand hon får, men det lär väl nog ska gå bättre sen...??? Så påstod min mamma iaf och jag väljer att tro på henne för jag orkar inget annat. Pust.

En tand!

2010-01-25T10:42:00.001+02:00

Har fått sova lite oroligt det här veckoslutet, men jag hoppas förklaringen ligger i följande: i dag tittar en liten tand fram i dotterns mun!:D I nedre käken, framme på hennes högra sida. Månne inte den vänstra kommer snart då också? Urgulligt är det ju! Men hoppas sovandet blir lugnare bara det här är över (fast sen kommer det väl fler tänder som stör?).

Ett annat stort steg under veckoslutet var att mamman (=jag) hittade ett par jeans som a) satt bra och b) var på rea, det är sannerligen ett mirakel! Nu skulle det bara få bli vår så man fick kombinera dem med t-shirts och sommarblusar i stället för långkalsonger och tre lager tröjor som inte blir mindre svettiga och stickiga när man klär på dottern hennes tre lager... pust.

Bus

2010-01-21T12:23:00.002+02:00

Dottern har hittat julgranslådan (som inte ännu heller hittat upp på vinden, underligt, vet lådan inte var vindsnyckeln är eller?) och nu sitter hon och river sönder en glittergirland och detta är helt klart det mest spännande hon gjort på hela veckan, tycker hon. Förutom i går när hon fick klämma på en skalad mandarin förstås, det var typ det mest spännande hon upplevt ever!

Billiga nöjen.

Rasande takt

2010-01-20T15:16:00.002+02:00

I går när dottern satt på golvet och lekte med sitt babygym (det har blivit intressant igen nu när hon har nytt perspektiv på det, från sittande ställning alltså) så tog hon plötsligt tag i det och ställde sig upp och stå! Att whaaaat, vart tog min famnbaby vägen? Och måste vi börja babyproofa lägenheten nu? Hur gör man det? *googlar, googlar, googlar*

Jag skulle sova helt frivilligt

2010-01-19T14:58:00.003+02:00

Om någon sade åt mig att jag fick ta en tupplur mitt på dagen skulle jag somna bums. Jag skulle inte kräva 72 verser av valfri vaggvisa och ett varv runt Tölöviken.

I dag hoppade dottern över förmiddagsluren för hon ville av någon orsak inte somna, utan bara skrika. Så vi skippade den, och tvättade kläder i stället. Sen åt hon lunch hur snällt som helst, och var glad och nöjd när jag klädde på henne ytterkläderna, klagade två sekunder när jag lade henne i vagnen och slocknade sedan. Nu har hon sovit i nästan två timmar – men en och en halv av dem var ute, på promenad.

Jag blir bara inte klok på vad det är som gör att hon sover bra och vad det är som ibland stör insomnandet? Försöker ju göra likadant varje dag. Nu har hon två nätter i rad sovit väldigt bra nattsömn, 10-11 timmar i sträck, men jag förstår inte varför. Skulle ju gärna veta så vi kan få det att funka så varje natt. Hmmhmm. Om hon ändå kunde prata redan.

Häpfff schhkhhh täprrrfft

2010-01-18T14:45:00.002+02:00

Ni som tittat på Lost vet hur det låter i djungeln när "dom andra" (the others) uppenbarar sig och buskarna liksom börjar viska? Så låter min dotter just nu. Antar att hon övar konsonanter.

Ensam hemma!

2010-01-17T18:50:00.003+02:00

Här ligger jag och pöser, helt ensam hemma med all plats i världen på soffan! Bebisen med pappa åkte och hälsade på farföräldrarna och det enda ljudet jag hör är Gordon Ramsays kockande (tyvärr bara på tv).

Tre konstateranden i dag:

1) hemmahårfärg räcker bättre när man har tappat hälften av sitt hår (haha, jag visste väl att det fanns något positivt!)

2) statistiken är emot mig och jag ska sluta leka tuff. Jag har, åt flera vänner, påstått att väldigt få får några biverkningar av svinvaccinet och att bebisar sällan eller nästan aldrig bajsar i bassängen på babysim. Tji fick jag, feber på fredag natt och bajs i bassängen på lördag! Dock inte av vår bebis, och som tur bara fem minuter före vi annars skulle ha slutat så ingen fara. Roligt var det ändå! Plaskandet alltså, inte bajset.

3) det är inte bara en gång utan många som jag vaknar ur min datormedvetslöshet av att dottern vaknar ur sin dagssömn. Det vill säga jag hör henne skrika, stånka eller jollra (beroende på humör) och märker att jag sitter framför skärmen med stirrig blick och stel, krokig rygg och troligen har suttit så hela hennes dagssömn. Det finns väl bättre sätt att tillbringa ledig tid än att jobba fram en zombiehållning och fyrkantiga ögon. Som till dricka en stor kopp te och läsa damtidningar. Så hejdå.

Stick, stick, stick

2010-01-15T12:35:00.001+02:00

Nu är vi alla tre vaccinerade mot svininfluensan, fort gick det när vi ändå var till rådgivningen för halvårskontroll.

69cm och 8,3kg var tösen om vi nu ska stirra på siffrorna, viktigare var väl att hälsovårdaren konstaterade att hon verkar nöjd och glad. Och lugn också, hahaha, det tycker ju inte vi men hon är av någon orsak alltid ganska tyst under rådgivningsbesöken.

Inga biverkningar från vaccinet ännu så här tre timmar efteråt, och hoppas det förblir så för i morgon ska vi ha babysimspremiär!

Tolv minuters marknadsföringsinsats

2010-01-14T13:57:00.004+02:00

I dag har jag jobbat lite på att registrera mig på bloggsajter för det är ju roligt när folk hittar in hit. Har märkt att många hittar hit via Blogilista och nu registrerade jag mig på Bloglovin också, det är också ett lätt sätt att följa med flera bloggar. Så hörde jag precis om nystartade finlandssvenska bloggtjänsten ratata.fi men vet inte riktigt ännu vad den går ut på, lär väl få se snart!

Fast inte hinner jag ju alls skriva lika mycket som jag skulle vilja, för det mesta yrar mina tankar omkring i huvudet och precis när jag formulerat någon klok mammafilosofi så blir jag avbruten av en knodd som kräver pusskalas eller annan form av högklassig underhållning. Nå, ni är ett hundratal som tittar in per vecka och det finner jag väldigt underligt men mycket belönande, så tack för det!

Mos i håret, mos mellan tårna

2010-01-12T10:17:00.004+02:00

Aaah, den sköna känslan av grönsakspuré mellan tårna... Det är ett enda klottande det här med fast mat (inte för att helamning är så rent och prydligt heller, det var ju ett enda sprutande) men jag har blivit en mästare på att torka en liten mun och ett par små händer snabbt som blixten, innan de hinner smeta potatismos eller plommonsås i både öron, ögon, näsa och hår. Hon smetar gärna in bordet också, och strittar en hel del på golvet, och märker jag inte det så trampar jag förr eller senare i det – har inte bestämt mig för om det är skönare att trampa barfota eller med strumpor på?

Har igen fått skratta gott åt en tanke jag hade före jag fick barn: "Vad äckligt att folk har sina barn klädda i nerfläckade tröjor, de ser ju så skitiga ut, är det faktiskt så jobbigt att byta till rena kläder om man råkar klotta?" MUAAAHAHAHAHA. Jag orkar inte byta fem gånger om dagen och framför allt inte tvätta fem bodyn per dag.

Så här äter hon just nu:
8-tiden morgonmål = stor portion bröstmjölk
11-12 tiden lunch = grönsakspuré/mos, ibland med någon sorts kött i
15-tiden mellanmål = frukt, antingen råskrapad eller på burk
17-18 middag = grönsaker, eventuellt med kött (om hon inte fått det till lunch)
20 kvällsgröt = havregryn med frukt, ofta plommon

... och så ganska många amningsstunder mellan varven och på kvällen, för att hon ska somna och för att hon ska få i sig vätska för pipmuggen duger bara ibland och tuttflaskan ser hon fortfarande som tuggleksak. ;)

Favoritmaten är morot, morot och morot. Allt annat går ner bara det också finns morot i såsen. Eller plommon och banan. Banan ger hård mage men det fixar man lätt med ett par matskedar plommon, och när vi nu en gång är inne på det så ni som tycker att senapskackan är obehaglig, vänta bara! Riktig mat = riktig bajs.

Har kockat en del själv åt henne och frusit in i små portioner så det är lätt att mikra (minigrippåsar funkar perfekt!) men fyller på med burkmat också. Blir bara så galen på berget med glasburkar som plötsligt växer i vårt kök... och dyrt blir det nog också med burkar i längden. Hittade en sida med recept och kostnadskalkyler här, ganska Martha men mycket bra!

Sex månader

2010-01-10T21:20:00.007+02:00

Så har det gått sex månader och vårt lilla skrutt är en skrattande, tjutande guldklimp som växer så det knakar både i klädernas sömmar och i mitt bultande hjärta. Kläder får man köpa nya konstant och hjärtan är som tur av den sorten att de kan fyllas med hur mycket kärlek och glädje som helst och bara vara redo för mera.

Dottern har passerat många milstolpar på ett halvt år. Hon sitter fint i sin matstol och snart även själv på golvet, gillar att plaska i badkaret, äter morotsmos och plommonsås med god aptit och mycket annat också, bankar leksaker i bordet, bläddrar i sina böcker (och smakar på dem, förstås), tar av sig sina strumpor själv, rullar galant från rygg till mage (men meddelar sedan högljutt att man ska rulla henne tillbaka!), skrattar högt åt både mamma och pappa (och när hon själv får hicka), är kittlig under fötterna och om de tjocka härliga låren, sover ibland 12-timmars nätter och ibland verkligen inte, jollrar så det låter som om hon sjunger för sig själv när hon vaknar på morgonen, dricker ur pipmugg om hon så behagar (men helst inte), spänner sig och viftar med både armar och ben om hon ser en katt eller hund eller mjukisapan Alfred, tycker om Imse vimse spindel och andra låtar med rörelser, river mig i pannluggen, tuggar på mina fingrar, kramar mig om halsen och ger mig världens härligaste blötaste pussar.

Och jag då? Ett halvt år som mor och jag minns knappt vad jag levde för tidigare. Jag har vant mig och det känns enormt men samtidigt så självklart. Och jag har lärt mig massor jag med. Blivit bättre på att hålla tider, på att organisera mig, på att inte stressa för småsaker eller gråta för spilld mjölk, på att glädjas åt det lilla för att små saker ibland är så stora.

Klart jag är gråtfärdigt stressad och riktigt muskelvärkande trött med jämna mellanrum. Klart jag ibland saknar att kunna gå ut och ta några kalla öl, så där bara. Klart att jag skulle vilja ha tillbaka sovmorgonen om söndagen. Men vet ni vad? Aldrig, aldrig, aldrig skulle jag byta mitt liv mot någon annans just nu, inte mot de största av rikedomar eller vildaste av drömmar.

Leve kärleken.

Olidligt spännande

2010-01-08T12:29:00.004+02:00

Ibland när man är hemmamamma står man inför väldigt svåra beslut. Som just nu, när lunch och dagsnattning är avklarat och jag har (typ) minst 45 minuter ledig tid, ska jag då:

a) duscha
eller
b) betala räkningar
eller
c) go crazy och hinna med både och??

Muaaahahahaha, vilken olidligt spännande dag. Men vad gör det, bra är den nog ändå.

(EDIT: Bara så jag inte verkar galen så är ju alltså båda de här sysslorna sådant som kan göras också när dottern är vaken. Men det går smidigare när hon sover, jepp.)

Flickbebisar har spädare armar?!

2010-01-05T09:37:00.004+02:00

Okej det KAN ju hända att jag bara råkat få med mig ett måndagsexemplar av denna rosa body från Name it men tyvärr tror jag inte det är fallet. Den rosa bodyns ärm är nämligen spändare på både vänster och höger sida, vilket troligen beror på att den är fållad på ett annorlunda sätt. Resten av bodyn är, tack och lov, likadan som den blå. Visst, statistiskt sett växer en del pojkbebisar snabbare än flickbebisar men då köper man ju en större storleks body. Kläder i samma storlek och med samma funktion ska väl för fan innebära samma rörelsefrihet oberoende av vilket kön de är "menade" för.

Plockade åt mig de här två plus en vit på julrea i Kampen och tänkte inte ens på att kolla om "flickfärgerna" var annorlunda, det var tag-tre-betala-för-två som gällde och jag tog tre färger som skulle passa med julklappskläderna hon redan fått. Rosa brukar jag sällan välja, men den här var en starkare nyans som jag tyckte var lite rolig. Då blir man ju besviken när man sedan märker att ärmarna inte går att kavla upp och är svårare att få på barnet än de på den blåa.

Är första gången jag själv upplever fenomenet, men inte första gången jag hör om det. Har läst artiklar om det tidigare, och minns ett fall då en tidning granskat jeans och kommit fram till att flickjeansen (=de med broderade blommor och sånt) oftare är smalare än pojkarnas även för riktigt små barn. Vi talar två till fem års åldern alltså. Klädtillverkarna försvarade sig med smörja som att "det är det föräldrarna vill ha". Hur många föräldrar väljer månne medvetet spändare byxor åt sina flickor än åt sina pojkar? I vårt så kallade jämställda Norden? I barnklädaffärer, med kläder för BARN som ska kunna leka och stoja och röra sig fritt för att utvecklas fritt? Jag är så arg att jag överväger att bege mig ut i klädaffärerna med måttbandet i högsta hugg. MORR.

Om andra har råkat ut för detta, meddela gärna och berätta vilken butik eller vilket märke det gällde!

Sova hela natten

2009-12-27T17:11:00.001+02:00

I natt gjorde vi det! Lilla S sov nästan tolv timmar i sträck och jag själv över åtta, hääääärligt!

Ska se nu om det här bara berodde på julutmattning eller om det fortsätter likadant. Hemligheten är i så fall 1) kvällsgröt, stor portion, samt mycket mat under dagen, och 2) sovpåse, alltså den som kom med mammalådan - den går inte att sparka av sig så hon kan inte vakna av att hon fryser! Dessutom sover jag lugnare när jag inte behöver kolla om hon har täcket på, vilket kanske leder till att jag sover igenom också hennes nattliga stånkanden och inte går och petar på henne i onödan?

Inte vet jag, men håller tummarna för att det ska vara lika i natt för både babyn och föräldrarna har varit så glada i dag när vi sovit så gott!

Julen gick för övrigt bra, fick ett berg av julklappar men inte alls lika mycket onödigt som jag hade fasat för utan en hel del nyttigheter och några riktigt fina leksaker och kläder. Före jul var dottern lite febrig av sina vaccin (rota, kombon och pneumokock) men det gick om sen, hon fick en par panadol första dagen när hon var som varmast. Ganska nöjd var hon trots allt, sov lite mer än vanligt kanske. Och nu vet jag hur hon känns när hon har feber på riktigt, hon var riktigt het i hela kroppen och det kändes i händerna och på kinderna på ett helt annat sätt än de tiotals gånger jag stressat över att hon varit lite svettig tidigare. Ja, och 7,5 kg och 66,5 cm är hon nu, rådgivningsgubben var riktigt nöjd och berömde igen hur stadig hon är och hur fin hud hon har: "Smörjer ni in henne med nåt?" undrade han och jag svarade "Nej, men hon badar inte särskilt ofta..." Hahaha! Fast en gång i veckan ska väl nog räcka när hon är så här liten?

Annars fortsätter hon härja på, gillar att ta av sig sockorna och blir mer och mer avancerad med sina leksaker. Hon fick en såndär Brio-tax i julklapp och när den rullar för långt bort drar hon i snöret så den kommer tillbaka! Så gillar hon att rulla själv också, från rygg till mage, samt förstås att tugga på precis allt hon får tag på. Presentpappren och -snörena under julen var förstås en stor hit, och vi måste nog börja bli noggrannare med att plocka undan saker från golv och bord så hon inte får tag på något farligt.

Så mest sitter vi och förundras över allt hon redan kan ("Titta, hon visade tungan åt mig!" hahaha) och faktiskt är allt ganska jättebra just nu, A är dessutom ledig från jobbet i en vecka så han hinner njuta mera av dottern och jag hinner vila! Och i kväll ska vi få lite gäster. Skönt skönt med jullov!

Kan inte vara sant...

2009-12-18T12:04:00.002+02:00

Nu har hon sovit dagssömn i nästan två timmar, i sin säng, inomhus alltså, inte i en rullande vagn! Och jag har druckit kaffe, fejsbuckat, inte hängt upp en tvätt som ligger i maskinen, samt varit in och tittat på henne för att kolla om hon andas ett par gånger för jag är så chockad över att hon faktiskt sover...! :D

Hippiemammans längtan till rutiner

2009-12-18T10:11:00.006+02:00

Håhhå. Googlade runt i går efter olika sömntips för småbarn och läste föräldraforum där folk berättade om sina vanor och blev egentligen inte särskilt mycket klokare, för det finns hundrasjuttiotvå olika skolor om Hur Man Ska Göra För Att Få Sova.

Tycker mig se en indelning i ungefär två principer:

1: Duktiga rutinmamman
2: Snälla hippiemamman

Till den första kategorin räknar jag alla som försöker få ordning och reda på sitt liv och vill göra det mesta rätt och enligt boken. De planerar barnmatsmenyer, dagsscheman, växelverkanlekar och står ut med systematiska sömnskolor och får det verkligen att funka. Många av dem hyllar Anna Wahlgren och säger att de aldrig skulle ha överlevt utan Barnaboken.

Till den andra kategorin hör kanske egentligen lika många böcker, men av en helt annan sort. Hippiemammorna, eller nåjo, naturmammorna kanske, vill följa den uråldriga modersinstinkten och barnets rytm. De har barnet i bärsjal dagen lång, ammar så fort det piper och i minst ett år (eller till och med två-tre), låter barnet somna när det är trött och smaka på mat när det är hungrigt, och då är det fingerfood/plockmat och baby-led weaning som gäller. Och också det här fungerar, åtminstone för en del, som bara uppger sig vara glada och harmoniska.

De flesta är väl någon sorts blandning av de här två, åtminstone i sina strävanden. Hur det blir i verkligheten är sedan en annan sak, åtminstone för min del. ;) Och beger man sig in i djungeln av råd och metoder verkar det nog lite svårt att hitta ut, för det finns hur mycket som helst att välja mellan. Så vem säger vad som fungerar för oss? Många flerbarnsföräldrar uppger nämligen att det som funkat med första barnet inte alls funkar med det andra eller tredje, eller tvärtom. Barnen är ju ändå individer redan från start.

Hittills har jag ju inte läst några böcker alls utan bara tutat och kört, litat på att vi får det att fungera med tiden bara. Och det gick ju busenkelt i början när dottern bara sov hela nätter helt av sig själv och var glad och nöjd för det mesta ändå, trots vissa perioder förstås. Men nu har jag börjat fundera vad vi riktigt ska ta oss till, för jag tycker att fem månader är en ålder då hela nätter kunde infinna sig igen, inte bara för min skull utan för dotterns också.

Så. Efter googlandet i går och lite plockande från en metod här, en metod där har jag kokat ihop en egen soppa som mest består av MAT.

Dottern sov ju tidigare hela nätter så jag vet att hon kan göra det. Hon slutade för att hon hade någon sorts växtperiod, hon högg i bröstet mitt i natten som om hon aldrig fått mat förr. Nu har det ändå mera blivit en vana, tror jag, för nattammandet är mera snuttande än desperat hunger. Hur som helst, även om hon inte är döhungrig nattetid längre så vill jag inte börja "tvinga" henne att somna om utan bröstet förrän jag är helt säker på att hon fått tillräckligt med mat dagtid, så nu ska vi verkligen börja satsa på potatismos och bananer, snart också lite kött och så tänker jag införa kvällsgröt också. Hittills har vi mest smakat då och då, och det mesta går ner med ganska god aptit (förutom broccoli som hon bara spottade ut i går, till hennes fars stora nöje).

Andra ingredienserna i min stora plan är sång och lugn. Oberoende metoden så betonar alla sömnskolor vikten av att föräldrarna hålls lugna och att barnet känner sig tryggt, för bara då kan det lära sig somna själv. Och för att hållas lugn måste man vara bestämd och visa barnet att det är okej att sova nu, att allt är tryggt omkring det. En del klarar av att hålla sig lugna genom att systematiskt rabbla någon ramsa, andra pajar och smeker, några sjunger, somliga gör alltihop. De gånger jag lyckats få vår bebis att somna om genom att sjunga för henne och vänligt men bestämt hålla henne stilla i sin säng har de senaste veckorna blivit fler, så jag tror det ska gå att få bort också nattamningen genom att göra så.

Så planen, eller egentligen den utvidgade planen, är nu att i en veckas tid satsa stort på maten och med den även rutiner, dels för att jag tror mattider är en bra grund att ha när barnet sedan växer och dels för att det ju blir lättare för mig att komma ihåg allt om vi har några klockslag att följa varje dag.

Om inte bara mera mat får dottern att sova bättre så tänker jag under mellandagarna satsa på någon form av sömnskola, det vill säga helt enkelt lämna bort nattamningarna och trösta henne på annat sätt. Pappan är nämligen ledig mellan jul och nyår så vi är två som kan turas om både natt- och dagtid, vilket ju är en stor hjälp.

Sen ska vi inleda 2010 med hela nätter. Jepp. Det är planen, haha. Men på allvar, det måste lyckas. För jag vill vara en gladare och piggare mamma och även om det kanske låter som en självisk plan att få tillbaka sina åtta timmars nätter så tror jag det i längden bara gör gott åt barnet att få sova långa nätter, faktiskt. Helst tio, tolv timmar.

Och som bonus så tror jag hela nätter skulle hjälpa mig att så småningom, inte ännu och inte fort, men snart nog, hitta ut ur den här mammabubblan och kunna börja prata om något annat än sömn och bananmos med folk. För just nu tänker jag inte på hemskt mycket annat och oberoende om vännerna försöker tala med mig om världspolitik eller popmusik så är intresset ganska lika med noll. Sorry.

Men ge mig lite tid bara. Och vilken tur att jag får skriva av mig här va, och att bara de som är intresserade behöver läsa. ;)

Till slut ett sidospår: FY vad kallt det varit de senaste dagarna, närmare -15 varje morgon! Jag tackar igen Finska staten och vinterkriget och alla duktiga mammor som ligger bakom idén med moderskapsförpackningen, för utan den skulle jag inte våga mig ut. Tunn yllehalare under, varm foderhalare på och in i sovpåsen med söta hjärtan på, allt från FPA:s mammalåda alltså, så är älsklingen varm hela dagen genom vinterstaden. Man skulle själv ha en sådan mundering...

Planen

2009-12-09T11:42:00.003+02:00

Så här ser vårt dygn ut:

8.30: vaknar, umgås, säger hejdå åt pappa, läser tidningen i sängen, äter morgonmål.
10-11: förmiddagslur, mamma dricker kaffe och sätter på en tvätt
12.00: lunch, mamma kommer ihåg att äta själv också och att både mor och barn ska ha d-vitamin
12.30-14: dagssömn ute i vagn, mamma går på promenad eller ens till butiken så hon får frisk luft och bebins sömn varar i ca två timmar
14-16: vi gör något roligt, typ får besök eller hänger tvätt (hahaha)
16-17: bebis tar eftermiddagslur och är pigg och glad när pappa kommer hem
17-18.30: lek och stoj, middag då mamma och pappa äter vid bordet som riktiga vuxna (inte i tv-soffan)
18.30-19: vilostund (helst en kvällslur)
19-20: lugnare kvällsumgänge, eventuellt bad eller nakupelleshow (bebis, inte jag)
20.00: pyjamasdags och nattning
20.30: bebis sover till morgonen, mamma och pappa degar en stund och lägger sig sedan i tid, senast 22.30.

Visst är det perfekt? Så synd att detta dygn bara existerar i mina drömmar, buaaahahahaha. Några dagar har det hållit ganska bra, men det kräver att jag faktiskt stiger upp (och väcker vår bebis) klockan 8.30 när A går på jobb. Gör jag det funkar resten av dagen mycket fint. Och 8.30 är ju faktiskt inte okristligt tidigt, åtminstone inte om man går och lägger sig i tid och faktiskt får sovet om natten.

Men i natt somnade jag först vid midnatt, vaknade för amning klockan 02, slocknade med dottern vid bröstet, vaknade klockan 04 i panik för att hon låg så nära sängkanten, flyttade henne till egen säng, låg och stirrade i taket och lyssnade på snarkljud från pappa och bebis till klockan 05 när dottern ville ha mera mat, ammade och flyttade igen henne tillbaka till egen säng och låg själv vaken till 06 fast hon sov, stön. Sen sov jag till 8.30 när pappa for på jobb och han samtidigt flyttade hungriga dottern till mitt bröst, och så somnade vi båda om och vaknade klockan 10. Vilket inte är så farligt för sedan steg vi upp, i motsats till i går när vi sov till 11.30... sover vi så länge så blir dagssömnen strulig hela dagen, vilket leder till trötthet och gnäll på kvällen och jobbig nattning, vilket leder till dåliga nerver och sämre sömn, igen. Uuuuääääh. RUTINER, ja, de är faktiskt till för att följas...

Mål för resten av veckan:
- jag ska lägga mig i sängen vid tie, läsa lite, och SOMNA.
- jag ska stiga upp halv nie.
- är jag trött under dagen ska jag ta en tupplur samtidigt som dottern.

Sen när jag fått det här under kontroll ska jag jobba på att se till att det finns mat hemma så jag faktiskt äter lunch varje dag.

Det kan väl inte vara så svårt? Va? VA?

Hälsningar från bubblan

2009-12-03T21:45:00.004+02:00

Nu har vi haft småjobbiga kvällar och nätter i nästan två veckors tid, vilket i vårt fall betyder jobbiga nattningar nästan varje kväll (upp till tre timmars gnällande varvat med tissraseri) och oroligare nätter än vanligt, alltså två, tre eller till och med fyra matpauser under natten. Skulle kunna skriva sida upp och sida ner om mina funderingar om det här, men long story short tror (och hoppas) jag det är en kombination av att hon växer och är hungrig och att hon lärt sig nya grejer: hon har börjat vända på sig riktigt aktivt nu, hittat sina fötter, och börjar så småningom lära sig att sitta med stöd så det händer mycket! Stora flickan! Men nya intryck och övningar ska kunna ge orolig nattsömn.

Hur som helst, har märkt att under de perioder hon sover sämre så går jag totalt in i mammabubblan, ännu mera än vanligt alltså. Jag kan knappt tänka eller prata om något annat än hennes sovande och ätande utan får riktigt anstränga mig för att komma ihåg att världen där ute fortfarande existerar, att livet går vidare och att det händer saker också i mina vänners liv till exempel... håhhå. Jag är nog mycket glad att jag hittat till en babygrupp där jag får träffa andra som är i samma situation och förstår precis! Snackade just i går med en av mammorna där om att vi före vi fick barn tyckte att vi ALDRIG I LIVET skulle gå på sådana träffar – liksom usch att umgås med andra mammor, huj, och prata om blöjor och amma i grupp, blä. Men hör och häpna, där har jag träffat mammor som är minst lika coola som jag om inte coolare! ;) Starka, duktiga kvinnor. Och det är ett av de få ställen jag känner mig riktigt bekväm och trygg med S: ingen bryr sig om hon skriker, ingen stirrar när jag ammar, golvet är rent för både mig och S att lägga oss på, och det finns alltid någon som upplevt samma sak som man för tillfället gläds, oroar eller förundrar sig över med sin lilla bebis! Ja, och om jag nu inte nämnt det tillräckligt många gånger: DÄR FINNS KEX OCH SMÖRGÅS OCH KAFFE I MÄNGDER!

Men viktigast är snacket, man får både avlastning och realitycheck och stöd och ofta en tankeställare eller två. Som på en träff för någon vecka sedan när vi ombads att berätta vad som är det härligaste med babylivet – det var en bra omväxling när vi så ofta annars talar om sömnskuld, amningsproblem, magont, stress, gråt, ja allt man är irriterad på eller orolig över helt enkelt. Det blir väldigt lätt så att man talar mycket om det som är jobbigt, säkert därför att man behöver prata av sig och höra om någon annan upplevt samma sak.

Men då kom jag ihåg att jag under graviditeten ofta var irriterad på att många som fått barn kom med så negativa kommentarer: "Jaha, nu är ditt liv slut", eller "Just så, nu kommer du inte att få sova på de närmaste sju åren, inte hinna duscha mera än en gång i veckan och dessutom inte komma undan med mindre än två maskiner kläder per dag". Ska det faktiskt behöva vara en enda klagovisa?, tänkte jag.

Så nu när jag så småningom börjar vänja mig vid tanken på att jag faktiskt blivit Mamma (jepp, det tar en stund att förstå!) så försöker jag ibland fundera på hur det känns, eller åtminstone fundera på hur jag ska svara så jag inte låter som ett tycksyndommignervvrak när folk frågar hur det känns att vara Mamma. Och inte vet jag riktigt? Stort och förunderligt, fantastiskt roligt och spännande, helvetiskt stressigt och stundvis riktigt skrämmande, och ändå som den naturligaste sak i världen och som att det här är det bästa äventyr jag någonsin hittat på.

Men det går i vågor. Frågar du mig i dag kommer det en halvtimmes utdrag ur vår sömndagbok. Frågar du mig nästa vecka... så hoppas jag jag bara är utvilad och glad och lycklig, hahaha.

Nu vaknade ögonstenen, dags för en sömnslurk till. Återkommer om sömndagboken, så vår intresseklubb (=du som läser detta) får anteckna så det glöööder!

Gäsp

2009-12-01T00:18:00.001+02:00

Pust, nu sover lilla älskade skrikfian äntligen, tre timmar senare än normalt... Jag var borta i kväll och hon åkte med far sin och hälsade på farmor och farfar, vilket hade gått helt bra. Men så sov hon kvällssömn i bilen på väg hem ungefär då när hon annars brukar läggas för natten, och så blev hon helt uppspelt och vild och glad när jag kom hem, och så åt hon en massa utan att vara trött så hon somnade inte, vilket ledde till stora svårigheter att hitta sömn senare eftersom bröstet är största sömnassociationen och det ville hon inte ha när hon var mätt. Så jag vaggade och sjöng och pajade och pratade och ignorerade och vaggade och sjöng... och trodde redan ett par gånger att jag lyckats men nej. Till slut tog hon äntligen bröstet och jag säger äntligen bara för att hon då somnade direkt.

Så enligt dottern borde mamma aldrig få göra något om kvällarna, utan bara vara hemma och agera mänsklig insomningsnapp. Det ska vi ändra på! För tycker nog pappa ska få natta också och inte bara tissarna.

Separationsångest

2009-11-25T09:33:00.003+02:00

Var på en jobbträff i går och borta hemifrån 17.30-22, dvs just de kritiska timmarna som söta älskade dottern lätt blir griniga gnällfia. Hade pumpat och hade dessutom frysen full med både mjölk och potatis- och morotsmos och bestämde mig för att inte ta någon stress och att vi nog alla tre skulle klara av det här.

Så jag var helt lugn när jag åkte, dottern var mätt och belåten och på gott humör så det kändes inte alls illa (hon förstår ju inte när man pussar och säger hejdå ännu...) och jag hade riktigt trevligt på träffen och lyckades till och med hålla mig från att kolla telefonen eller klockan stup i kvarten (fast en gång kollade jag nog om det var något fel på telefonen när den inte ringde alls, haha!).

Och jag var helt lugn när jag kom hem också, för det hördes inget skrik och vår bebis såg bara lycklig ut. Men så berättade pappa att hon hade gallskrikit i 45 minuter i sträck just efter att jag for och att han fick henne att lugna sig bara genom att gå ut på vagnpromenad så hon somnade... trevligt för honom, jag vet ju precis hur hjärtskärande svettigt det är att klä på en skrikande bebis och komma ut genom dörren. Men sen när hon sovit så var hon lite nöjdare, åt en massa potatismos för hon vägrade, igen, att ta flaska (så jag undrar just hur hennes mage kommer att må i dag), och så hade de lekt och pratat och pappan var så nöjd att han hade klarat kvällen. Och helt slut var han också, och sade att han inte hade haft fem minuter ledig tid, knappt hunnit äta alls och inte ens hunnit kolla sin e-post på hela kvällen – yupp, welcome to my life tänkte jag säga men log bara och sade att han var en fin pappa för det är han nog.

Så det var ju skönt att det gick bra sen ändå! Vi ska öva lite mera på det här så det går ännu bättre i fortsättningen. Det är nog mycket fräckt att dottern blivit en sån mamis redan, en riktig morsgris. Fast samtidigt så är det ju, helt ärligt talat, bara alldeles härligt att känna sig så älskad och saknad: när jag kom hem och tog henne i famnen så sken hon upp så hon log med hela kroppen, och jag kan svära på att hon kramade och pussade mig fast hon inte ännu riktigt vet hur man gör och de små armarna inte riktigt räcker till en omfamning ännu. Men hon höll om min hals och tryckte sig emot mig och gosade med mig så jag blev alldeles blöt i ansiktet av hennes lilla pussmun! Älskade, älskade barn, när hon gör så där så undrar man ju varför man alls vill vara ifrån henne... :)

Fyra generationer

2009-11-21T22:44:00.000+02:00

Är på minisemester hos gammelmormor, hon och dottern har charmat varandra totalt! Gumman är alldeles salig över att ha barnjoller i hemmet igen och har lärt babyn att klappa händerna (nå, nästan!) och att leksaker inte behöver vara särskilt invecklade - hon gav henne en slätsliten träslev som genast var stor succé. Roligt att de får uppleva varandra fast det är så många generationer mellan dem!

Och roligt och skönt med lite minisemester. Hoppas bilresan hem i morgon går lika bra som på vägen hit, dottern tog bara två skrik&matpauser och snarkade gott resten av den fem timmar långa vägen.

Har väl haft bättre dagar

2009-11-16T12:07:00.002+02:00

I dag är en tycka synd om mig-dag, och en skärp dig din patetiska fjant-dag, för varje gång jag tycker synd om mig blir jag samtidigt arg på mig själv för jag har ju egentligen inget att tycka synd om mig för. Och känner man sig ensam i världen och har drabbats av akut stugfeber är det väl egentligen bäst att ta sig i kragen, klä på sig och borsta håret, ta fram telefonen och kolla om någon vill träffas? För då blir allt bättre igen.

Fast alla dagar orkar man bara inte. Men i dag bestämde jag mig för att orka, så: dyr latte på stan here I come!

The return of the dreaded tissiraivari

2009-11-14T10:17:00.003+02:00

Suck, äntligen tyst i huset när babyn är mätt och nöjd och sover igen. Hon fick en helt kreisi tissiraivare just och bara skrek och skrek när jag försökte mata, fast jag provade på alla amningsställningar jag kom på och fast jag såg att hon var jättehungrig. När hon vaknar på morgonen (i dag klockan åtta) brukar hon vara vaken i ganska exakt 1,5 timme och sedan äta och somna om, så förmiddagarna brukar vara rätt lugna. Men inte i dag.

Nå, jag tog en paus och pappan fick bära omkring på henne medan jag fixade morgonmål, och sen provade vi på nytt. Och då åt hon som om hon aldrig fått mat förr och sen slocknade hon av utmattning. Ibland vet hon helt enkelt inte sitt eget bästa. ;) Hoppas ändå vi inte står inför en ny tissiraivareperiod, det var så jobbigt senast.

Nu ska vi sticka ut lite. En fördel med att ha barn är ju att man kommer igång på morgonen i stället för att bli och dega. En nackdel är att jag nog hellre skulle bli och dega. Men blir vi hemma vaknar hon om en halvtimme, så lika bra att gå ut.

Bio och swine flu

2009-11-12T23:08:00.005+02:00

Klockan är för mycket så ska försöka skriva kort och sedan sooovaaa... zzzz... men det här har jag funderat på i dag:

1) Babybion. Var ganska skoj faktiskt, gick förvånansvärt bra för dottern var nöjd igenom hela filmen på sin filt framför mig. Ammade ett par gånger och bytte blöjor – inne i salen alltså, Libero stod för blöjor och skötunderlag, medan Ikea hade sponsorerat med barnstolar och mjukisdjur och sånt. Och man fick köpa popcorn och godis inne i salen, mycket praktiskt! Ska nog gå på nytt. Inte för filmens skull (i dag var det Fame, mer förutsägbar film har jag sällan sett men inte kan/vill man ju riktigt se något som kräver hjärnverksamhet heller) men för att det var en rolig programpunkt och botade min stugfeber. Fast skulle nog vara skoj att ha fler mamma/pappalediga kompisar alltså, var ju lite slött att gå ensam. Har faktiskt känt mig lite ensam hela veckan men tror det är mest för att jag försökt vara hemma lite mera (och till exempel tackade nej till en tjejträff) för att få koll på våra rutiner lite... månne det inte blir bättre nu när det blir veckoslut igen.

2) Svininfluensa, åter. I Sverige har de nu beslutat sig för att trots allt vaccinera också de som är under 3 år gamla, för att vaccinet nu anses tillräckligt säkert (efter någon spansk studie). Samtidigt konstaterar de att influensan slår till extra hårt mot småbarn: de flesta klarar den bra, men den åldersgruppen är överrepresenterad bland dem som behöver sjukhusvård. Så nu undrar jag, fortfarande: VARFÖR FÅR INTE JAG VACCIN VA? Om det genom modersmjölken kunde skydda dottern? Saxat från Institutet för hälsa och välfärd THL:

2. Kan en baby, som är endast ett par månader gammal, vaccineras mot influensa? Varför vaccineras inte barn under sex månader?

Spädbarn, som är ett par månader gamla, vaccineras inte. Vaccineringen ges tidigast i sex månaders ålder. En baby under sex månader kan skyddas genom modersmjölken, om mamman vaccineras. Man vet också att vaccination under graviditeten skyddar i viss utsträckning babyn som föds. I fråga om barn under sex månader har inte de undersökningar som krävs för att få försäljningstillstånd gjorts, så vaccinet är inte licensierat för den här åldersgruppen.

Fast inte är jag egentligen så rädd (isf hade jag ju inte vågat mig på bio och haft dottern på en filt på golvet bland en massa ungar som lånade hennes leksaker... öh) men ibland slår oron liksom till.

3) Flaskan, den flaskan. Dög inte lika bra i dag som i går, hon lekte med den mer än hon sög men var inte arg åtminstone. Men jag är fortfarande hoppfull, för jag såg ju i går att det kan fungera så vi fortsätter öva!

4) Rutinerna. Fortsätter med sömndagbok, ska göra det i en vecka utan att tänka så mycket och sedan försöka titta och analysera lite. I dag var längsta dagssömnen 2,5 timmar men före den var hon vaken så gott som hela dagen – babybion var väl för spännande, hehe... inte är det helt lätt det här, med att välja om vi ska sitta hemma eller ränna runt, svårt att hitta någon gyllene medelväg. Men kanske det kommer med tiden.

Oj. Blev visst inte så kort. Gonatt!

Rutiner och stugfeber

2009-11-12T09:28:00.003+02:00

Tänkte ta det lite lugnare den här veckan för att försöka få koll på när dottern egentligen vill sova men inte vet jag, har inte riktigt blivit klokare ännu. Var hemma både måndag och tisdag och fick sådan stugfeber av det att jag sedan var ute på stan hela onsdagen och tja, hon sov faktiskt nästan bättre av det än av att vara hemma.

Jag skulle vilja att hon sov ett par timmar i sträck under dagen. På det sättet skulle hon säkert orka bättre när hon är vaken och dessutom skulle jag ha bättre tid att göra något vettigt medan hon sover. Nu sover hon ofta bara 30-45 minuter och så är hon vaken 60-90 minuter och somnar sedan igen. Jag tror hon kanske skulle vara mindre gnällig på kvällarna om hon hade bättre sovrutiner under dagen?

Försöker skriva upp hur hon sover, hittills så här:
TISDAG 10.11
mat 07.15, sover 7.30-10, äter
äter&sover 11.30-12.15,
äter&sover 13.30-14.30, äter
äter&sover 16.15-16.45
äter&sover 17.45-18.30
äter ett par gånger, leker,
gnäller, äter & somnar 21.00
vaknar, äter&somnar 21.35
sover till 08.30 = 11h

ONSDAG 11.11
vaknar&äter 8.30, leker och umgås
sover i vagnen 9.45-10.15 (vi går till Familjecentret)
leker och umgås, äter 11.30,
sover i vagnen (vi promenerar till centrum) 12-12.45
vaken (kafé), äter 13.30 och somnar i vagnen,
vaknar en stund kl.15 men sover vidare till 16.
Ammar kl.16, vaken&nöjd, äter ur flaska 50ml (!!!)
gnäller&äter&somnar kl.18.30
vaknar 19.15, leker, äter, badar
nattning 20.45-21.30, somnar för natten till 7.45

TORSDAG 12.11
vaknar 7.45, äter&umgås, somnar om 9.00

... och nu sover hon ännu och jag funderar om vi ska gå på babybio kl.11? Eller om vi bara ska bli hemma och ta det lugnt? Tycker nog att vi båda mådde bättre av att vara lite på vift i går. Eller så är det bara som jag intalar mig för att inte behöva bli hemma och sitta. ;D

Och ja, de tre utropstecknena om flaskätandet: det var Ainus naturgumminapp som äntligen dög! :D Vet inte om det är formen eller materialet eller att det är ett lite större hål i den som gjorde susen, men när dottern tidigare bara tuggat på napparna så tog hon i går i med riktigt kraftiga sugtag och den halva deci jag fyllt flaskan med försvann ganska fort! HURRA!

Och nu vaknade hon. 45 minuter är ganska max för dagssömn för tillfället alltså, om hon inte rullar i vagnen och bara somnar om. Hmm hmm.

Mera festligheter

2009-11-08T12:17:00.002+02:00

Glad farsdag alla pappor där ute! Här har vi firat med kaffe på säng och världens bästa pappa har fått en slips samt en fotoram i "flipmodell" med många bilder på vårt lilla gurgeldjur – så han kan titta på henne på jobbet också. Slips blev det för att jag tyckte det var lite roligt med en klassisk farsdagsgåva, men det var nog första och enda gången. För gud vad svårt det var att välja en! Men har flera gånger upprepat att han får gå och byta om den är i fel modell och mönster... haha. Och de farsdagar som kommer ska jag nog försöka vara lite mera kreativ tror jag? Eller så kan man ju hoppas. För den här pappan är nog värd det bästa tycker jag! Och det tycker dottern också.

Och så gillar hon presentpapper också. Det prasslar.

Bra dag

2009-11-06T09:08:00.003+02:00

I dag har jag födelsedag! Och faktiskt har jag fått mycket fina gåvor också (skryt skryt) men det bästa var följande: dottern i huset sover fortfarande så jag fick i lugn och ro äta lyxmorgonmålet som pappan i huset tillrett! Börjar förstå det där att mamma alltid bara önskade sig lugn och ro och snälla barn till julklapp. Fast "lugn och ro" blir ungefär sjuttiotvå gånger bättre om man lägger till varma bagels, fruktsallad och extra god äppeljuice ur champagneglas... :)

Nu funderar jag på att utmana ödet och ta en lång, varm dusch med min nya citronskrubbtvål.

Undviker hysteri här...

2009-11-05T13:13:00.002+02:00

Har suttit och läst in mig på svininfluensa i dag eftersom mamma meddelade att min styvsyster troligen har det – en tredjedel av eleverna och lärarna i hennes skola har nämligen insjuknat... Så nu vet jag inte om jag ska våga träffa mamma eller inte?

Har jag förstått rätt kan man bära på smittan i ett dygn utan att ha symptom. Helst skulle jag vaccinera mig och inte behöva fundera på saken men jag hör inte till de primära vaccingrupperna eftersom jag är över 25, och dottern vaccineras inte eftersom hon är under 6 månader. Har nu läst igenom THL:s allmänna frågor och svar om influensan samt vaccinordningen och dessutom råd för gravida och ammande samt lite tips på Imetystukilista och blev först lugnare men sen arg – för inte blev jag egentligen särskilt mycket klokare ju! Till exempel blir jag störd på att det sägs att amningen skyddar, men ändå hör barn i månaderna 6–35 till dem som ska vaccineras. Barn under 6 månader vaccineras inte eftersom vaccinet inte testats på dem, men de kan få skydd om mamman vaccineras. Så varför hör inte då mammor till barn under 6 månader till dem som ska vaccineras?

Samtidigt vet jag ju att de flesta som får smittan bara blir lindrigt flunsiga och det är ju inte så farligt egentligen, förkyld blir man ju ändå i något skede. Så kanske det skulle vara skönast att bli sjuk och bara få det hela undan, ligga hemma och lida i en vecka men inte smitta ner någon annan och alltså bara slippa oroa sig sen?

Fast inte känns det särskilt lockande att vara jätteförkyld med en liten bebis. Och jag skulle aldrig förlåta mig om dottern blev allvarligt sjuk.

Äh vad jobbigt. Men inte kan man ju sitta hemma i flera veckor och bara vänta att pandemin ska svepa förbi heller? Bara jag sköter handhygienen och inte låter folk peta på vare sig mig eller dottern ska vi väl kunna gå ut...

Snart är det jag som är Kekkonen...

2009-11-02T12:20:00.003+02:00

... och inte bara dottern. Jag varnades för att amning kan leda till håravfall men alltså UJ UJ UJ! Jag tappar hår som bara den, borsten blir helt full varje gång jag ger mig på kalufsen! Men bättre att det fastnar i borsten än alla andra ställen – mina hårstrån tar ju över lägenheten! Dynvaret är fullt av dem, kläderna också, till och med dotterns leksaker och kläder, hittade ett nystan av dem inuti hennes strumpor till exempel, fyyy. Och soffan, golvet, duschsilen, pipon, huuuuj. Ska jag klippa bort allt nu eller slutar det lossna i något skede?!

Tre skulle jag vara hemma

2009-11-01T03:37:00.001+02:00

...men så blev det tydligen inte för klockan är ren halv fyra och jag väntar på att nattbussen ska starta (på tok för långa taxiköer, hade helt glömt hur det är!).

Och vet ni, det är så galet att de som sitter här i bussen inte har någon aning om hur speciellt det här är för mig, att jag inte är bara en nattsuddare bland andra utan att jag varit ute för första gången på evigheter och det var riktigt sjukt spännande! Och att trots att jag haft jätteroligt så märker jag nu hur jag saknar saknar saknar min lilla älskade vilda bebis, och hur ska jag klara av att lägga mig utan att väcka henne och snusa henne i nacken och känna på mjuka kinderna och pussa lilla runda pannan? Ska krama henne hela långa dagen i morgon!

(Men visst var det roligt att vara ute också.:D )

Zombietrött

2009-10-31T18:15:00.001+02:00

Jaha, så har jag fått komma ihåg hur trött jag var för två månader sedan före lilla S började sova hela natten. Hoppas det här bara är någon växtperiod och inte en ny permanent fason. I natt sov hon visserligen först fem timmar i ett sträck, men sedan vaknade hon varannan timme. Hade jag då själv fattat att lägga mig samtidigt som hon och fått sova fem timmar även jag sku allt säkert vara bra men haha, det gjorde jag ju inte nej, var nåt "mycket intressant" på tv jag "måste se", minns inte ens vad nu för är så död. Ja och efter matpauserna där i småtimmarna och senare i gryningen låg jag och stirrade i taket fast jag skulle ha fått sova. Suck.

Hon har ju sovit 9-10 timmar utan matpaus hittills så jag är inte van vid att vaka. Och det var ju just i kväll jag skulle vara pigg och glad och gå på fest! Det känns inte särskilt lockande just nu, plä, hur ska jag orka vara trevlig och snygg? Kanske jag satsar på kajal ända ner till kindbenen så ser ingen att jag har riktiga mörka ringar under ögonen... Panda is the new black eller nåt.

Inte alls bara mamma, pappa också!

2009-10-29T22:43:00.006+02:00

Var på Ateneums Picassoutställning och sen ännu en blixtsnabb öl efteråt, borta hemifrån tre timmar under den mest kritiska tiden på dygnet dvs kvällstid när dottern lätt blir gnällig.

Men det hade bara gått bra! Både dotter och far var på gott humör när jag kom hem så det kändes skönt. Om jag inte skrev det redan så är väl separationsångesten nog värre för mamman än för barnet, tror jag... Visst var det skönt att vara ute en stund (och göra vuxensaker!), men när jag var på väg hem saknade jag redan dottern riktigt innerligt. Före jag blev mamma hade jag på något sätt tänkt mig att jag skulle ha större behov av egen tid, av att få en paus helt enkelt, men det har jag inte riktigt. Underligt. Fast det är väl så naturen sett till att det ska vara, åtminstone så här i början?

Ätit hade hon ju nog inte. Men jag kan ju faktiskt vara borta mellan amningsstunderna. Och på tal om amning (igen) så har jag i dag fått en stor knöl i ena bröstet, är det liksom det som är mjölkstockning då eller? Ungefär i storlek med ett hönsägg, usch. Har försökt googla lite, det är ömt och lite hårt... hmm. Om det inte känns bättre efter natten ringer jag rådgivningen och frågar om det.

Bara mamma duger

2009-10-29T09:02:00.003+02:00

Försökte just ge flaska igen, men nej. Hon bara tuggar på den en stund och spottar sedan ut eller vänder huvudet bort. Tänkte det skulle gå bättre att prova på morgonen när hon är hungrig men ändå på gott humör, men det hjälpte inte.

Och samma sak är det med tuttarna/napparna. Har tio stycken i olika modeller, material och storlekar och ingen duger! Har provat att ge när hon är på gott humör, när hon är trött, när hon redan somnat, när hon är arg, ja alla tider på dygnet och aldrig vill hon ha den. Den duger som tuggleksak en stund men sen spottar hon ut den. Och folk säger ju att jag bara ska vara glad, för vi behöver ju aldrig vänja bort tutten eftersom hon inte tar den – men i vissa situationer skulle det bara vara så skönt att ha nåt enkelt sätt att trösta. Som till exempel när hon fick skrikutbrott i metron.

Men hennes flaskvägran är ändå värre, eftersom den gör mig ganska bunden. Och kommentarer som "Nog äter hon sen när hon är tillräckligt hungrig" och "Inte svälter hon" hjälper ju inte mig när det är tanken på att hon skriker och gråter och är olycklig tills jag kommer hem och matar som gör mig galen.

Överhuvudtaget tycker jag separationsångesten blir starkare bara ju äldre hon blir, eller rättare sagt kanske att bandet mellan henne och mig blir starkare för varje dag. De första veckorna hade jag inte alls lika svårt att lämna henne en stund. Det kan ju eventuellt bero på att hon då ännu tog flaska, men jag tror det också beror på att jag blivit mer och mer beroende av henne, och att jag i början var lite hög på hormoner och inte riktigt ännu hade fattat hur stort det här är. Det blir liksom större för varje dag, föräldraskapet.

Men vi ska öva. Inte för att jag har något stort behov av att vara ute utan henne, men jag tror det blir bara svårare ju längre man låter bli och jag tror att varken hon eller jag eller pappan i längden mår bra av att vi aldrig kan vara isär ens en stund. Och så tror jag faktiskt att separationsångesten är mycket värre hos mig än hos dottern, för hon är nog nöjd bara hon har en trygg famn och den famnen kan lika gärna vara pappa eller mormor eller någon annan nära någon stund. Bara hon lär sig att de också kan mata, då... suck.

Hur som helst. På lördag ska jag ändå gå på fest! Min lösning är inte att gå hem tidigt, utan i stället att anlända sent, hahaa! Så jag stannar hemma och matar och nattar i början av kvällen och så går jag på fest först klockan elva, då är det väl ändå som roligast?

Äckelpäckel

2009-10-27T09:44:00.007+02:00

Man är ju smått paranoid med baciller när man har en bebis. Och nu när det är flunssatider, ja svininfluensatider dessutom, blir jag riktigt jävla förbannad när folk tror de får komma och kleta på henne hur som helst. Även vilt främmande människor alltså. Om någon nu läser detta och inte ännu har förstått, låt mig förklara: det är samma regel med barn som med gravidmagar! MAN RÖR INTE UTAN LOV. Fatta nu, tack. Och det går faktiskt att gulla med en bebis utan att röra. Granntanten menade knappast nåt illa med att ta dottern i hand och säga goddag, men jag blev helt galen av det och lyckades just och just undvika att sirentjuta – dottern har ju händerna i munnen hela tiden så jag vill helst hålla dem rena. Inte för att granntanten är någon skitäcklig lortkärring, tvärtom är hon mycket trevlig och verkar väldigt renlig av sig. Men hon är inte jag och jag har inte tvättat hennes händer, om ni fattar? Eller låter jag helt crazy?

Och eftersom jag redan är känslig med att människor rör henne så blev jag ju lite till mig när kompisens hund glatt kom fram och slickade både kinder och händer på lilla bebisen. Dottern verkade inte bry sig alls, såg kanske lite förvånade ut bara, och hundägaren konstaterade lugnt att det bara gör gott och att brorsdottern ofta tuggar på hundens leksaker – och någon annan sade att barn i hundfamiljer har färre allergier. Nå det stämmer säkert (och dessutom sägs det ju att en människomun är mycket smutsigare än en hundmun) men vad hjälper det när man är ny på det här mammandet och lite smårädd för hundar dessutom. Fick igen påminna mig själv om att jag en gång i tiden vid behov kunnat vara ganska rationell och lugn och att jag inte behöver bli hysterisk och slita barnet bort från allt annat än min trygga famn så fort jag själv blir lite nervös... men det är inte alltid så lätt!

Hur som helst, det stämmer ju nog säkert att man inte ska ha det för rent omkring sig (med till exempel bakteriemördartvättmedel) och att det bara gör gott för barns immunförsvar att de äter sand och slickar golv. Men visst blir jag äcklad den dag S bestämmer sig för att tugga på wc-borsten, som föräldrar i den här tråden på mammapappa.com berättar. Underhållande läsning, men jag bävar för vad som komma skall!

Cookiemonster barnvaktar

2009-10-26T11:11:00.003+02:00

Vårt 80-tals babygym med Sesame street-figurer har blivit en stor hit de senaste dagarna, dottern river i Big Birds tår och ger hård fart åt Cookie monster i sin gunga! Och jag hinner göra annat, som att reda upp i köket, eller fejsbucka... hehe. Fast ofta blir jag bara och tittar på vår älskade baby, det är så roligt när hon lär sig så mycket hela tiden! Som i fredags, vi hade besök och jag lade henne på golvet för att öva lite och sade att hon inte ännu lärt sig rulla. Och vad hände inte då, jo hon rullade näpet från mage till rygg, som för att visa att "Vihi kan jag, se bara!".

Och jag blir helt till mig när hon pratar och rör sig för samtidigt som jag vill att hon ska lära sig allt och upptäcka världen så är jag förskräckt över hur fort det går och vill att hon ännu ska vara min lilla famnbebis... för hjälp ändå vad det går foooort, som jag väl ren skrivit några gånger!

Mitt i kaoset

2009-10-20T19:54:00.003+03:00

Bara en snabb liten rapport för vi är mitt i köksrenoveringen och allt är ganska kaotiskt. Men vi överlever nog, ska rymma till mor/mormor i ett par dagar tills det lugnar sig bara...

Vad lilla S gjort sedan Stockholm:

1) Döpts. Det gick jättebra, vi hade hela tillställningen med prästen och laxsmörgåsar och kaka hos morfar som var jättestolt och glad, och så var närmaste familjen och gudföräldrarna med så vi var inte för många utan just passligt, det blev så varm och fin stämning. Dottern klagade lite just före dopet men när vi stämde upp till psalm blev hon lugn och bara tittade på oss. Sen inspekterade hon prästen och tyckte tydligen han var lugnande (eller tråkig ;D ) för hon somnade ganska snabbt sen. Prästen sade för övrigt efter dopet att "Man märker att er släkt tycker om att sjunga", hahaha! Kanske borde bjuda in hela släkten och sjunga psalmer varje kväll vid läggdags...

2) Varit på 3-månadersgranskning, och fått sin första spruta! Det var värre för mor än för dotter tror jag, jag var riktigt nervös och det skar i hjärtat när hon skrek. Men hon slutade snabbt och blev nöjd och glad igen så inte var det så farligt. Fast sen var hon trött och gnällig hela eftermiddagen och kvällen stackarn. Bestämde oss inte ännu om vi ska vara med i pneumokockvaccinundersökningen, ska fundera till nästa gång. Vikten hade gått upp strax under 200g per vecka och längden var 62 cm, så helt enligt den heliga kurvan då.

3) Lärt sig en massa. Varje vecka är det nya ljud som gäller, som att hon lärt sig tjuta av glädje och inte bara skrika av irritation. Så provar hon på olika konsonanter också, och jag pratar tillbaka och härmar och skrattar både åt henne åt mig själv med våra "ukku, ukku" och "äguu". ;D ;D Så har hon börjat ta i saker, tugga på dem, river pappan sin i skägget och mamman i håret, rev just bort pappans glasögon också och smakade på dem lite... huvudet håller hon jättefint och tycker om att öva att stå, ibland är det nästan svårt att ha henne att sitta för hon vill så gärna dra upp sig i stående ställning. Ska öva lite mera att vara på mage och att vända sig från rygg till mage och tvärtom, för jag såg i dag på babyträffen att ett par bebisar som är en halv månad äldre än hon har börjat lära sig det så fick prestationsångest, hahaha.

Nu tror jag vi ska göra ett försök med badandet, det har inte varit särskilt populärt hittills. Men bäst att bli ren nu när vi inte sen är hemma på ett par dagar!

Till slut ett tips: renovera inte när du har en baby att ta hand om. Suck och stön alltså. Som om man inte hade tillräckligt att fundera på menar jag... men försöker bara tänka att det snart är över. Snart. Snaaaart... kanske.

Härlig resa

2009-10-12T17:06:00.007+03:00

Det var så skönt att vara i Stockholm och ha semester några dagar! Eller ja, ledig är jag ju hela tiden, men var roligt att ha A med också och göra något annorlunda, helt enkelt.

Var lite spänd för hur det skulle gå med hela babyn men det gick jättebra. Vi åkte båt till Stockholm och det var ju bara att rulla ombord, rymdes bra in i hytten med vår vagn och kunde till och med ha båda nedre sängarna nedfällda. Fick lite turas om med att sitta och äta på restaurangen på vägen dit för dottern uppskattade inte riktigt att sitta stilla, men hon somnade till efterrätten sen.

I Stockholm gick vi mest i butiker, bodde vid Stureplan och där fanns ju en massa att shoppa, bara att spatsera längs Biblioteksgatan eller upp längs Kungsgatan. Så lade vi också ner en dag på Söder, sköna kvarter. Favoritbutiken där är Grandpa på Södermannagatan, och runt den finns en massa annat skoj, som till exempel vintagemöbelbutiken Södra skattkammaren, ack om jag vore miljonär... eller ens tiotusenär, tack!

Så gällde det att komma ihåg att ta fikapaus tillräckligt ofta, mitt blodsocker sjunker annars också fort och just nu med amningen blir jag extra lätt både trött, hungrig och törstig. Och så vill man ju gärna sätta sig ner och amma innan vår baby blir riktigt rabiat för då blir jag själv så svettig... men det gick bra för det mesta! NK:s amningsrum var fint och lugnt med snygga tapeter, PUB:s servicerum var mera kliniskt (och kostade 10 kr) men rent och praktiskt ändå. Klart plus jämfört med skötrummen här i Helsingfors som ofta är ganska sunkiga.

Gick också förvånansvärt bra att gå på stan hela dagen, jag hade trott att vi skulle behöva ta oss till hotellet för paus ibland. Men när dottern blev trött på att ligga så hade vi henne i bärselen en stund i stället (inomhus helst, men korta stunder utomhus satte jag sovpåsen omkring henne så hon inte frös) och hon var hur nöjd som helst. Restaurangbesök kvällstid var inte särskilt populära men det goda med hotell är ju att det finns roomservice! LYX, rekommenderas för trötta föräldrar! Kanske man skulle ta in på hotell här hemma i Helsingfors en natt, hehe...

A shoppade som vanligt som en tok (han är bra på att hitta sånt han gillar) och jag lyckades köpa en tröja och två blusar åt mig själv. Skönt att inte shoppa ensam så behövde jag inte ha vagnen med i provrummet. Första gången på typ ett år som jag kände mig snygg i nåt jag provade, vilken lycka!

Och förutom alla härliga vintagebutiker, och inredningsbutiker, och godisaffärer och allt annat mysigt som bara svenskar hittar på, så finns det fina baby&barnbutiker också. Polarn o Pyret är lite billigare i Sverige än här, men blev inget inköp där den här gången utan satsade på en jättefin mössa från Designtorget i stället. Så är ju Sverigebesök jättebra om man vill köpa svenska böcker, det blir säkert roligt sen när barnböcker är mer aktuella. Den här gången fick lilla S (eller främst mamma) nöja sig med en kopia av Pek-Elvis med viktiga ord som "frisyr" och "gitarr"!

Trevligt hade vi alltså, det var roligt att resan var en så positiv upplevelse. Ser redan fram emot att planera någon ny, för tror det blir bara roligare att resa med dottern ju äldre hon är. Redan nästa år uppskattar hon säkert till exempel att titta på andra båtar från hyttfönstret, eller att kolla in de dansande mumintrollen eller bollhavet från tryggt avstånd. Viktigast är säkert att man inte tröttar ut barnet med för mycket nya intryck och upplevelser, och inte tröttar ut sig själv heller så man bara är stressad och nervös – då är ju resan ingen njutning. Men vi lyckades ganska bra med att både ta det lugnt och upptäcka stan, så fint gick det! Och roligt att hon ännu är så liten att vi främst gjorde vuxensaker, för om ett par år är det väl mest barngrejer som gäller. Då blir det säkert att besöka Junibacken i stället för att dricka latte på Söder... men det är långt dit, allt har sin tid!

Oj vad det händer

2009-10-06T23:11:00.003+03:00

Har visst inte skrivit på länge. Men det beror på att varje lediga sekund gått åt till att åka vuxentåg, full fart: vi har både köpt bil och kök och det innebär en hel del fixande, rännande till parkerings- och försäkringskontor till exempel, och en massa samtal till köksfirmor och renoveringsgubbar och pust ändå. Om två veckor ska det rivas och målas och bankas, kan hända vi flyr fältet till mormor några dagar.

Så planerar vi dop när vi hinner också, egentligen är det ganska bra att ha en massa annat på gång så har man inte tid att bli en kontrollfreak med alla små detaljer – jag har lagt matplaneringen på min far (dopet hålls där) och tänker ha mamma att välja psalmer och sånt så behöver jag bara ta ansvar för att dyka upp med mig själv och dottern i någorlunda representabelt skick. ;)

Något mellannamn har vi inte bestämt oss för och där skulle det väl också gälla att bara sluta fundera så mycket, men... haha, vi har väl funderat så länge att ingenting duger längre. Tur att vi har ett första namn som sitter bra åtminstone! Och med nästa barn (för jag hoppas dottern får ett syskon någon gång) så ska vi ha namnalternativ redan när barnet föds, har jag bestämt.

Lyckades åtminstone bestämma oss för fyra gudföräldrar, det var också lite svårt. Tänkte först att det var hur lätt som helst, man tar ju bara de som står en närmast och som varit intresserade av barnet redan under graviditeten helt enkelt men nej, sen fanns det många bra alternativ och vi blev och funderade på hur många de egentligen skulle vara, vilken kombination av vänner som var bäst, om tillräckligt många av dem hörde till kyrkan (det ska vara två) och att vi inte väljer för många – man vill ju ha fina gudföräldrar "kvar" till det eventuella syskonet också. :) Men nu är jag jättenöjd med de fyra vi valt, det blev en bra kombination av olika människor som alla står oss väldigt nära och som jag vet att alla kommer att tillföra dotterns liv något eget och speciellt.

Och så gäller ju samma sak här egentligen, att man kanske inte ska fundera så mycket: oberoende vem som har den officiella titeln finns det ju så många som alltid kommer att finnas i vårt och dotterns liv och hjälpa och stöda och vara till stor glädje. Och det är jag så glad för, för utan vänner och familj skulle man inte klara det här! Tycker så synd om sådana som till exempel flyttat till en ny ort och inte har ett stödnät på samma sätt...

Och på tal om stödnät har vi varit på familjekursens fortsättning också, på babyträff alltså. Det var jättebra att träffa andra föräldrar i precis samma skede, och så roligt att se de andra små bebisarna! Och hjälp vad jag tyckte vår flicka var stor redan, när det var några barn som bara var några veckor gamla... de var så små och hjälplösa, så där hjärtskärande söta och skruttiga som riktigt nyfödda är, oj oj vad det här går fort! Vår tös var liksom en helt annan sorts baby redan, i jämförelse alltså. Hon har så runda kinder och en så pigg blick, följer intresserat med sin omgivning och är nöjd och glad och gurglar och jollrar med oss. Förra veckan upptäckte hon sin spegelbild och det är det häftigaste hon vet, hon riktigt tjuter av lycka när hon ser sig själv, och kan sätta huvudet på sned och prata med spegeln, hahaha. Egenkär typ! ;D Men klart man blir förtjust i sin spegelbild när man är så där söt... *suck* :D

I morgon åker vi till Stockholm på några dagars minisemester, ska bli roligt! Hoppas bara det inte stormar för mycket... men bebisar blir knappast sjösjuka?

Till slut ett tips om någon som läser håller på med tygblöjor: eftersom det är nationella tygblöjsveckan nu (ja för er som inte håller på med det, newsflash, hahaha, det finns en nationell tygblöjsvecka! ;D ) så har många nätbutiker någon sorts erbjudanden, eller ens gratis frakt, kolla in dem här på kestovaippaviikko.com. :)

Gonatt gonatt, nu ska jag sova för det gör resten av min familj, förhoppningsvis till klockan åtta på morgonen minst!

Bara bra

2009-09-18T12:28:00.004+03:00

Bra dag, eller bra vecka egentligen! Lilla S har varit ganska nöjd, till och med när hon blev passad av farmor och jag var på stan ensam tre timmar. Flaskan är hon fortfarande skeptisk till men både svärmor och dotter var nöjda och glada när jag kom hem så någon nöd verkade det inte ha gått på dem.

Andra bra saker:
- Var just till rådgivningen, vår lilla baby är inte alls lika liten längre utan har vuxit med 2700 g och 9 cm sedan hon föddes för exakt tio veckor sedan! Hjälp vad det här går fort!

- Fick just fyra fina Nalleblöjor i posten, jättemjuka och söta! Läste på rådgivningen tygblöjföreningens tidning och där hade en mamma skrivit om sitt liv som "vaippaholisti" – hon kan inte sluta skaffa nya tygblöjor för de är så fina, hahaha.

- Ska precis få besök av en kompis som kommer med kaffebröd igen, det är så skönt att dottern är snäll och låter mig hinna träffa vuxna också.

Och till slut, det bästa av allt i dag: DET ÄR FREDAG! Vilket betyder att vi har pappan hemma med oss i två dagar igen. Det gillar vi båda. :D

Klädångest

2009-09-16T18:22:00.003+03:00

Hade grym klädångest när jag skulle ut på stan i dag. Hade svärmor/farmor och passa dottern så jag skulle få luncha och shoppa i fred en stund och tänkte att då kan jag ju ta på mig nåt jag inte behöver kunna amma i – men vad hjälpte det, där stod jag framför garderoben och tyckte jag inte hade ett enda plagg som dög. Är så rädd och allergisk för att jag ska se "mammig" ut, vill absolut inte det, usch usch. Och ändå kan jag inte sätta fingret på vad exakt jag tycker att ser mammigt ut? Mest handlar det väl om att jag vill se pigg och fräsch och ung ut och tja, det kanske inte beror lika mycket på kläderna som på ringarna under ögonen och oborstat hår och så. Och samtidigt tycker jag det är idiotiskt att jag tar stress över kläder och utseende när man har en liten bebis som ska vara viktigast – och det är hon ju, men det känns ändå viktigt att ta hand om mig också och kunna visa upp en liten del av det jag som fanns förr, dvs klä mig någorlunda som förr. Så därför är det störande att vara bunden till till exempel knappar så jag lätt får fram brösten.

Fast sist och slutligen går det mesta ju att ha på sig bara man har en amningstopp under (då slipper man amma med också magen bar, när man lyfter upp tröjan alltså). Fast klänning/tunika är svårt, det går inte om inte den har knappar eller jäääättestor urringning. För annars sitter man ju där med rumpan bar också, eller alltså i bara strumpbyxan. Så måste kombinera det mesta med byxor och det är inte alls lika bekvämt som tights. Fast jag har funderat på en lösning som kanske skulle funka: en diskret trikåkjol, modell mini? Bekvämare än spända byxor och borde inte störa tunika/tights-helheten. Ska jaga en på postorder tror jag, för shopping och provrum med vagn är nog bara för svettigt. Vad gjorde hemmamammor förr när det inte fanns nätbutiker och kreditkort? ;D Kanske de lekte med sina barn, ööhöhö...

En bra dag

2009-09-14T16:36:00.004+03:00

I dag har jag lattemammat mig med en mammakompis! Det gick riktigt bra, tre timmar flög iväg som ingenting och alla fyra var riktigt nöjda största delen av tiden, till och med blöjbyte och amning gick med bara minimal mängd skrik.

Sen var vi via Bebes i Kampen (ett tryggt val för de har så jättefint skötrum om man behöver en amningspaus mitt i shoppingen!) och jag köpte en superb amningstopp från Boob, de är lite dyra tycker jag men verkar så praktiska och av bra kvalitet så tänkte att den nog är prisvärd.

Från Bebes köpte jag också en Nalle Nöttönen-tygblöja för en tid sen, helt härlig, så mjuk och bra! Men vill man köpa fler hittar man nog billigare i olika nätbutiker, Bebes är ganska dyr. Skaffade nu en modell för lite större barn för hittade ett erbjudande med fyra för 65 euro (normalt över 80), erbjudandet gäller till i morgon om det är någon annan som blir inspirerad. Räknade att jag nu lagt ner just över 100 euro på tygblöjor, man skulle ju nog komma billigare undan om man köpte begagnat. Men å andra sidan så håller de länge och ska ju kunna användas också till ett eventuellt syskon någon gång, eller lånas ut åt kompisar så kanske jag inte behöver räkna så noga. Samma gäller ju amningstopparna förresten.

Nu har vi precis kommit hem, hann just via matbutiken utan skrik och nu är den där pappan på väg hem och kocka. Hoppas dagen fortsätter lika bra som den gått hittills, dottern var nog nöjd och glad största delen av veckoslutet (till och med på lördagens kräftskiva, hon verkar gilla snapsvisor... ;D ) så månne inte den här kvällen ska gå fint också. Hoppas iaf. Bäst att jag tar och knackar i träbordet lite nu när jag skrev så där. ;)

Ska vi våga oss ut?

2009-09-11T11:33:00.003+03:00

Jag börjar förstå varför en del mammor hellre hålls hemma. Jag skulle vilja ut på stan i dag för har varit hemma så gott som hela veckan men om lilla bruden sen tänker få raseriutbrott och bara skrika så mår nog mina nerver bättre om vi bara är hemma... o andra sidan mår jag ju inte bra av att sitta hemma heller, i längden alltså. Öh.

Nå, kan ju hända att det går bättre i dag. Satt och ammade i över en timme i går före hon somnade och sen sov hon från tolv till åtta. Morgonmatningen gick bra och nu har hon sovit sedan nio, så jag somnade själv också om och känner mig piggare. Var ganska så slut i går.

Läste igenom allt jag hittade om skrik vid bröstet i går på Imetystukilista, under "Vauva ei huoli rintaa - rintaraivarit" och "Kun vauva lakkoilee rinnalla" vilket hjälpte en del eftersom texterna visade att många har problem med det här och att det troligen är bara en period som går över. Men texterna berättade nu inte riktigt vad raseriet beror på, eller det står nu ungefär samma som jag har gissat: ibland är babyn arg för att det kommer för mycket mjölk, ibland för att det kommer för lite eller för långsamt, ibland finns det ingen orsak... höh. Men så stod det också att bebisen helt enkelt kan ha ändrat sin rytm och att mamman inte hänger med utan erbjuder bröstet "vid fel tidpunkt". Dvs när barnet växer och blir bättre på att suga behöver det inte mat lika ofta och då blir det irriterat när man försöker truga tissen åt det lika ofta som förr. Så man ska läsa sin bebis hungertecken och jaadajaada – läs nu sen, det är inte så lätt säger jag. Hennes favoritsyssla just nu är att stoppa hela näven i munnen och jag har tolkat det som hungertecken men tydligen gör hon nog det lika mycket för skojs skull.

Sen tipsade texterna också om att man ska försöka mata när barnet vaknar och är lite sömnigt fortfarande, eller att man kan försöka amma stående eller gående! Haha! Precis det jag själv kom fram till att testa i går, så kanske den där modersinstinkten ändå är något att ha?

Get up, stand up

2009-09-10T21:53:00.003+03:00

Dottern har varit lite snällare i dag, men får fortfarande raseriutbrott när jag försöker mata henne. Händer och trasor sätter hon i munnen så det ser ut som värsta grovhånglet, men bröstet blir hon bara arg på.

Två tricks som funkat i dag:
– Jag matar henne när hon precis har vaknat, då är hon så dåsig att hon inte kommer på att protestera. Kräver ju förstås att jag först får henne att somna, vilket inte är så lätt när hon är arg.

– Jag inleder matningen stående. Det vill säga jag har henne liggande i mina armar, med bröstet framme, gungar henne av och an och till slut lugnar hon sig och nappar åt sig bröstet "i farten". Sen kan jag sätta mig igen och hon fortsätter snällt äta. Men det här är ju inte precis något som funkar på kafé, liksom jag vill helst inte stå och dingla med bröstet offentligt så där så hoppas vi kan gå tillbaka till att äta normalt så småningom...

Dagen har nu främst gått ut på att stå eller gå med henne, då är hon nöjd. Försöker jag sitta stilla med henne börjar hon gorma. När jag blir trött i armarna flyttar jag henne mellan gungstol, vagga, sitter och bärsele och i dem är hon nöjd en stund och kan till och med somna. Tur är det, annars skulle jag behöva ungefär sju armar till. Sitter alltså mest i soffan med foten på vaggan och gungar, gungar, gungar. Åter tacksam för trådlöst nät och en liten laptop så man inte behöver sitta helt ensam och stirra... Och ja, så är jag mycket tacksam över att jag får besök rätt ofta, av kompisar och i kväll (när A var på hockeymatch) av mamma. Skönt. För ensam, eller utan vuxenkontakt alltså, skulle jag nog tappa förståndet.

Want

2009-09-10T16:33:00.004+03:00

När tjejen är gnällig kommer man inte riktigt ut ur huset och hinner inte med särskilt mycket konkret – och vad är då bättre än att nätshoppa? ;)

Har sett de här tapetdjuren i många tidningar redan och tycker de är jättefina. Funderar på ett träd (fast det borde jag ju kunna fixa själv) och den där fågelholkslampan, gud vad fint det skulle bli! Har inget babyrum men en babyhörna finns ju, så... kanske jag måste börja klippa och klistra då.

Tittade tidigare på ett annat klisterträd, från australiensiska ForWalls. Dem hittade jag via svenska sajten russinnet.se som har en massa annat godis för barn och barnrum. Måste bara dela med mig! :)

The joy and wonders of tissiraivarit

2009-09-09T15:54:00.005+03:00

Om någon kan förklara fenomenet tissiraivari och komma med tips om hur man botar dem blir jag mycket, mycket glad. För jag bara förstår inte! Och dottern kan ju inte förklara vad som felas heller. Det händer alltså ibland att hon äter alldeles nöjt för att sen, plötsligt och utan förvarning, bli riktigt rabiat. Hon släpper bröstet, gallskriker, blir tomatröd i ansiktet och ser ut som om jag hade knipit henne. Vilket jag inte gör, jag lovar. Så vad är problemet?

Sen får jag försöka lugna henne genom att hålla henne upprätt, gå omkring lite, klappa på rumpan, ta till alla konster jag kan helt enkelt, och ibland går det att fortsätta mata efter en stund. Andra gånger vill hon inte alls utan börjar skrika så fort jag lägger henne vid bröstet igen, och då får vi bara ta en längre paus medan jag skrapar mig i huvudet och undrar vad som gick fel.

Att att... för att nu fortsätta på samma spår som senaste inlägg (och för att det ibland känns som om vi inte gör något annat än ammar) så är det här med bröstmatning inte världens lättaste sak. De allra flesta mammor jag talat med verkar ha eller ha haft någon sorts problem. Det kommer för mycket, det kommer för litet, barnet suger inte, barnet biter, brösten är ömma, brösten är sprängfyllda, brösten är tomma, bröstvårtorna såriga, för små, för stora, för inåtvända, för slappa... you name it. Samtidigt tutas det ut från alla håll att bröstmjölk är bäst, amning är vackert, flaskan är ond, kort sagt: DEN HELIGA MODERSMJÖLKEN ÄR DEN FINASTE GÅVAN EN MOR KAN GE SITT BARN SÅ DET ÄR BÄST DU AMMAR ELLER SÅ GRÅTER DU OCH AMMAR.

Tisspropagandan förföljer en från första rådgivningsbesöket, genom barntidningar och gravidböcker, till föräldrakursen och förlossningssjukhuset, på väggplanscher och pamfletter, och smyger till och med in i blöjreklamens broschyrer som dimper in genom postluckan. Amningen höjs till skyarna så det bara fattas att brösten helgonförklaras.

WHO rekommenderar helamning tills barnet är sex månader och amning vid sidan av annan mat tills barnet är ett år. Och nu menar jag inte att gräla med WHO eller andra näringsexperter för jag har vid det här laget läst om alla fördelar hundra gånger om: barnet får näring och bättre immunförsvar, mamman återhämtar sig snabbare efter förlossningen, maten är alltid med och vid rätt temperatur och amningen blir mammans och barnets privata lilla kärleksstund och så vidare. Och visst, så här är det förstås. Amning är jättehärligt på alla vis. Om amningen funkar, det vill säga.

För så fort den inte funkar är amningen ett helvete. Och detta helvete blir inte lättare att uthärda när amningen ställts på en piedistal och får representera Det goda moderskapet.

Nu har vi inte själva haft några stora problem. De två första veckorna gjorde amningen visserligen så ont att jag kunde börja gråta av smärta när hon högg i som värsta vrålhungriga gammelgäddan – det är klart det gör ont när bröstvårtorna inte är vana, nog skulle du få ont i lilltån också om någon sög på den dagarna i ända! Men det gick om och i dag går det hela ganska bra, dottern suger fortfarande som en igel och mjölken verkar räcka. Fast stressigt blir det ändå ibland, som vid dessa oförklarliga tissraserier som oftast infinner sig kvällstid när alla bara är trötta, gnälliga och lättirriterade.

Andra amningshistorier är betydligt stressigare. En del är beroende av bröstgummi eller pump och då är det inte världens enklaste och bekvämaste sak att amma var som helst och "alltid ha maten med sig". Och så har alla faktiskt inte tillräckligt med mjölk utan får fylla på med ersättning, och tack vare bröstmjölkens helgonstatus kan det här bli en ganska hård törn för mamman som känner sig otillräcklig. Jag menar jag har känt mig dålig de gånger vi har fyllt på med ersättning om flickan ätit så det inte kommer mer mjölk, eller de gånger pappa varit ensam med henne en stund. Och det ät ju inte bra om amningen är så helig att man känner sig dålig om man tar till andra alternativ! Det sjukaste jag hört var en bekant (visserligen i Sverige, där amningspropagandan verkar ha ännu sjukare drag än här) som i en månads tid försökte allt för att trösta sin lilla dotter som bara skrek och aldrig var nöjd annanstans än i famnen. Föräldrarna undrade om modersmjölken kanske inte räckte men mödrarådgivningen påstod i sten att skriket inte berodde på hunger, för barnet växte ju. Men till slut struntade de i råden, litade på sina instinkter och fyllde på med ersättning efter amningen. Och tadaa, de fick en tyst och glad bebis! Hon hade alltså bara varit hungrig men på grund av att amningshysterin nått så oproportionerliga höjder var rådet att hon inte skulle få flaska. Sjukt.

Nåjo. För många av problemen finns det hjälp av få både via rådgivningen, familjekurser, förlossningssjukhusen och amningsstödgrupper. De flesta verkar lösa det med tiden, och det är ju faktiskt inte konstigt att det behövs lite övning när barnet, och ofta också mamman, aldrig har ammat förr. Vi träffade på Kvinnis en alldeles soperb amningscoach som lärt mammor amma i 30 år, henne önskar jag alla fick prata med.

Och så önskar jag att flaskan inte behövde utpekas som ondskan själv. När mjölken inte räcker är flaskan ju livsviktig för barnet och då ska mamman inte behöva känna sig otillräcklig för att hon erbjuder den. Och så tycker jag det lätt glöms bort att flaskan kan vara livsviktig för mamma också: ibland behöver man helt enkelt en paus, speciellt de dagar det känns som man inte gör något annat än ammar. Och då är det ju bara roligt om pappa eller någon annan kan mata i stället, för flaskmatning kan väl betyda närhet och kärlek lika mycket som bröstmatning kan!

Utom hos oss då, där flaskmatning nuförtiden bara betyder skrik. Flaskan som hon tog så snällt i början spottar hon nu ut som om den var doppad i ättika. Tycker det är ganska talande för rådande amningshysteri att nätet är fullt med tips och råd om amning medan tipsen mot flaskvägran lyser med sin frånvaro...

Och det gör för övrigt också tipsen mot de här raseriutbrotten hon får vid bröstet, jag fattar inte vad som är fel, vet ingen vad man ska göra? Hon brukar vara så snäll och i dag är hon bara arg. Nu har jag försökt mata hela eftermiddagen och hon är hungrig och skriker men spottar bara ut bröstet. Sen slocknar hon emellanåt av utmattning (hon sover just nu) och vaknar sedan och är hungrig igen, suger på händer och trasor och lakan och allt annat än mitt bröst. Jag blir svettig och stressad, känner mig avvisad och oduglig, förstår inte vad jag gör fel, försöker trösta och hjälpa, och hon ser bara ledsen ut. Jävla amning, stackars barn, stackars mig. Buu och blä. Hoppas på en bättre dag i morgon.

Amningen är jämställdhetens fiende

2009-09-03T10:41:00.005+03:00

Glömde att dela med mig den här i går, en skandalartikel om en man som ska prova att stimulera bröstvårtorna för att kunna amma i framtiden. För det första tycker jag nu inte det är en sådan sensation att ett sådant försök görs, det har ju nog undersökts tidigare, och för det andra är läsarkommentarerna ganska sjuka, många tycker det är riktigt jävla äckligt att en man får för sig att amma...!?

Jag vet inte om särskilt många män är villiga att manipulera sin kropp för att kunna amma men jag tror att ganska många pappor kan känna sig frustrerade över att biologin sätter gränser för hur mycket de kan hjälpa till med hela babybusinessen. Visst måste det vara skönt att aldrig behöva vara bära omkring på ett bowlingklot i nio månader och sedan dessutom föda fram det, men samtidigt går mannen ju miste om en del av magin när de för alltid (?) är dömda att följa med det hela bara från kvinnans sida. Och det gäller också amningen.

Jag vågar nästan lova att ingen familj där mamman helammar kan vara 100-procentigt jämställd när det gäller babyn de första veckorna eller månaderna. Barnet har först vant sig vid mammans ljud och rörelser från magen, och sedan vänjer det sig vid att mammans mjölkdoftande famn betyder mat = trygghet. Det har redan många gånger hänt att vår tös är trött och gallskriker och pappan försöker allt han kan, men hon blir tyst först när hon kommer till mig, även om hon inte är hungrig. Det är ju inte särskilt roligt för honom och i de stunderna beklagar han sig för dottern och ber om ursäkt för att han "inte har såndärna tisun som mamma har". För då när amningen fungerar är den ju en fin stund mellan mor och barn som blir ett väldigt starkt band mellan dem.

Men: amningen funkar ju faktikst inte alltid, och då kan det bli riktigt jobbigt.

Jag tror jag kan skriva bloggen full om amning men håller mig nu i det här inlägget till bara jämställdhetsaspekten. Amningen leder ju nog till en hel del aggressioner från mitt håll, mot A alltså, inte mot dottern. Om kvällarna är bruden jättehungrig och vill ligga vid bröstet så gott som hela tiden, och då känner jag ju mig ganska så bunden. Om både hon och jag sedan är övertrötta och hon skriker och jag gråter så är det inte trevligt för någon alls när timmarna går och kvällen blir natt och midnatt och småtimmar.

Så här en kväll när jag satt i sovrummets gungstol och försökte lugna och natta vår älskade dotter som var monstertrött så slocknade den älskade pappan i vår säng, mitt framför ögonen på mig alltså, och då förvandlades den här mamman – som också var monstertrött – till ett stort svart hål av hatkänslor mot hela världen och speciellt mot pappan och hans avsaknad av ammande bröst. Jag satt där och gungade och vyssjade och pajade dottern medan mitt inre bara kokade och ögonen blixtrade över hur orättvist det så kallade delade föräldraskapet är.

Sedan slocknade även älskade dottern och till slut även monstermamman och nästa morgon var allt frid och fröjd igen och fåglarna kvittrade och pappan fick aldrig veta hur mycket mamman hatade hans icke-existerande bröst natten före för det var ju ändå ganska orättvist att hata något som han inte kan rå för. Och han gör ju allt annat, allt han bara kan. Men han kan inte amma, och lillbruden har börjat tuttflaskvägra. Så det gäller att vara utvilad till kvällen när hon börjar gnälla så monstermamman hålls på avstånd och bara den snälla och uthålliga gullmamman är på plats.

Torrschampo is the shit

2009-09-02T09:25:00.005+03:00

Fick tipset att duscha, klä på mig och sminka mig innan A sticker på jobb, för att risken annars är stor att jag går omkring i nattlinne hela dagen.

Nå, för det första använder jag inte nattlinnen och för det andra prioriterar jag nog inte smink utan hellre sömn. Nu när hon är lite äldre (två månader i över morgon, shit!) har vår rytm blivit sådan att tjejen vaknar vid sju eller åtta så hon äter och hinner umgås med sin far innan han går på jobb, och sen somnar hon om för ett par timmar. Så då brukar jag försöka sova lite till om jag kan.

Samtidigt minns jag att jag lovade mig själv som gravid att jag verkligen ska försöka undvika att bli en mamma som aldrig tänker på mitt utseende, utan alltid går omkring i slitna mysbyxor, fläckiga t-skjortor och utväxt frisyr. Jag tror helt enkelt jag mår bättre av att försöka hålla mig fräsch, ens ibland.

Men visst är det sant att det kan bli svårt att hinna i duscha, eller det är alltså inte högst på min prioriteringslista när det finns så mycket annat att göra när tjejen sover. Som att städa, tvätta och diska... eller blogga, surfa och fejsbucka, höhöhö. Har nu aldrig varit den som absolut måste duscha varje dag heller så det är ingen panik på den fronten – men jag är ändå lycklig över min senaste skönhetsprodukt, Tigis Rockaholic torrschampo Dirty Secret. Man sprayar lite i hårrötterna om de börjat se oljiga ut, borstar igenom och vips, rent och fräscht igen! Eller ser så ut iaf. ;D Urbra för stressiga bad hair days – för ibland hinner man faktiskt inte mycket mer än stiga upp ur sängen!

Sen skulle jag ju så småningom kunna försöka få den där frissatiden bokad för frisyren växte nog ut nån gång i mars tror jag. Men med tanke på hur svårt det är att ens ringa samtalet för att boka en tid undrar jag hur jag sen ska kunna vara borta i de två-tre timmar som brukar krävas för min kalufsuppsnyggning, håhhå. Men måste nog få det gjort, svärmor/farmor har dessutom lovat (eller nästan bönat och bett om :D ) att barnvakta under tiden.

Lever ännu

2009-09-01T16:50:00.003+03:00

Vill inte bli inlägg fullt lika ofta som när jag var ledig och hade babyn innanför magen... :) Men några korta observationer bara för att visa att vi lever:

– var just på mamma/baby-lunch med en kompis som har en fyra veckor yngre dotter, jättesöt! Och gud vad liten, hjälp vad tiden går fort, vår flicka kändes redan så mycket större i jämförelse!

– blev inspirerad att prova tygblöjorna nu äntligen, ska se hur det funkar, främst är jag orolig att den där pappan tänker bli stressad av dem. De storlekar jag har är ju förstås bara på gränsen till för små redan...

– börjar förstå varför det kallas babysitter, detta tygstycke över metallram som tjejen kan sitta och vara nöjd och glad i riktigt länge, bara man gungar henne och slår till leksakerna lite

Och ja, så mycket mer än så här blev det inte nu för nu släppte hon världens sats i tygblöjan vi just satte på. Den dög då tydligen bra att bajsa i åtminstone. ;D

Dop = svårt

2009-08-25T16:21:00.002+03:00

Ja vi kunde ju kanske ha funderat på namn och dop och faddrar och allt redan under de nio månader vår dotter var på väg. Men det blev inte av, kändes på något sätt så avlägset och man visste ju inte vem det var som skulle komma hem till oss heller.

Nu har vi i alla fall bestämt oss för ett namn och ett dopdatum (faktiskt hennes namnsdag, råkar vara en lördag med passligt datum) men funderar ännu på mellannamn och har inte tillfrågat några faddrar heller.

Och så har jag lite ångest över om det ska vara kyrkligt dop eller om vi borde ha namngivningsfest i stället. Jag har så länge tänkt skriva ut mig ur kyrkan men bestämde nu att jag inte gör det – kan bra betala lite kyrkoskatt för det goda församlingarna ändå gör, underhåller ensamma tanter med kafferep och barnfamiljer med lek och ramsor och sommarläger osv. Men nu när jag läser mera om vad dopet betyder och hur det ska gå till med psalmer, Fader vår, syndernas förlåtelse och liturgiska färger så börjar jag känna mig lite fejk – ska vi nu stå där och låta dottern döpas med heligt vatten och upptas i församlingen när det inte är något jag själv liksom tror på? Är ju församlingsmedlem "av gammal vana". Men kanske man kan se det som bara tradition och inte göra så stor grej av det hela? Kanske jag inte behöver djupanalysera och fundera mig tokig över det här?

Och om man inte har kyrkligt dop, hur ska man gå till väga i stället? Är ju roligt med någon liten ceremoni ändå. Lättast skulle det vara att få allt fixat genom att bara ringa en präst och boka kyrka men äääh... suck.

Fel bloggnamn ju

2009-08-21T12:41:00.005+03:00

Hmm. Hade ju inte tänkt att jag skulle fortsätta blogga efter graviditeten så nu är bloggnamnet mycket konstigt. Det knakar ju inte i min mage mera, utan hon växer så det knakar utanför den (I går på rådgivningen trodde tanten hon hade mätt fel när flickans huvudomkrets hade ökat så mycket!!). Möjligtvis knakar det i hennes mage av alla pruttar, men tja, det är ju inte hennes blogg.

Hur som helst så tänkte jag fortsätta skriva ännu en tid, men har ingen aning om hur länge. Kanske tills jag bloggat i ett år? Kanske så länge jag är hemma från jobbet? Eller tills hon fyller ett? Vi får se. Känns fortfarande skönt att skriva av sig, och roligt att folk orkar läsa (statcounter sees you ;) ) och till och med kommentera ibland, tack för det!

Jag började skriva av mig för att jag kände mig lite ensam i min situation och det är väl delvis därför jag fortsätter också, jag har inte så många mammor i min kompiskrets. Och så känns det skönt att ha någonstans att få utlopp för tankarna utan att någon behöver känna sig tvingad att lyssna, för jag antar ju att folk läser detta högst frivilligt. ;)

Men för att inte bara hänga i virtualvärlden har jag surfat runt och sökt diverse mammaaktiviteter out there in real life. Finns hur mycket som helst man kan göra (till och med gratis, och till och med på svenska!) medan pappan är på jobb: babypoesi, -rytmik och -massage, familjekaféer, mom and baby-pilates, allt möjligt. Platserna är bland annat Folkhälsan, Luckan och Familjecentret. Ska nu inte skaffa mig program varje dag utan försöka ta det lugnt också, men känner att jag måste komma ut och träffa lite andra bebisar och hemmamammor. För trots att mina barnlösa kompisar är härliga och erbjuder ett jättestort stöd så har man ju en del frågor och tankar de inte alltid kan hjälpa med. Dessutom är ju de flesta av dem på jobb då när jag behöver sällskap mest.

Sen återstår det att se om jag alls vågar tala med några andra mammor eller om jag går dit och ställer mig i ett hörn och är livrädd: kallsvettig för att de ska vara alldeles för jättehejsan och kramas och tvinga på mig bullarecept, nervös för att de ska vara bättre mammor än jag med storstädning en gång i veckan och ekogrönsaksstorkok, eller förskräckt att de bara ska vara elaka och tycka om att jämföra sina barn med andras för att se vems som är sötare eller duktigare?

Alltså att jag kan hitta på ett mardrömsscenario för vilken situation som helst nu för tiden. Hahaha. Andas andas andas.

Bajskalas

2009-08-18T15:07:00.003+03:00

Haha, jag borde väl ha vetat att man inte ska tro att man har någon som helst koll på hennes rutiner och vanor – för de ändrar hela tiden. Precis efter att jag skrev förra inlägget blev det värsta senapsfesten här hemma med matning, prutt, blöjbyte, matning, prutt, blöjbyte... Men åtminstone hölls både mina och hennes kläder rena den här gången. Dessutom lyckades jag få henne att kissa i lavoaren! Brukar hålla henne ovanför den en stund efter tvätt och ibland lyckas hon kissa eller bajsa i den och guuud vad jag är stolt då!

Och ja, jag vet att alla antecknar så pennorna glöder och fingrarna blöder. Lovar att nästa inlägg inte handlar om avföring. ;)

Serious shit

2009-08-18T09:32:00.002+03:00

Hört i barnfamilj:

Mamman, förundrad: "Hon ser så allvarlig ut när hon bajsar!"
Pappan, smått road: "Nå, brukar du själv sitta och skratta eller?"

Jepp jepp. Man försöker ju hålla sig från bajssnack men det är svårt för man är ju så intresserad av det. På riktigt alltså, intresserad av bajs. Det som finns i blöjan är ju det tydligaste tecknet på att hon äter och mår bra (på BB krävde de tom att vi skulle föra bajsdagbok för henne de första dagarna, så det sitter liksom i) så det är klart man blir lite obsessed.

Och så fort det händer något nytt, oväntat eller annorlunda med babyn blir man riktigt till sig och det gäller förstås också bajset. Så jag blev helt stressad de första dagarna hon började med den nya fasonen att smutsa ner bara en eller två blöjor om dagen (nåjo, ibland blir det många smutsiga blöjor ändå för att vi hinner byta innan hon liksom skjutit alla satser, det kan ju ta ganska länge, hennes stånkande). Kiss kommer det massor men bajset kan det ibland gå en hel natt eller dag innan vi ser det igen. Vi blev redan oroliga att det var något fel men läste sedan att en del ammande babysar kan bajsa bara en gång i veckan. Att sånt.

Så det har väl bara att göra med att hon växer och blir större. Hon har också börjat sova mycket längre nätter, ungefär sju timmar i sträck per natt, och även första gången det hände trodde jag hon var sjuk. Men nej, hon har upprepat den fasonen i nästan en vecka nu och är pigg och glad när hon vaknar. Så allt är säkert bra och jag måste kanske jobba på att sluta vara så paranoid och misstänksam och orolig. Men det är svårt vet ni, jag har ju aldrig gjort det här förr. :)